Flera somrar har jag haft i åtanke att åka med Strömmas m/s Gustafsberg VII på dess originaltrad till just Gustavsberg på Värmdö. Det har dock gått ett par somrar då detta inte infriats…Men nu i sommar när jag jobbar för fullt som servicevärd för Waxholmsbolagets trafik på Strömkajen och i Vaxholm så är det rätt skönt att på ledig tid inte bara se just Strömkajen och Vaxholm – därav är ju en resa till Gustavsberg ifrån Strandvägen i Stockholm något mer stimulerande i det avseendet.

Kom ner till en kö på Strandvägen som ledde till m/s Gustafsberg VII – och det var helt riktigt den båten jag skulle åka med. Och för en gångs skull så kunde det vara skönt för mig att stå i en kö. 😉

M/S betyder ju Motor ship – men som flertalet andra motoriserade klassiska skärgårdsfartyg så har Gustafsberg VII haft ångmaskin och ångpanna – men dessa försvann i mitten av 1980-talet. Emellertid så finns faktiskt båtens ångmaskin kvar som museiföremål i Oskarshamn (där båten byggdes år 1912).

En del i historiken kring m/s Gustafsberg VII är att den också varit Waxholmsbåt en gång i tiden (under namnet Saxaren) och därmed varit rederikollega med ångfartyget Norrskär som här stävar ut mot skärgården med närmare 250 förhoppningsvis glada resenärer.

S/S Saxaren avslutade sina dagar som Waxholmsbåt med en rejäl grundstötning vid Stor-Krån (en av Saxaröarna) en majdag 1964. En incident som förstås kunde ha ändat hela båtens karriär s a s – men räddande privata krafter höll båten vid liv under 1960-talet, och hon blev sedan en Strömma Kanalbolagets båtar 1973.

Om nu m/s Gustafsberg VII kör till den största av Värmdös orter så trafikerar s/s Norrskär några av de mindre orterna ute på Värmdö under högsommaren – Boda, Sollenkroka och Stavsnäs.

Under resan ut till Gustavsberg var det guidning på svenska och engelska – mycket trevlig sådan! Och bra och tydlig information om själva resan och dess hålltider.

Så har s/s Norrskär passerat i sina 11 knop utåt skärgården. Stora höglänta skogspartiet i bakgrunden tillhör en del av Nyckelvikens naturreservat.

När Sverige och Danmark passeras i sydgående riktning så vet man att Skurusundet närmar sig. Låter kryptiskt kanske? Jo men Sveriges holme och Danmarks holme heter två mindre öar vid mynningen till detta sund där farleden söderut i skärgården går genom för mindre fartyg.

En gammal krog (värdshus) vid Saltsjö-Duvnäs som numera agerar exklusiv bostad intill Skurusundet och Lännerstasundet.

Efter passage utanför Fisksätra så drog det ihop till den mycket trånga farleden där det brukar ljudsignaleras inför passage – nämligen Baggenstäket.

Här kommer Knapens hål i Baggenstäket som var en betydande skådeplats år 1719 för försvaret av huvudstaden när ryssarna härjade i Stockholms skärgård.

Det var inte bara Gustavsberg som var ett resmål på denna resa med m/s Gustafsberg VII. En stor del passagerare debarkerade till bryggan vid Hålludden på Farstalandet intill Baggensfjärden – för där ligger nämligen konsthallen Artipelag.

Ett Baggensfjärden med lite drag på denna fredag. Här skådas på håll Saltsjöbaden.

I aktersalongen hittade jag en bra plats under resan, och det var inte fel för det var en mysig miljö.

Under broarna – ja några kom vi att åka under. Förutom Skurubron (eller broarna som de är numera) så kom Farstabron och dess motorväg på denna högbro att passeras under.

En trängre passage kallad Farsta brohål kom att passeras med en naturfager miljö. Farstalandet för övrigt är ju en del av Värmdön, de sitter numera ihop genom Ålstäket som längre bak i tiden skiljdes genom ett sund där idag en rondell står och visar vägen mot antingen Hemmersta och en stor del av övriga Värmdön eller mot Fågelbrolandet, Djurö och Vindö (den så kallade Stavsnäsvägen).

Nu skådades civilisationen bortåt Gustavsberg och därmed också resans slutmål. Gustavsberg – denna gamla porslinstad med industrin som under många år levererade allt från tallrikar till handfat. Och fortfarande tillverkas visst hushållsporslin här – även om det inte i den större omfattning som förr i tiden rådde och som faktiskt varit en grund till hela tätortens uppbyggnad. En så kallad bruksort.

Ska man fortsätta på landhöjningens påverkan på landskapet så fortsatte Farstaviken historiskt in mot nuvarande Ösbyträsk och därefter vidare ut mot Torsbyfjärden. Den del av Gustavsberg då som numera är ett centrumområde (om än ett ganska tråkigt centrum i mina ögon) ligger ur det perspektivet då egentligen på Ormingelandet – men är ju numera sammanflätat med Farstalandet här då. Gustavsbergs kyrka i bildens vänsterkant är från början av 1900-talet.

Under resan till och från Gustavsberg så går det utmärkt att äta någon måltid ombord om man beställer detta i förväg. Strömma är duktiga på det här med mat och dryck i kombination till vackra resvägar. En anledning till att jag en gång i tiden när faktiskt Waxholmsbolagets 30-dagarsbiljett gällde på Cinderellabåtarna gärna åkte med dessa (som Strömma ägde och äger) – för att det var utmärkt mat ombord.

Rött passar ju en Strömmabåt. Och jag vill tacka besättningen för en mycket trevlig resa.

Jag tog en sopplunch på Tornhusets trevliga kafé innan jag promenerade mot Farstavikens norra strandlinje. Tidigare i år åkte jag åkte båt till Koviksudde och vandrade därifrån ner till Gustavsberg – bland annat längs Värmdöleden, en vandringsled.

Jag reste enkel väg och det av att jag gärna ville ha bild på när fartyget lämnade denna ort som är en anledning till att båten byggdes en gång i tiden. Därför är det ju verkligen kul att fartyget så här 114 år senare går på sin ursprungslinje om än i mer syfte att frakta turister istället för arbetare till porslinsfabriken.

Ut genom den vackra naturen längs med Farstaviken stävade hon vidare mot Artipelag och sedan Baggensstäket och Skurusundet innan Stockholm och Strandvägen nåddes klockan 17:00 igen.

Hur åkte jag själv hem? Jo med en av dubbeldäckarna på SL-linje 474. Det är ju tre linjer i SL-trafiken som har dubbeldäckare och det är förutom 474 mellan Stockholm och Hemmersta också 670 mellan Stockholm mot Vaxholm samt 676 mellan Stockholm och Norrtälje.

M v h

Mats Östman