Söndagen 4 oktober blev det en första landstigning för egen del på ön Södra Stavsudda i Stavsuddaskärgården – en del av Värmdö kommuns skärgård utåt Möja. Jag startade dagen med att åka buss 670 ut till Vaxholm då en avgång från Strömkajen i centrala Stockholm kl 11:00 inte är en favorit. Det är dock en favorit för många turister vilket är förståeligt – och därav inte min favorit. 😉

Höstfärgerna hade börjat pryda Vaxholms trivsamma stadskärna. Jag tog bussen ut från Danderyds sjukhus, och denna gång höll jag mobilen levande…Första arbetspasset i Vaxholm denna säsong 2026 som servicevärd på kajen så tappade jag just min dåvarande mobil rakt ner i trapporna upp mot bussterminalen. Skärmen sprack!

Uppe på Norrberget med vy mot ön Edö Tallholme och där bakom Edholma. Den senare har trafik med Waxholmsbolaget och är en ö jag inte varit iland på.

Ner från Norrberget och med en blick emellan bebyggelsen bort mot Vaxholms biografteater från 1918. Den ägs av kommunen (Vaxholms stad) och drivs av en vänförening (Vaxholms Biografteaters Vänner).

M/S Sjöbris är en bekant båt sedan många år tillbaka, och den här söndagen skulle hon köra mot Möja. Mitt resmål för dagen låg bortåt just Möja så denna båt från 1987 kom att embarkeras.

Men innan jag gick ombord i Vaxholm runt kl 12:00 så skulle naturligtvis ett hundratal passagerare gå av. Senaste åren har det blivit en ordentlig tillströmning av resenärer till just sträckan Stockholm – Vaxholm. Hur kommer detta sig? Finns säkert inte bara en anledning men en framträdande är att biljettpriset sedan våren 2025 med Waxholmsbolagets alla avgångar på sträckan är 43 kronor för vuxna och 26 kronor rabatterat.

Sedan har ju inte alla koll på detta förstås – särskilt när resplanerare på SL och Waxholmsbolagets hemsida förklarar att man ska använda Waxholmsbolagets biljett vilket i detta fall betyder taxa 3 (104 kr enkel, 79 kr rabatterat). Det är klart att risken till förvirring ökar då. Läser man finstilt information så står det förvisso ”Mellan Stockholm och Vaxholm kan du även resa på en SL-biljett” – och Waxholmsbolagets biljett går ju självklart att använda men det är förståeligt nog inte alla som blir glada när de betalat 60 kr mer än behövligt…

Där jag åker blir det blå himmel! 😉 Kanske inte alltid stämmer men i Stegesund och bortåt Rönnholmarna på bilden så blev det så.

Av öarna i Lindalssundet så är det bara Lilla Betsön jag har varit iland på längre än fem minuter. Hit åkte vi med klassen när jag gick första året på grundskolan. Minns fortfarande besvikelsen över att vi var tvungna att sitta på nedre däck på m/s Waxholm II…Hemresan gick med m/s Havsörnen till Vaxholm med byte till m/s Viberö.

Var tydligen ”Kanelbullens dag” så varför inte en kanelbulle (och kaffe förstås).

Höstfärger pryder enstaka lövträd bland all barrskog uppe på den del av Grinda som kallas Högnäset.

Törstsläckare vid Söderby på Gällnö.

Efter Gällnö blev det in i Sandhamnsleden en kortare bit mot Sollenkroka på Vindö. En av dessa så kallade replipunkter där byte kan göras mellan bil/buss och båt. Ja här kunde man även byta till en bärplansbåt om man hade bokat en tur med denna.

För denna som låg bredvid m/s Sjöbris här är nämligen den elektriska bärplansbåten Nova som kör en provtrafik över ett år nu mellan Sollenkroka och Berg på Möja – man kan även välja bryggorna Södermöja och Möjaström. Resor med denna båt ska förbeställas och görs lättast så i resplaneraren på Waxholmsbolagets hemsida – eller alternativt SL:s resplanerare på hemsida eller app.

Det gäller att ladda batterierna om en resa med denna båt ska lyfta…

Här flyger hon iväg i 24-25 knops fart. Jag har ännu inte åkt med henne här ute men däremot när hon gick provtrafik på Mälaren för något år sedan. Och var laddar denna elbåt sina batterier då? Jo vid Möjaström vilket jag tycker är ganska kul. 😉 Och då vet ni vad jag har för ”humor”…

Man har ett anordnat ett energilager på 1 megawattimme vid Möjaström som med hjälp av elnätet på Möja laddas upp långsamt. Däremot kan Nova använda detta lager för att ladda upp sina batterier snabbt – vilket då görs mellan turerna.

