19 september var det dags att säga hej då för säsongen till Waxholmsbolagets ångfartyg Storskär och Norrskär. WÅAB står för Waxholms Ångfartygs AktieBolag, grundat 1869. I vanlig ordning så blev det en hel del timmar på sjön denna lite vemodiga dag, som också i normala fall skulle inräknat Waxholmsbolagets nestor, motorfartyget Västan, men hon var dock inte i trafik i år tyvärr. Det blev ju ännu en sommarsäsong som kom att ha sina spår av pandemin, även om gällande passagerarkapacitet på båtarna det utökades ju längre sommaren gick. Och mot senare delen så började det i skärgården märkas att turisterna börjat återvända.

Efter sommaren 2020, då Storskär och Norrskär var upplagda på grund av Coronapandemin och dess restriktioner, så var det ånyo dags att få uppleva en sista trafikdag på en efterlängtad säsong. Det var först i midsommarveckan som Waxholmsbolagets ångfartyg gjorde säsongspremiär, och först ut då var Storskär den 21 juni. Norrskär gjorde premiär med en tur till Norra Svartsö dagen före midsommarafton, lite udda tur. Och lite justerade program mot tidigare somrar har båtarna till en del haft denna sommar.

Redan från start hade man turen att se ett lite ovanligare fartyg på Strömmen, nämligen fraktfärjan Tur – hemmahörande på Tynningö. Ett gammalt utseende har färjan, så som de flesta vägfärjor såg ut vid den tiden när Tur byggdes år 1958. Färjan ägs av ett familjeföretag på Tynningö som också står som färjans hemmahamn.

Östanå I på väg ut på en av sina turer bort mot Vaxholm. Längre in i Nybroviken syns Gustafsberg VII, ett annat av Strömma Kanalbolagets äldre fartyg.

Vid Waldermarsudde plingar maskintelegrafen på Storskär till, och från kommandobryggan beordras ökning i maskin från ”half kraft fram” till ”full kraft fram”. Maskinpersonal på ångbåtarna är för övrigt två till antalet, en eldare och en maskinchef. Och när Storskär sätter full fart lämnas motorfartyget, men den tidigare ångbåten, Östanå I en bit akter om då den är någon knop långsammare.

Kryssningsfartyget Europa på väg in mot Stockholm med anlöp i Frihamnen. Ett tecken på en mer levande tillvaro, om än inte pandemifri för det lär dröja, var just de alltmer frekvent ankommande kryssningsfartygen.

Väl i tid till Vaxholm.

Tack för denna säsong Storskär med besättning. Storskär lämnade för att åka vidare mot Husarö.

Promenad på ett lite mer öde Grinda än vad som normalt är fallet under högsommaren. Nu ska sägas att helt folktomt var det inte. Grinda värdshus höll öppet och i september fanns fortfarande möjlighet till övernattning i stuga, vandrarhem eller den lite mer lyxiga varianten intill Grinda värdshus, dvs rum med hotellstandard, belägna i de röda husen som skymtas på bilden här. Hotellrum kan man också boka in sig på periodvis även senare under hösten, men sedan under vintermånaderna så är det dagsturer som gäller om man vill besöka Grinda. Och faktum är att jag bara har besökt Grinda på just dagsturer – dock ganska många sådana vid det här laget – så kanske är det dags att övernatta så småningom. 😉

Från norra bryggan gick jag tvärs över ön mot södra bryggan. Men hann fånga lite höstaktiga motiv längs vägen.

Grinda värdshus, i bakgrunden, med i förgrunden ett gäng får från gården belägen mitt på ön. Gården som ligger längs vägen mellan norra och södra bryggan, där finns ett antal olika djur att skåda.

Grinda har ju också många fina utsiktsplatser, ett är berget precis öster om Södra Grinda brygga. Där uppe finns några av stugorna som går att hyra, förutom att det bjuds på härliga vyer. Ångfartyget Norrskär på väg in mot Södra Grinda, passerar på bilden Viggsö brygga.

Så visslas det för ankomst till Grinda och dess södra brygga.

I ca 45 minuter kom Norrskär att ligga vid Södra Grinda brygga. Avgångstid mot Stockholm klockan 14:00, och då skulle jag åka med. En vän kom med Norrskär så jag mötte upp honom nere på gräsmattan nära bryggan.

