Avslut i september

Veckoslutet 16-18 september så prioriterades de sista turerna med Waxholmsbolagets klassiska fartyg för säsongen 2022. Men det skulle också dokumenteras ett avslut för Finlandsfärjan Amorella som efter 34 år lämnar Östersjön, så detta inlägg går lite i avskedets tecken.

Men något som påbörjades denna ”finalvecka” var SL:s längre periodbiljetter som giltigt färdbevis på Waxholmsbolagets alla linjer. Och det här gäller fram till slutet av april nästa år, så passa på att utforska vår vackra skärgård ni som har SL-kort 30 dagar eller längre period.

Nu till bildserien som påbörjades vid Gåshaga brygga strax efter halv tre fredagen den 16 september.

S/S Storskär blåser in avslutningshelgen för säsongen eller? Nej, det var ett möte med m/s Västan som var förestående.

Västan på väg in till Gåshaga precis efter att Storskär lämnat nämnda brygga. En del resenärer ombord, men flertalet skulle förstås till Vaxholm.

Sjögull passerar Karlsudd i gråskalan med inslag av solglitter. Namnet Sjögull kan ju härledas till engelskans seagull som betyder mås på svenska, annars är ju sjögull en invasiv vattenväxt som skapar problem i naturen om/när den sprids.

Turen med Västan gick mot Ljusterö, på vägen ut via Lervik på Österåker och därtill flertalet öar till Stora Timrarö och Linanäs på Ljusterö. Färden in mot Stockholm gick via Saxaröarna och över sundet mellan Stora och Lilla Saxaren kom denna havsörn flygandes – en alltid lika imponerande syn.

Hasseluddens brygga är belägen på Ormingelandet med bussanslutning en backe upp från bryggan med dess genuina och vackra bebyggelse. Faktiskt en brygga som också brukar locka en del utländska sällskap till och från Stockholm, och det har sin förklaring i att det finns ett japaninspirerat spahotell i krokarna – Yasuragi.

Lördagen den 17 september blev det en fullspäckad dag. Först blev det landburen kollektivtrafik ut till Nacka Strand, där jag hade för avsikt att skåda in en Finlandsfärjas sista ankomst till Nordens Venedig, ty Amorella nu ska sikta mot franska och italienska farvatten med Corsica Ferries som ny ägare.

Så många gånger hon har gått här, det är många tusentals då hon huvudsakligen har haft Stockholm-Mariehamn-Åbo som trafik under de 34 år som Viking Line har haft henne. Sista halvåret har hon dock kört till Helsingfors.

En annan färja som lämnat svenska farvatten är Galaxy. Utchartrad som logementsfartyg till Nederländerna, åtminstone för sju månader. Silja Symphony fortsätter som vanligt sin trafik till Helsingfors.

I det tidigare industriområdet för AGA-fabriken så fylls det på med nya bostäder, jo husen till höger är nyproducerade även om de spröjsade fönsterna kanske inte så tydligt påtalar detta. AGA står för Aktiebolaget Gas Accumelator – och det var en industri här som blomstrade genom framför allt Gustaf Daléns förtjänst under den första halvan av 1900-talet och där det stora genomslaget var tillverkningen av fyrar med acetylen som bränsle. Fabriksområdet kom att kallas för Dalénum och det är det namnet som pryder det nya bostadsområdet. Gustaf Dalén växte för övrigt upp i Västergötland, i orten Stenstorp. Där finns ett vetenskapscentrum som kallas Dalénium – icke att förväxla med Dalénum.

Efter att ha åkt en station med modern spårvagn mellan AGA och Skärsätra, så blev det därefter museispårvagn ut till Gåshaga. Just Lidingöbanan hade ju trafik med gamla vagnar länge, fram till juni 2013 så var det vagnar med ursprung från 1940-talet – även om de var ombyggda.

Det var som sjutton att vagn 17 var ute och rörde på sig just denna lördag 17 september.

Från Gåshaga brygga togs ångbåten ut i skärgården. Storskär har under lördagar sommar och sensommar kört en trevlig tur ut till Möja. Går man en trappa ner från huvuddäck så finner man caféterian i fartygets försalong.

Möjaleden norrut, en härlig vy.

Så kom vi till Berg på Möja, fast vi la till vid en brygga förstås. Är väl lite av Möjas mötesplats denna by på sydöstra Möja. Coop, flertalet serveringar, vandrarhem och kyrka ligger i denna by.

Storskär fortsatte dock mot en annan by, Ramsmora, där det kom att vara en timmes paus. Här finns också lite service eller sevärdheter – förutom en fantastisk miljö vid Ramsmora brygga så finns Roland Svensson-museet och så Wikströms fisk som ligger en bit från bryggan men som serverar lokalt fångad fisk i en trevlig familjeägd restaurang. När det var dags för avgång kl 15:00 så blev det vinkningar från lokalbefolkning på bryggan och från ångbåten kom tre långa avskedssignaler.