Några lokala taxibåtar kör en del trafik i området. Denna båt m/s Jessica från Möja Båttaxi ryckte in akut för den större m/s Långvik på Skärgårdsbåtens dag häromåret när den senare fick tekniska problem. På bilden har den just passerat en ö som heter Saxaren – utan tilläggen Stora eller Lilla före som de i Saxarfjärden (Österåker kommun) bär. Denna ön Saxaren ligger i sin tur granne med Norra Stavsudda.

Om jag har varit på få öar eller bryggor i Lindalssundet så gäller samma för Stavsuddaskärgården – men denna söndag tog jag mig till Södra Stavsudda för första gången. M/S Sjöbris fortsatte mot Möja och där har jag varit vid alla öns trafikerade bryggor Möjaström, Berg, Löka, Ramsmora, Långvik och Dragedet.

I vanlig ordning när jag debarkerat på ett nytt ställe tar jag mig lite tid att vara kvar vid bryggan för att rekognosera bra vägar att gå på ön, och jag använder oftast Naturkartans hemsida.

Förutom den mer öppna bymiljön nära ångbåtsbryggan (även om ingen ångbåt trafikerar denna längre) så består en stor del av Södra Stavsudda av natur och skogsmark. Därigenom finns hus utspridda längs hela ön men till delar så är det mindre stigar genom ganska kuperad terräng, men flertal av husen ligger placerade nära vattnet med tillhörande bryggor för fritidsbåtar.

En seglare som tar sig norröver på Möja Västerfjärd.

Jag kom till en vik kallad Norrvarpet. Varp är en beståndsdel i att fiska med så kallad notdragning vilket var vanligt i äldre tider – men det kom även att namnge platser där just ett sådant fiske brukade äga rum och då exempelvis viken Norrvarpet på Södra Stavsudda.

Nu höll jag ögonen öppna och alltså inte genom hörseln jag skådade denna öronmanet. Västkusten har mycket större mångfald nässeldjur och i Östersjöns bräckta vatten så är det bara öronmaneten av maneter man vanligtvis kan träffa på.

Det är såna här lägen som gör att jag aldrig tröttnar på Stockholms skärgård. En slät klippa intill ett lugnt vatten och en stilla omgivning. Bara att insupa rofylldheten.

På andra sidan Möja Västerfjärd i bilden ligger ön Södermöja – också en ganska stor ö men bara till hälften av Stora Möja längre norröver. Södermöja hade ett pensionat som beskrivits i Evert Taubes visa Dansen på Sunnanö. Sunnan i åtminstone vädersträcksterm betyder ju ”söderifrån”.

Helt stilla är det förvisso sällan. Inte minst när jag uppenbarade mig för de två rådjur som betade längs strandkanten – oj vilken fart de fick!

Mot W-brygga verkade ju bra att gå.

Vänthuset vid just W-bryggan. Jag kom tillbaka i god innan båtens ankomst.

Denna väldigt pittoreska vy är en favorit i skärgården med den gamla bymiljön mittöver den lilla viken intill bryggan. Det här är den sydvästra delen av Södra Stavsudda som har lite mer öppnare landskap.

Mer inzoomat. Ön har både hel- och deltidsboende.

M/S Sjöbris vid den till Södra Stavsudda närliggande bryggan Söderholm.

Ca kl 16:20 var det dags att bege sig hemåt efter en trivsam stund på Södra Stavsudda. En fascinerande syn vid bryggan en stund innan båtens ankomst var när en ungdom med kastspö kastade iväg sitt bete och vad hamnade direkt på detta om inte en gädda!

Tack för besöket Södra Stavsudda. Har nu besökt både Norra Stavsudda och Södra Stavsudda – till den förstnämnda åkte jag med ångfartyget Storskär för någon sommar sedan.

Härliga klippor vid ett härligt sund mellan Kroksholm som bilden riktas mot och Karsholm. Fortsatt Stavsuddsaskärgården, och just på en del av Kroksholm finns Söderholm med dess brygga för Waxholmsbolaget. Sommartid i detta sund kan man på intur från Möja åka med ångfartyget Storskär – ångbåtssäsongen som startar igen i början av maj 2026.

Tät arkipelag med en del trängre passager. ”We want to go a schären-Cruise” brukar många tyska turister efterfråga på Strömkajen och åker man utåt Stavsuddaskärgården och Möja så får man det mesta av just skärgård.

Höststämning när Lindalssundet närmade sig med det begynnande mörkret. Och med mörkrets ankomst så behövs det att man på alla bryggor utan belysning i skärgården använder ljussignal med ficklampa inför att båten ska lägga till – om man vill att den ska stanna det vill säga. Det räcker inte bara med semaforen – om det inte nu är någon av de nya digitala semaforer som finns på enstaka bryggor sedan en tid tillbaka.

Klockan var ca 19:20 när jag steg iland på Gåshaga brygga efter ännu en härlig dag i skärgården. Tack för trevlig tur m/s Sjöbris och dess trevliga besättning.

M v h

Mats Östman