Hej igen, nu kommer här ett blogginlägg från en ganska så färsk utfärd. Annars har det ju tagit en viss tid med exempelvis Västergötland och Skåneresan senast.

Utfärden gick nämligen igår söndag den 12 september, och det blev utflykt med inriktning på såväl smalspårig järnväg som skärgårdstrafiken, ja en liten bit också på vägarna. Och under dagen så var vädret tämligen varierande.

Synen av denna trävagn var inte fel när jag kom till Östra station ca 11:15. Dagens varierande utflykt började på förmiddagen med att åka med Roslagsbanans veterantåg från Östra Station till Österskär. Därefter så fortsatte jag på eftermiddagen ut till Vaxholm och Grinda. Avslutningsvis från Grinda ångbåtstur hem till Lidingö. Det här är lite av en typisk Mats-utflykt, där jag försöker blanda lite hej vilt mellan färdmedel och resmål.

11:28 kom veterantåget att avgå på linje 28 dvs Stockholms Östra – Österskär. Det finns tre linjer på Roslagsbanan, linjenumrena är 27, 28 och 29. 27 mot Kårsta som ligger en bit norr om Vallentuna, fast just nu bara till Täby Kyrkby då delen mot Kårsta håller på att rustas upp ordentligt. 28 kör till Åkersberga och Österskär, och linje 29 går in i Djursholm med slutstation Näsbypark i sydöstra Täby.

Roslagsbanan har en gång i tiden gått ända upp till Rimbo och Norrtälje. Och järnvägen har varit förbunden med spår mot Uppsala och även upp till Lövstabruk. Det finns en bit järnväg kvar öster om Uppsala, vilken numera är museijärnväg under namnet Upsala-Lenna Jernväg, även kallad Lennakatten. Denna museijärnväg är en riktig pärla som utgår från Uppsala östra, alltså inne vid centralstationen, och som sträcker sig bort till Faringe. Lennakatten hade sista trafikdag för säsongen denna söndag, och tyvärr hann jag inte åka något i sommar. För övrigt kan sägas att gamla banvallar längs Stockholm-Roslagens järnvägar är allldeles utmärkta promenadstråk.

Vid Viggbyholm stod tåget stilla några minuter för att släppa fram ett av de ordinarie blåa tågen. Då kunde man ju passa på att ta ett par bilder, samt byta vagn till ledarvagnen som mot Österskär var X4p 37. Fram tills dess att de blåa vagnarna kom i början av 1990-talet så var det dessa gamla tåg som kördes på Roslagsbanan, och denna vagn 37 är från slutet av 1930-talet.

Läcka inredningar i alla vagnar, men kanske den exteriört teakbeklädda vagn X2p 33 från 1918 var den som ändå lockade flest resenärer.

Veterantågets så att säga moderna vagn Bp 896 från 1954. Riktigt fint gick vagnen, åkte med den från Östra till Viggbyholm. Jag passade på att åka delsträckor med alla tre vagnar ut till Österskär.

Det är en ideell förening som sköter underhållet av dessa veteranvagnar – Roslagens veterantågförening. Själva trafiken som nu i september körs varje söndag är ett samarbete med Spårvägsmuseet, som äger vagnarna, och trafikutövaren Arriva. SL-taxa är det som gäller ombord.

Så vackert att skåda! Efter en stund kom ett modernare tåg in på andra spåret, ett tåg som jag skulle åka vidare med till Rydbo station. Från Rydbo skulle jag sedan ta mig med buss till Kulla vägskäl för därefter buss ut till Vaxholm. I Vaxholm var jag strax efter halv två. 14:20 var sedan avgångstid för Sandhamn mot Södra Grinda dit jag skulle.

Linfärjan Vaxholmen fungerade inte denna söndag, utan ersättning blev då Korsön som också ägs av samma rederi som är drift och bemanningsansvarig för linfärjan – Antrophia Rederi. Samma rederi är det som numera driver Siaröfortet på Kyrkogårdsön, där det sommartid finns museum öppet i den gamla försvarsanläggningen, övernattningsmöjligheter och servering.

Så kom Sandhamn in mot Vaxholm där det under mina minuter ändå var uppehåll och ganska fint väder. Sedan kom det hela att bli väldigt omväxlande resten av eftermiddagen.

Bra med godskran när landgången inte lirar som den ska. Sandhamn som är ett av tre stora fartyg som levererades till Waxholmsbolaget 2004-2005, systerfartygen heter Dalarö och Söderarm.

