Så var dagen kommen för hemresa från Jämtland. Jag åt en tidig frukost morgonen den 19 juni och packade sedan ihop för att redan vid 08-tiden vara nere vid station Östersund Västra.

Ca 08:10 så var det dags att gå ombord på Inlandsbanans rälsbuss (av modell Y1) mot Mora. En resa som skulle ta sina timmar, men det var ju också meningen att se en del av Sverige. Resan ner till Mora kostade 595 kronor och jag hade sedan en månad tillbaka bokat och betalat min biljett.

Vid Brunflo sydost om Östersund delar sig järnvägen för inlandsbanan söderut, en järnväg som för övrigt inte är elektrificerad. Sedan gick resan mot Härjedalen i första hand, en bit längs en del av Storsjön.

En av stationerna längs vägen var Åsarna. En by i södra Jämtland som skördat en hel del duktiga längdskidåkare.

In i Härjedalen med ett stopp på ca 20 minuter vid Sveg, då det inte var så många på eller avstigande vid stationerna innan Sveg.

Tur att man satt vid ett öppningsbart fönster så man på bild kunde fånga denna underbara vy över Ljusnan.

Förutom 20 minuters uppehåll vid Sveg så blev det lika många minuter i Fågelsjö, och då hade vi kommit in i Dalarna. Vi fick i förväg beställa en lunchmacka, fanns olika alternativ på ingredienser, som vi sedan köpte ut vid stationen. Gällande Fågelsjö så finns där ett värdsarv i form av en hälsingegård. Nu ligger förvisso värdsarvet Fågelsjö gammelgård ett par kilometer från järnvägen så den kunde vi ej se under det korta uppehållet som var.

Ingen jättestor plattform vid Fågelsjö, och av och påstigning i främre delen av tåget. 😉

Framme vid en kanjon ett 20-tal kilometer norr om Orsa, nämligen Storstupet. Inlandsbanan passerar detta läckra ställe på en bro, där vi även kom att stanna till för en kort stund. Återigen bra med öppningsbart fönster. 😉

Så passerade vi Kalle Moraeus-marker dvs Orsa med dess kyrka i bilden här.

Inredningen på rälsbussen Y1 1348. Riktigt mysigt att åka med denna längs denna vackra inlandsbana. Man kör ju säsongstrafik (sommar och vinter) på denna bana som startar nere i värmländska Kristinehamn och som löper ända upp till Gällivare i Lappland.

Efter Orsa var färden inte så förtvivlat lång till slutmålet Mora. Två stationer i Mora kom att trafikeras, först den större Mora station och så den lite enklare stationen intill Mora strand. Vid Mora strand var det bara att lämna rälsbussen, och jag tackade den mycket trevliga och serviceinriktade tågvärden för resan och började sedan att utforska staden Mora.

Ganska snabbt så fick jag syn på en ångbåt! 😉 Laxen är en gammal varpsbåt som gick på sjöar och älvar och arbetade med att förhala/varpa timmer genom så kallad flottning. Stora timmerflot samlades ihop och man förde fram dessa mängder timmer med hjälp av ett spel (vinsch) med en stor mängd vajer, och inte genom att bogsera, för det hade inte båten kraft nog att göra. Laxen är byggd 1899 och är alltså fortfarande ångdriven. Båten ägs av Siljanfors skogsmuseum men sköts av den ideella föreningen Flottningsbåtar i Siljan.

Lugn, jag är på upploppet med denna tågsemester här på bloggen. 😉 Och just upplopp är vad denna del av Vasagatan i Mora är, framför allt den första söndagen i mars då det 90 kilometer långa Vasaloppet går av stapeln.

En av de mest kända målportalerna i Sverige. ”I fäders spår för framtids segrar” – på senare år kan man ju nästan döpa om den till ”I fäders spår för norrmäns segrar” – då Vasaloppet de senaste åren har vunnits av just skidåkare från Norge. Det är dock endast herrsidan, på damsidan är det annorlunda och de senaste åren har svenskor nått längst.

Med min väska på släp så blev det en promenad i den härliga staden vid Siljans strand. Många läckra hus sågs.

En av Sveriges mest välrenommerade konstprofiler var Anders Zorn (1860-1920), känd för inte minst sitt porträttskapande. Zorn var född och under många år bosatt i Mora, där han lät uppbygga denna ståtliga villa som idag är ett museum där man kan få gå på visning. Intill Zorngården finns ett museum i en tegelbyggnad ritat av Ragnar Östberg, samma arkitekt som till Stockholms stadshus, innehållande en stor samling med verk från denna konstnär.

Intill Zorngården finns även ett trevlig café, där i en trädgård jag intog en fika i det vackra vädret som hållit i sig under i stort sett hela resan.

Så trevlig stadsmiljö!

Det är väl klart att innan jag lämnade Dalarna därhän, så måste ju denna mycket bekanta symbol för just detta landskap vara med.

Så drog jag iväg på en nästan onödigt lång promenad längs Saxviken, en del av Siljan.

Men i god tid till avgång mot Borlänge 16:24 var jag. Här ett trevligt stationshus, och inte det stora, nya resecentrum som har byggts intill. 😉

Med Tåg i Bergslagen åkte jag först från Mora station till Borlänge. Vid Borlänges tämligen trista station väntade jag sedan in mitt InterCity-tåg mot Stockholm.

En så kallad ”Blue X”-vagn fick jag åka med, och därmed blev vagnvariationen komplett, även om InterCity-tåget var en gemensam nämnare för start och slut på resan.

För till klockan 20:20 på kvällen så nåddes Stockholm, och avstigning vid Centralstation efter en helt underbar resa.

Jag länkar ut till tidigare delar innan jag stänger igen denna tågsemester.

Tågsemester till Jämtland – dag 1

Tågsemester till Jämtland – dag 2 – Upp till Åreskutan

Tågsemester till Jämtland – dag 3 – Östersund och Frösön

Tågsemester till Jämtland – dag 4 – Ett besök på Jamtli

Fler reportage från diverse utfärder lär komma, är redan uppe i nästan 15000 tagna bilder detta år. 😉
En tågsemester av detta slag kan bara rekommenderas, det finns så mycket vackert att se och uppleva i Sverige.

Tack för visat intresse, och en trevlig helg önskar jag er alla.

/Mats Östman