Lördagen den 11 september, detta uppmärksammade datum, så åkte jag, min mor, bror och ena farbror ut på Ornö ifrån landstället på Dalarö. Tanken var att, förutom en trevlig utflykt i sig, leta efter eventuella kantareller och andra svampar i skogarna på norra Ornö. Jag som inte är svampätare tog mig bunke för att plocka lite lingon också.

Ornö är en stor ö och för att snabba på färden ute på ön så tog vi med cykel på färjan. Nere vid Hotellbryggan så visade sig dimman ut över öarna. Här Jutholmen, den tätbebyggda, lite mindre ön utanför Dalarö.

Här kommer en gammal norsk vägfärja, tillika den färja vi skulle ta för att komma till Ornö. Ebba, som är färjans namn, har varit i trafik mellan Dalarö och Hässelmara på västra Ornö sedan 2005 då hon köptes in till Ornö Sjötrafik AB från Norge. Byggdes gjorde hon 1980. En robust färja är det, byggd för norskt kustväder, och har ett trevligt utedäck nedanför styrhytten.

Nu såg man förvisso inte all omgivning, så jag höll mig nere i aktern på vägen ut. Det var som sagt dimmigt och även örnarna höll sig då på lägre nivå.

Dalarö syns knappt som en silhuett till vänster i bild. Men rätt läckert när det är dimma och så lugnt vatten.

Skansen i dimman, och då åsyftas inte Skansen inne på Djurgården, utan här är det Dalarö Skans med dess gamla befästning på Stockskärsholmen.

Ja här såg man ju mycket av omgivningen. 😉

Tidigare under färden så hade en havsörn kommit flygande precis för om Ebba, en annan rovfågel satt på den här lilla ön – en duvhök.

Den på Ornö hemmahörande skärgårdsbåten Octava vid Hässelmara brygga, precis intill färjeläget där Ebba kom att lägga till efter ca 25 minuters färd från Dalarö. Från Hässelmara cyklade vi norrut, förbi Hässelmara gård och Skinnardal innan vi kom till Lekarvik där vi kom att gå in i skogen.

På väg mot Lekarvik på nordvästra Ornö cyklade vi nästan över denna mäktiga padda.

Innan skogsvandringen påbörjades så gick jag ner till vattnet vid Lekarvik, där vi förr om åren brukade gå iland från fritidsbåten när den fortfarande fanns i släktens ägo.

Mycket sökande efter svamp, i första hand kantareller, kom det att bli i varierad terräng.

Jag är emellertid inte förtjust i svamp för att äta, men att leta upp någon karljohan åt andra kunde jag väl göra. 😉 Stensopp kan man ju också benämna svampen.

Paus togs vid Nybysjön. Där upptäckte jag dock att promenaden genom skogen, med ljusa byxor, resulterat i ett antal fästingar.

Mossigt.

Svamprika skogar var det, men inte på kantarelller kunde vi konstatera när vi kom tillbaka till cyklarna.

Så cyklade vi tillbaka till Hässelmara där vi, innan vi gick ombord färjan till avgången 16:30, köpte biljett i vänthuset intill färjeläget. 50 kronor kostade biljetten.

Ornö Kurir som är reservfärjan i trafiken under sommarhalvåret. Vintertid kör hon desto mer. Ornöfärjorna som drivs av en samfällighetsförening på Ornö.

En vacker och stilla tur tillbaka i skärgården mellan Ornö, Gålö och Dalarö.

Dalarö Skans igen.

Ingen idé att sätta upp segel denna lördag, kunde man ju tycka.

Fast vissa hade segel uppe, men någon längre resa kan man inte varit ute på med denna framdrift under rådande förhållanden. 😉 Fortfarande disigt ner mot Mysingen.

Det privatägda Sandemar slott från sjösidan. Från Dalarövägen går det ner en lång allé till slottet, som ligger precis intill det vackra naturreservatet Sandemar. Det finns inlägg här på bloggen från vackra vårdagar i just Sandemar, gärna mot försommaren när det är en blomsterprakt i området.

Så närmar vi oss Dalarö igen och steg av färjan någon minut före 17:00. Inne låg Roslagen som hade kommit från Fjärdlång, en kvart innan dess ankomst så avgick båten Mysing mot Stockholm. Mysing har under sensommaren kört helgturer Stockholm-Utö via Dalarö.

En del lingon blev, men prioritering var ju att försöka hitta kantareller så det blev lite av att plocka lingon i farten.

Skön septemberdag i vackra miljöer, och i ett härlig stillsamt väder. Efter cykeltur och skogsvandring, på just Vandringens dag för övrigt, så satte det fint med en pizza på Dalarö innan hemfärd i det framåt kvällen begynnande regnet. Och alltid trevligt att träffa släkten.

/Mats Ö.