Den trivsamma övre salongen på Sandhamn. Vi var knappt 10 passagerare från Vaxholm till Södra Grinda, på en båt som får ta 500 passagerare som mest under normala förutsättningar. Nu under pandemin så har ju alla båtar fått ta betydligt färre än maxkapaciteten.

Viggsö brygga. På Viggsö har en alldeles nyligen comebackande musikgrupp tillbringat en del tid under 1970-talet. Jo jag menar förstås ABBA.

Ankomst Södra Grinda strax efter tre. Sedan gick jag upp på ett berg öster om bryggan och avnjöt denna vackra vy.

Under lördagen sågs inte särskilt många kantareller i skogarna på Ornö, det räckte att gå in i första skogsparti på Grinda för att se några, förvisso små.

Idylliskt och lugnt på ön nu. Fåren gick med sina bjällror och intill vägen gick en del getter och betade i stigningarna.

En utländsk turist frågade mig om det fanns något mer att se på södra sidan av Grinda, och nog har jag några ställen som är trevliga att se – så många gånger som jag varit på Grinda, bland annat finns ju en naturstig runt hela östra delen av ön, men i detta minst sagt lynniga väder tyckte jag de hellre skulle åka med ångfartyget Storskär från norra bryggan. 😉 Det var en familj som också hade åkt Sandhamn, så de fick ju se halva ön ändå, med passage av antingen värdshuset eller gården under promenaden från södra till norra bryggan.

Så sprack det då upp, och i övergången mellan regnet och det mer stabila så kom regnbågen fram. Extra läckert var det ju att det var så lugnt på sjön. Dagen innan när jag var på Ornö var det samma, om inte mer, stillhet på sjön.

Liksom den utländska turisten och hennes familj så gick jag också från bryggan på södra delen av ön till öns norra brygga, och dit skulle ångfartyget Storskär komma strax efter halv fem på sin väg mot Stockholm. Semaforen var uppfälld så anlöp kom att göras.

Och så en signal med ångvisslan. Storskär har söndagarna under sensommaren kört till Husarö, med en utresa via Örsö Strömmar och södra sidan av Svartsö och Ingmarsö – medan återresan gått norr om dessa öar. Det har blivit en hel del turer med Storskär denna sommar, bara det andra ångfartyget Norrskär har jag gjort fler turer med totalt (ca 10) sedan säsongen ändå kom igång i midsommarveckan.

På en av dessa mindre öar på Östra Saxarfjärden satt en havsörn och spanade.

Vid Vaxholm ca 17:20 så kunde bägge Cinderellabåtarna skådas. Cinderella II var på väg mot Möja på säsongens sista tur dit. Cinderella I har kommit från Sandhamn och är på väg in mot Strandvägen i Stockholm. Sandhamnstrafiken fortgår dock fram till november under veckosluten.

Varierat väder minst sagt.

Efter passage av Karlsudd så uppenbarade sig ett häftigt ljus. Cinderella I syns på avstånd med Lidingö i bakgrunden.

Med vy mot Askrikefjärden, fjärden mellan Lidingö och Bogesundslandet.

Tema ljus. Läckert var det mellan Karlsudd och Gåshaga, även om det kom lite regnstänk.

Ångfartyget Storskär byggdes 1908 som mälarångare och gick i trafik mellan Stockholm och Strängnäs under namnet Strängnäs Express. Waxholmsbåt blev hon i slutet av 1939, och året därpå fick hon sitt nuvarande namn. Trots sina snart 82 år i Waxholmsbolagets tjänst så är hon inte fartyget som tjänat rederiet längst, utan nestorn är faktiskt motorfartyget Västan som också var en mälarångare från början (Nya Svartsjölandet) och som blev Waxholmsbåt år 1937. Västan har dock inte varit i trafik i sommar tyvärr. Men desto roligare att Storskär och det andra ångfartyget Norrskär har fått vara ute i vår underbara skärgård igen. Nu till helgen körs sista turerna för säsongen. Åk med vet ja! 😉

Fortsatt på tema ljus.

Elfviks udde passeras och då är det inte långt kvar till Gåshaga i bakgrunden. Trots närheten vattenvägen mellan Gåshaga och Elfvik, så är det långt att ta sig mellan genom landvägen.

Den snabbgående Viberö möttes utanför Elfvik. I bakgrunden till höger syns Hasseludden med på berget den japaninspirerade spaanläggningen Yasuragi.

Klockan var några minuter före 18:00, så båten var mer än väl i tid när jag steg av på Gåshaga brygga, och ännu en härlig dag med utfärder började gå mot sitt slut. Härligt att se regnbågen över Elfvik när Storskär lämnade för Hasseludden och sedan Strömkajen i stan.

/Mats Ö.