Söndag och strålande sol på prognosen innebar en tur ut i havsbandet den 9 oktober. Jag och en vän åkte ut till Dalarö för att sedan ta oss ut till Fjärdlång – denna riktigt fina ö utanför Ornös östsida.

Efter att transporterat oss medelst pendeltåg och buss ut till den för mig ganska så bekanta orten Dalarö, så tog vi promenad ner från Dalarö torg till Hotellbryggan längs Odinsvägen. Då passerar man bland annat Dalarö kyrka. Vi passerade också bageriet där vi inhandlade fika för att ta med oss ut till Fjärdlång.

Denna klassiska Dalarövy med Fiskarhamnen och med framträdande byggnader som Tullhuset och Societetshuset. Nere vid hamnen ligger en liten röd stuga eller sjöbod vid en trappa som kallas för Anders Franzéns trappa, och sjöboden är ett litet museum om Anders Franzén. Det var denna Franzén som hittade vraket av regalskeppet Vasa, som sedermera inte helt obekant blev ett museum uppe på torra land på Djurgården.

Fartbegränsningen har upphört efter Genböte ut mot Jungfrufjärden, och Saxaren drar upp farten till ca 19 knop.

Jungfrufjärden där längre bort i bild fyren Fjärdhällan syns, och till höger i bild som en silhuett är ön Rögrund.

Interiören på denna båt Saxaren som byggdes i Norge i slutet av 1990-talet. Sommartid går hon flera dagar i veckan på linjen Stockholm – Utö, varav hon passerar Fjärdlång längs vägen. En annan ö som passeras är August Strindbergs ”Hemsö” dvs Kymmendö som ligger precis öster om nordligaste spetsen på den riktigt stora skärgårdsön Ornö.

Efter ca 45 minuters båtfärd så gick vi iland på Fjärdlång, dagens resmål alltså. Här skulle vi nu tillbringa närmare 4 timmar i solskenet. Saxaren skulle i sin tur tillbaka till Dalarö, och påbörjade resa över Fjärdlångsfjärden mot i första hand Mefjärd närmare Ornö.

Fågelsträcken fortgår med bland annat gäss.

Ganska direkt så drog vi norröver, efter att ha gått förbi den nu för säsongen stängda kiosken, och gått över gräsmarker för tältplatser. Efter ett skogsparti så kom sedan den stora fårhagen, där det fortfarande betade just får. Denna hage gick vi igenom för att oss ner mot Mörkviken.

Efter en kortare skogspromenad så nådde vi fram till Tysta Klint, ett underbart utsiktsställe på nordvästra Fjärdlång. Och tyst var det allt! På håll syns till vänster i bild Fiversätraön, till höger i bild längre bort Villinge. Mitt i bild några mindre öar kallade för Måskläpporna – icke att förväxla med Måkläppen som är ett naturreservat i Falsterbo i Skåne. Den nordligaste delen av Fjärdlång på dess östra sida kallas för Rumpudden.

Havsbandet med det öppna havet. Härifrån Tysta Klint är faktiskt en av få platser på ön där faktiskt öppen horisont mot Östersjön finns, som synes ligger Fjärdlång i en tät arkipelag av öar med dess olika storlekar.

Norrötorpet i sin vackra miljö just på norra ön, och då på dess västra sida. Detta ställe går att hyra under sommarhalvåret.

Njutbart till tusen. Sommartid brukar det ligga flertalet båtar här i denna naturhamn.

Från andra sidan då vi skulle gå en annan väg tillbaka.

Även inne i skogen tar solens strålar sig in bland blåbär och lingonris.

Men efter att varit inne i skogens mörkare miljöer så skymtades en vass skärgårdsvy igen.

En ganska stor del av Fjärdlångs östra strandkant ligger mot ett sund som går över mot Långholmen och Bockholmen. Vi stannade upp en stund vid ett litet berg, för sådana här platser kan man bara inte passera utan vidare. 😉 Inte om man är så pass frälst i skärgårdslandskap som jag är…

Efter pausen så bestegs de mörkare partierna igen. 😉 Det är en trevlig skogsstig som går att vandra längs östra delen av Fjärdlång, markerad i röd färg på träd och stenar.

Så småningom kom vi fram till konstsamlaren Ernst Thiels gamla sommarnöje som numera är vandrarhem. Thielska villan kallas den alltså för. Jag och ett par vänner övernattade i en av tre närbelägna stugor här sommaren 2020, och vi intog måltiderna i detta pampiga hus.

Vass och båthus nära bryggan.

En massa trollsländor var aktiva på ön. Denna hade satt sig på en av roddbåtarna som man kan hyra nere vid bryggan sommartid.

