Årstiderna skiftar i Sverige och det börjar nu nalkas höst. Men varför då inte göra en tillbakablick på en riktigt somrig dag 13 augusti då jag hade ledig och gjorde en avkopplingsresa i denna fantastiska Stockholms skärgård. För ovanlighetens skull åkte jag tur och retur med samma fartyg till ett bestämt resmål. Valet föll på m/s Saxaren till Utö.

Under högsommaren (från midsommarafton till mitten av augusti) finns dagliga avgångar från Stockholm till Utö – varav en av få avgångar per dag som inte går via Vaxholm! Och då förstår ni kanske varför jag valde att åka just den resan. 😉 På morgonen kl 09:00 från Strömkajen.

Olika båtar som skådas på väg ut på Saltsjön. M/S Stockholms Ström 3 här exempelvis rycker in stundvis på SL-linje 80 mellan Nybroplan-Nacka Strand-Ropsten.

Förväntan att komma ut till den stora ö-världen. M/S Sjöbris sätter fart efter Nacka strand på sin tur upp mot Rödlöga – en helt annan riktning än den jag kom att åka. Men gemensam nämnare på resmål var havsbandet. Rödlöga är den ostligaste brygga som går att nå i Waxholmsbolagets trafik. Även om Utö absolut är det så kallade ytterskärgården med öppet hav intill så ligger Gruvbyn på Utö i paritet med Bogesunds slott väst-sydväst om Vaxholm om man ser till longituden (d v s längdgraden).

På tal om Nacka Strand så hade vid tillfället ännu ej den nya pontonbrygga, som i första hand ska samla skärgårdstrafik och pendelbåtstrafik, kommit i användning än. Jag kom att stå några timmar på denna som servicevärd morgonen den 17 augusti.

Det går att säga att Skurusundet är en av höjdpunkterna på resan mot Utö – för man passerar också en suveränt vacker villa, med tillhörande anordningar som exempelvis linbana, som bär namnet Höjden.

Lysande sjöfåglar höll till vid Knapens hål.

När man tagit sig igenom Baggenstäkets trånga passager så kommer den vida Baggensfjärden. Men kort därinnan passeras på norrsidan av vattendraget Boo gård där intill det finns en brygga som anlöps av Waxholmsbolaget. Avståndet mellan Boo gård och det söderliggande landpartiet med Boo gamla kyrkogård på Skogsöhalvön är ju kort fågelvägen eller sjövägen – men landvägs så får man ta sig över Skurubron.

Ståtliga exklusiva Grand Hotel i Saltsjöbaden som invigdes i maj 1893 av kung Oscar II. Det finns ett antal pampiga byggnader i denna tätort som förutom med båt kan nås med Saltsjöbanan (antingen genom dess tåg till/från tillfälliga ändstation Saltsjö-Järla eller ersättningsbuss till/från Katarinavägen intill Slussen).

Så här i valtider och på tal om Saltsjöbaden och Grand Hotel så uppkom på 1930-talet det arbetsmaknadspolitiska avtal som sedermera kom att kallas Saltsjöbadsavtalet då de tunga förhandlingarna mellan LO och SAF till stor del ägde rum just på detta hotell i Saltsjöbaden.

Ingen val men väl en säl. 😉 För plötsligt dök denna säl upp utanför Älgö- eller ja den dök ju ner igen…

En kopp kaffe och en chokladboll satt inte fel som första fika efter Trinntorp, Tyresö. I bakgrunden syns då m/s Skärgården på väg mot Nämdö.

Resan ner mot Utö går efter Tyresö ner mot Jungfrufjärden som nås efter passage mellan Smådalarö och Stendörren. En gång i tiden fanns trafik in till Rosenön som hade en konferensanläggning med broförbindelse över till Smådalarö. Nu är det snart 20 år sedan detta var aktivt och sent 00-tal såldes hela ön till privat ägo – och därmed drogs bryggan Rosenön in. För fest- och konferensändamål finns ju Smådalarö gård numera annars i området.

