Tredje dagen på resan började på samma sätt som andra, det vill säga med en frukost på hotellet. En hel del på programmet även denna dag, då vi förutom att vandra skulle träffa släktingar (utomhus) sydväst om Falköping. Detta skulle kräva en bilresa på närmare timmen från Lidköping, så den här dagens vandring blev av den lite kortare sorten. För vi åkte dessutom en bit norr om Lidköping, ut på Kållandsö och till Läckö slott – ett av områdets stora sevärdheter.

Efter att ha åkt längs de kurviga vägarna ut på Kållandsö så var vi framme vid det pampiga slottet Läckö ca halv tio.

Fantastiska blomsterängar mellan parkeringen och slottet. Det betade även får i marker intill.

Denna tisdags vandring blev att gå längs Biosfärsleden mot Spiken. Spiken är ett gammalt fiskeläge ett par kilometer nordväst om Läckö slott. Denna vandring var inte särskilt svår och gick längs med öppna fält och åkrar, men passerade också några maffiga träd som denna jätteek exempelvis. Denna jätteek hade en skylt på sig som visade på att det är ett naturminne.

Spiken i kistan på vandringen kanske? Nej då vi skulle tillbaka till Läckö också. 😉 Men en fika hanns med här i Spiken där det finns ett antal serveringar och butiker.

På väg tillbaka längs lederna, och längs åkermarken. Det har konserverats djurfoder av åkerns vallväxter kan man se genom de vitplastade rundbalarna. Denna typ av djurfoder, som framställs genom pressning och jäsning, kallas ensilage.

En gammal lada i ett skönt landskap.

Prästkragar, somrigt så det förslår.

Tillbaka vid Läckö där vi tänkte äta lunch. Men det stället vi hade tänkt var stängt, så då fick det bli något annat. 😉 Men först en promenad runt i den vackra miljön med närhet till Vänernskärgården.

Att jag trivs i sådana här miljöer är väl ingen nyhet. 😉

Från bryggan där Göta Kanalbåtarna brukar läcka till på dess långa kanalturer från Stockholm – Göteborg och vice versa. Tyvärr har ju dessa kanalbåtar, vid namn Juno, Wilhelm Tham och Diana, legat stilla såväl 2020 och 2021. Förhoppningsvis är läget ett annat 2022 så dessa klassiker kan fortsätta trafiken på Göta Kanal, med bland annat uppehåll vid Läckö slott vid passage av Vänerns södra del mellan Sjötorp och Trollhättan.

Det som var lite synd här vid Läckö var att om jag hade kommit en dag senare så hade jag sett den gamla hamnfärjan Djurgården 7 på väg mot Göteborg där den under sommaren skulle trafikera en gratislinje till Nya Varvetområdet.

Framför slottet brukar sommartid konserter anordnas. Och det är väl inte någon tokig miljö direkt med detta slott som har sin grund från 1298. Dess nuvarande utseende är till stora delar av 1600-talets tidsepok, barocken, och det var greven Magnus Gabriel de la Gardie som låg bakom många av de omdaningar som slottet genomgick under det århundradet. Från början var anläggningen en borg för traktens biskopar, och först när Gustav Vasa kom i bilden år 1527 så beskrevs det framgent som Läckö slott.

Det var till stallet vi skulle gå för att äta lunch, men stallet var igenspikat denna dag, så vi for till Spiken istället. 😉

Nog för att sädesärlor brukar vara närgångna, men den här var väldigt tam, satt lugnt och stilla en meter från mig.

Spiken for vi till med bil denna gång för att inta en måltid på en servering längst ut i området. Jag åt lax med någon potatissallad om jag inte missminner mig. Vi lämnade Spiken och Kållandsö vid 13-tiden för vidare färd ner mot Falbygden.

Efter en mycket trevlig eftermiddag och kväll på och kring gården utanför Floby, som vi brukar besöka varje år men förstås ej 2020, så gick jag ner till piren igen vid sen återkomst till Lidköping.

Sista glimten av Vänern för denna gång.

En stilla promenad genom stan som delas av ån Lidan.

Rådhuset i skymningen. På hotellrummet sedan hade städpersonal fått upp fönstret på glänt, så sista natten kunde bli lite svalare och bekvämare. 😉

Vilka härliga dagar det blev i Västergötland med utgångspunkt Lidköping. På torsdagen skulle resan för egen del gå vidare söderut.

Mvh

Mats