Klockan 15:45 var det dags att lämna Fjärdlång och påbörja resan hemåt.

Kortläsare för det gröna kortet (till vänster) har börjat komma i drift på båtarna nu, men fortfarande går det att få ut biljett med det utgående blåa accesskortet (till höger).

Söndag är ju under lågsäsong en hemresedag för många deltidsboende på öarna. Och det visar sig särskilt vackra helger att det kan bli en hel del passagerare just på söndagar och inturer. Har ju varit en rätt varm höst än så länge får man ju tillstå. Fiversätraön för övrigt, här har scener ur ”SOS – en segelsällskapsresa” spelats in, om ni minns den vrånga gubben på Stråholmen och hans mack.

Sent solljus på vackra träd och vacker bebyggelse är ju inte fel.

Här seglades det från Dalarö.

Roslagen ute på Jungfrufjärden kom från Nämdö och dess alla bryggor på och kring ön. Det finns hela åtta bryggor på Nämdö som trafikeras av Waxholmsbolaget – med Nämdöböte längst norrut och Ängsholmen i söder. Nämdöböte – det är ett resmål om man vill vittna en av Stockholms skärgårds absolut finaste utsikter. Ja ett annat sådant ställe finns ju ovan nämnt. 😉

Vad nu detta? Jo för att m/s Saxaren skulle ta sig till Boda på Värmdö för tur ut mot Husarö kl 19:45, så blev det att släppa av resenärer – det ganska få antalet som synes – till m/s Roslagen istället. Ganska många passagerare ombord på Roslagen, som sagt en söndags intur, men från Gränö upp till Tyresö Trinntorp och Saltsjöbaden är tidsavståndet inte jättelångt – så en viss sträcka med viss trängsel gick ändå an.

Detta båtbyte skedde alltså vid Gränö. Här kunde jag alltså lägga till en ny ö och ny brygga till mitt ”skärgårds-CV” så att säga. 😉

Gränö ligger i en tät arkipelag med öar mellan Tyresö, Ingarö och Smådalarö. Intill Gränö finns två andra öar med reguljär trafik – Ängsö och Kalvholmen. Efter dessa öar i riktning mot Stockholm så är nästa stopp vid Trinntorp i Tyresö. Förr i tiden användes en brygga längre söderöver på Brevikshalvön, men för ca 10-15 år sedan så flyttades trafiken till en nybyggd brygga i Trinntorp.

Och på tal om Smådalarö – en gång i tiden har jag kunnat nyttja båten från Stockholm till Rosenön, vid Smådalarö, för att ta mig till landstället på Dalarö. Det var tidigare en konferensanläggning där, och med broanslutning till Smådalarö. Men så köpte Skypes grundare Niklas Zennström upp hela ön och gjorde till sin för snart 15 år sedan, och därmed försvann Rosenön som brygga i skärgårdstrafiken.

En himmelskt vacker skymning bevittnades över Ägnöfjärden och Gåsö. Efter passage sedan i Fällström, sundet mellan Älgö och Ingarö, så närmade sig Saltsjöbaden. Och i Saltsjöbaden fanns möjlighet att byta till Saltsjöbanan för snabbare färd in mot stan.

Så syns Nackamasterna på håll, och Roslagen har precis gått igenom den mycket speciella passagen i Baggenstäket. Väldigt trång men också väldigt vacker passage.

Efter Saltsjöbaden var det ganska lugnt med resenärer ombord, och nästa stopp därefter kom att bli Tollare brygga intill den nybyggda stadsdelen Tollare på Boolandet. Här stod en gång i tiden ett pappersbruk, och efter dess rivning så har området fått saneras under flera år för att kunna bygga dessa bostäder intill Lännerstasundet.

Förutom Tollare så kunde även Boo brygga i Nacka anlöpas, men där fanns inget intresse denna söndagkväll, men däremot hade jag intresse av att stiga av på Nacka strand som sedan ett par år tillbaka anlöps av båtarna till och från södra skärgården också. Som synes ganska mörkt nu när klockan var närmare halv åtta. En kortare promenad mellan bryggorna i Nacka strand blev det, där pendelbåtlinje 80 har sin brygga närmare ”Gud fader på himmelsbågen” – vid vissa backmanövrar från Nacka strand så får man passa sig så man inte får sig en dusch. 😉 Och om skulptören bakom detta verk, Carl Milles, finns förstås en del att se på just Millesgården på Lidingö – där jag senare passerade med busslinje 238 på väg hem till Näset.

Mer höstbilder lär komma.

/Mats Östman