Utanför Mefjärd passerade m/s Dux på nordlig väg på Nord-Sydlinjen. Denna Waxholmsbolagets linje 40 som endast trafikeras under högsommaren. Sträckan är mellan Nynäshamn och Norrtälje. Dux har dock svarat för den södra delen mellan Nynäshamn och Sandhamn där båtbyte sker mellan de två delarna av linjen.

Det sattes efter Fjärdlång fart utefter sydöstra Ornö bort mot en av Stockholms skärgårds största fjärdar, Mysingen, där också resans slutmål närmades.

Under högsommaren är det som Utö har direkttrafik från och till Stockholm dagligen. Fyra dagar i veckan är det m/s Saxaren som har skött trafiken. När hon här på bilden backat ut från Gruvbryggan så var det inte jättemånga kvar ombord. Den stora bryggan på Utö är ju denna brygga (eller snarare kaj) vid Gruvbyn som ju är lite av ett Utös centrum (åtminstone besökscentrum). Även en livsmedelsbutik och bageri som kan serva även de lokalboende finns i krokarna. Utö är annars en stor ö och två andra bryggor är Näsudden och Spränga bortåt Kyrkviken där man förstås kan hitta öns kyrka inte helt utan logik.

Från fastlandet (eller ska vi säga ön Södertörn) så går det snabbare att till Utö ta sig via Årsta Havsbad och dess närliggande Årsta brygga. Årsta Havsbad är förutom en badplats också ett område med många så kallade sportstugor som används för heltid- eller deltidsboende. Inte så långt från Berga och dess militära anläggning.

Jag och min gula keps (och mina ränder…) Denna storslagna utsikt över inloppet till Gruvbryggan är närmast en obligatorisk sevärdhet.

En av Sveriges äldsta platser för gruvbrytning är just Utö och dess järnmalmsbrytning som börjades redan på 1100-talet. Och i dessa gruvor på Utö så framtogs på 1800-talet ett mineral petalit därifrån grundämnet litium kunde framhävdas. Just grundämnet litium har ju med tiden blivit ett globalt betydelsefullt grundämne – inte minst för framställning av batterier.

Utsidan på Utö visar utomordentliga vyer. 15-20 minuter från Gruvbyn så har man nått klippor och berg vid Rävstavik.

Tacksamt att avbilda såna häftiga miljöer.

Utö vars namn som sagt förpliktigar dess läge ute i havsbandet med den riktiga kontakten med Östersjön. Fantastiska bergsformationer skapade av senaste inlandsisen.

I denna vik tog jag mig ett svalkande dopp – det var ju så lockande! Det var dock inte lika lockande med kalla strömmar men det var ju skönt efteråt.

Bara i med dig… 😉

Nära ytan…

Stockrosor längs vägen ner från värdshuset och intilliggande societetshus med den magnifika utsikten över inlopp till Utö Gruvbryggan. Innan jag åkte hem från Utö kl 16:00 så tog jag en lunchmacka (ja åtminstone en sen sådan) nere vid hamnen. Träffade roligt nog på en av mina kusiner med man (och inte att förglömma deras glada hund).

Väderkvarnen ståtar stiligt och syns som en välkänt riktmärke långväga på Mysingen.

Blickar man söderut efter avgång från Gruvbryggan så ses Nynäshamn nere i fjärran. Fjärden Mysingen går ju på dess sydligaste del mellan Nynäshamn och Nåttarö ut i det stora vida Östersjön.

En annan fantastisk plats längst ut i havsbandet är fyrplatsen och det gamla fiskeläget Huvudskär. Karaktäristiska sjöbodar välkomnar en när man stiger på Ålandsskär som är huvudön i ögruppen.

Med Dalarö Sjötransporter kan man ta sig ut till Huvudskär under sommaren. Det är ju dock sedan ett antal år tillbaka inte en del av regionens trafik d v s Waxholmsbolaget (vilket det var under några år på 2010-talet) vilket erfordrar mer utlägg pengamässigt för resan – men visst finns möjligheten att nå Huvudskär sommartid även numera. Det finns ett vandrarhem på ön som lockar besökare – och nog vore det en upplevelse att övernatta så där långt ut i havsbandet med dess fascinerande natur.