Möjaskärgården är vacker, men lite svårtillgänglig om man inte har egen båt. Passerar utanför gör man dock med skärgårdsbåtarna, och man kan komma lite närmare om man reser till Granholmen vilket jag gjorde i våras.

Efter Norra Stavsudda, Sollenkroka och Gällnö så kom bryggan Södra Grinda och där kom jag att debarkera Storskär – för sista gången säsongen 2022.

Så gjorde jag en vansinnig språngmarsch i skogen precis väster om södra bryggan på Grinda, bara för att ta mig upp på en höjd för att få bilder på ångaren när hon lämnade Grinda. Det var inte mycket folk ombord, och inte var de desto fler som stod och väntade på södra bryggan för att få njuta av en tur med skärgårdens snabbaste ångfartyg.

Men på tal om fart i skogen, den här krabaten hade en väldans fart bland träd och snår. Men av någon konstig anledning så fick jag ändå bild på den. 😉 Bland Grindas fauna sågs också en räv, den lyckades dock undanhålla sig den där fotografen från Lidingö.

Nära värdshuset på Grinda finns en väg som går mot nordvästra delen av ön, om man från den vägen går in en stig i skogen så kommer det en höjd man kan ta sig upp på, och från den höjden har man en härlig utsikt över omgivningen i huvudsak väster om Grinda. Bland annat fick jag se Teaterskeppet passera vid Viggsö, på ingående mot Stockholm.

Ut på Trälhavet kom här då Amorella. Nu var det storzoomen på kameran som blickade in där färjan kom med Lindalssundet och ön Mansören i förgrunden.

En sista glimt av Amorella som här går ut genom Stockholms skärgård för allra sista gången, sista passagen genom genom Furusundsleden. När inlägget publiceras så har hon nått sina nya farvatten i Medelhavet.

Med vind från ost åkte jag hem från Grinda strax efter halv sju. Vinden från ost är alltså m/s Östan i detta fall. 😉

Söndagen den 18 september fick starta med lite sovmorgon. Så först klockan 13:00 påbörjade jag båtåkandet denna dag. Ångfartyget Norrskär ifrån Stockholm ut till Grinda och sedan in till en ö nära Vaxholm för båtbyte. Det blir lite speciallösningar sista trafikdagen när man vill hinna med flera båtar.

Ellen med fulla segel.

Lite mer segling. I bakgrunden syns Bogesunds slott på det vida Bogesundslandet.

Vackra ting – Waxholmsbolagets rederimärke i Norrskärs gösstake, samt härliga höstfärger på en rönn.

Det blev alltså ett nytt besök på Grinda under söndagen, med en kortare promenad bort mot värdshuset. Längs vägen sågs denna fina katt i de begynnande höstmiljöerna.

Adjö ångbåtsäsong 2022. Förvisso kör Blidösund sina musikkryssningar ett tag till, samt julbordskryssningar i december. Det är inte omöjligt att det blir någon resa då. Men mina turer med Waxholmsbolagets Storskär och på bilden Norrskär så var det vid Granholmens brygga vid 17-tiden tack och hej för i år. Och tre långa signaler var skepparen generös med! Nu tänker ni kanske ”Granholmen nämnde du ju tidigare vid Möja?” – jo det stämmer, men det finns också en Granholmen sydväst om Vaxholm – en ö med i stort sett bara fastigheter på så inte direkt lika besöksvänlig som Granholmen vid Möja, men med en ångbåtsbrygga som Norrskär flitigt använder under säsongerna.

Så möttes Västan och Norrskär ute på Höggarnsfjärden. Västan på väg in mot Granholmen därifrån två resenärer/båtdiggare skulle åka med.

Spegel, spegel på kajen där, säg var Waxholms hotell nu är… Något tråkigt som hände i somras var att Glass på hörnet fick avrunda tidigare på grund av brand i en glassmaskin, redan i slutet av juli. Denna populära servering i hotellhörnan brukar annars locka många suktande besökare.

Det var en extremt lugn kvällstur, och där vi kom att ligga en stund i Vaxholm i väntan på sista avgången därifrån för året.

Läckert ljus som kort stund bröt sig igenom gråjämnheten.

Det övre däcket på Västan har en väldigt gemytligt inredning av 1940-talsstil. Det är så att båten har förändrats genom åren sedan båten byggdes som Nya Svartsjölandet år 1900, finns en trevlig tavla ombord som visar dess exteriöra skiftningar. Västan är Waxholmsbolagets nestor, snart 85 år med det klassiska rederimärket. Ångbåt ser det kanske ut som för en oinvigd, men ångmaskinen försvann faktiskt redan 1953.

Det blev ett avslut i september med dessa båtar. Mörkret hade sänkt sig över staden när Västan debarkerades vid Strömkajen strax före halv nio. Nu väntas en ny vår år 2023.

/Mats Östman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.