Ett vackert rederimärke mellan träden. Och så en skymt av en av Waxholmsbolagets snabbare fartyg, en av de så kallade V-båtarna som byggdes i en serie på fem fartyg i början av 1990-talet.

Ännu en vinkel på den så vackra ångbåten som byggdes 1910 i Göteborg. Sandhamns Express var hennes ursprungliga namn och byggdes för just trafik till Sandhamn ifrån Stockholm.

Färdvägen tillbaka till Vaxholm och Stockholm gick inte den sedvanliga vägen via Resarö och Norra Vaxholmsfjärden, istället efter Lindalssundet så girade fartyget babord och körde ner mot Oxdjupet.

Så möttes lastfartyget Amberland vid Oxdjupet där bakgrunden visar Stenslätten på Värmdö.

Försvarsanläggningar har ju historiskt varit rätt självskrivna element vid Oxdjupet som en av de viktiga passagerna in till Stockholm. Stenslätten på Värmdösidan och så Oskar-Fredriksborg på Rindö. Och på tal om försvaret, så höll de till på Rindö sista åren Vaxholm hade en garnison – år 2005 blev den dock historia.

Lite rolig bild med segelbåt, lastfartyg och två skärgårdsbåtar (Sandhamn och Östan).

Rindö är en ö som inte har fastlandsförbindelse med bro utan istället vägfärjor. En av lederna går från Vaxholm till Rindö smedja på västra delen av ön, sedan finns en led mellan Rindös östra del och Värmdö, och det är den sistnämnda som kallas för Oxdjupsleden och denna dag 19 september så var det färjan Vivi som skötte trafiken där.

Att Norrskär körde vägen om Oxdjupet berodde på att det var några bryggor i Ramsösundet som skulle anlöpas.

Pendelbåtslinjen 83 trafikerar Stockholm – Vaxholm – Rindö med anlöp vid bland annat Ramsö. Detta är en ren SL-linje och ombord gäller då SL:s taxa. Men båtarna som trafikerar 83:an är bekanta skärgårdsbåtar som normalt kör på de längre linjerna ut i skärgården, under Waxholmsbolagets flagg och taxesystem. Nu under höst, vinter och första delen av våren så kan man åka med SL-kort även i skärgårdstrafiken, det är de längre periodkorten som gäller då (30 dagar eller mer).

Vaxholm på avstånd. Båten till höger, m/s Viggen, kom att assistera Norrskär på inturen med mellanliggande bryggor från Vaxholm till Hasseludden på grund av en för snålt lagd tidtabell för Norrskär som skulle iväg på en kvällstur från Stockholm också – en tur som jag och många andra ångbåtsvänner kom att resa med.

En bensträckare på Strömkajen blev det innan avgång 16:45 igen. På andra sidan Strömmen ligger systerfartyget Blidösund vars säsong inte är över än, om än en paus under oktober och november tills dess att julbordsturerna kör igång i december. Julmarknadsturer till Blidö och Nynäshamn finns på programmet också, likaså en ”Dan före dan”-tur till Blidösundet – logiskt nog dagen före julafton. 😉

Snart dags för avgång då.

Det blev inget sista ångbåtsmöte med hälsningar då Storskär hann passera norr om Granholmen innan Norrskär lagt till vid nämnda brygga på utgående tur mot Ramsösund.

En av salongerna ombord, den så kallade damsalongen akteröver på övre däck. Här satt vi och åt lunch mitt på dagen i vår ensamhet. På kvällen tillbringades tiden mestadels i mellandäcksgången med flertalet andra likasinnade. Mycket prat under kvällen.

Tyvärr var denna vackra matsal öppen i rätt begränsad tidsperiod den här säsongen, då i slutet av juli Blidösundsbolaget valde att stänga ner den för säsongen. Matsalen är ju annars extra läcker då den har fönster föröver också, då Norrskärs kommandobrygga ligger på båtdäck, och jag tog en bild med mobilen genom rutan här från de under sommartid härliga platserna i fören där man har koll på anlöpen vid bryggorna. 😉

Tre långa avskedssignaler fick jag avnjuta vid Gåshaga brygga på kvällen. Tack för dessa och för säsongen till s/s Norrskär med besättning. Efter att sett Norrskär lämna i mörkret så var det sedan bara att invänta spårvagnen och ta sig hemåt – med en viss vårlängtan inom sig.

Mvh

Mats Östman