En ö som går att nå med regionens trafik och som är ett härligt resmål för dagsturer exempelvis är Fjärdlång. Tidigare kunde man övernatta på Fjärdlång i vandrarhemmet Thielska villan och dess närliggande stugor. Nu sålde Haninge kommun av fastigheten kring Thielska villan (jo det var konstsamlaren Ernst Thiels sommarnöje en gång i tiden) för några år sedan till USF-Ö (Ungdomsförbundet Sveriges Flotta Östra Distriktet) som bedriver seglarläger på ön. Jag vet däremot inte om någon plan finns för den tidigare publika verksamheten i den meningen. Men annars går det bra att göra dagsturer till Fjärdlång för att njuta av dess härliga natur över dagen – den största delen av ön tillhör Skärgårdsstiftelsen och är naturreservat.

”Stockholmsbåten” till och från Utö går inte via Dalarö men det gör däremot Nord-Sydlinjen mellan Nynäshamn och Sandhamn och vice versa. Just på bilden är m/s Dux på väg in till Dalarö inkommandes från Jungfrufjärden och Rögrund som anlöp dessförinnan. Och Dux var då väg mot Nynäshamn via bland annat Utö-Gruvbryggan.

Ja denna passage känner ni nog till om ni sett tidigare bloggar. Knapens hål, Baggenstäket. En central skådeplats för försvarandet av Stockholms inlopp under rysshärjningarna 1719.

Restaurangen The Old Smokehouse, BBQ-stuk, med fint läge ut mot Lännerstasundet. Och just restaurangen ligger i området Lännersta som består av många villor och hus på nordsidan av detta sund vars motsatta södra sida har Fisksätra med sitt bostadsområde bestående av många lägenheter som uppfördes på 1960- och 70-talet.

Fina s/s Blidösund glider in i Skurusundet på en av sina musikkryssningar under benämningen Stockholm Live. Sommarsäsongen som varierats med musikkryssningar och reguljära resor till Blidösundet och Norrtälje och utflyktsresor till havsbandet bl a söndagar till Svartlöga. Till adventstider återkommer hon med julbordskryssningar och vissa resor till Blidö samt en resa till Sigtuna julmarknad.

Förlåt, jag hade faktiskt lite fel. Vi passerade faktiskt Dalarö… 😉 En av säsongens höjdare som servicevärd var när mina släktingar (som jag brukar träffa och umgås med på Dalarö) kom ut med just m/s Dalarö till Vaxholm – en sån där dag när det var fullsatta båtar hela dagen. M/S Dalarö kom ut med närmare 500 passagerare exempelvis…

Som avslutning efter att ha debarkerat m/s Saxaren vid Slussen (södra delen av Skeppsbron, Gamla stan) så stack jag upp till Fjällgatan och dess kaffestuga. Nu tog jag förvisso ett glas vin som avslut på en fantastisk skärgårdsdag. Och vyerna från Fjällgatan är härliga – med bland annat en massa båttrafik.

Här möts m/s Saxaren och m/s Västan vid Waldemarsudde. Saxaren på väg ut mot Vaxholmsområdet där natten kom att tillbringas i just Vaxholm.

Kvällspromenad tillbaka in mot city där det för aftonen rådde kulturfestival i allra högsta grad.

Okej, vi tar vi hamn s/s Blidösund först innan detta blogginlägg äntligen får sitt slut. 😉

Nu från och med 14 september fram till slutet av april så kan ni som har SL:s 30-dagarsbiljett eller längre perioder än så åka med Waxholmsbolagets hela trafik – inte bara Vaxholmsområdet. Till Utö får man ta sig via Årsta havsbad men möjlighet att åka dit finns ju året runt. Julbordet på Utö Värdshus exempelvis var en upplevelse för några år sedan när jag åt där.

M v h

Mats Östman