På nationaldagen, den 6 juni, så kom jag att bege mig ut i naturen igen. En vandring i strålande väder mot landstället på Dalarö. Kameran åker ju alltid med i sådana sammanhang. 😉

Påfågelöga bland maskrosor nära Svartbäcken, Haninge, där min vandring startade ca 08:20 på nationaldagsmorgonen.

Tjärblomster vid Tyresta by, ett par kilometer från Svartbäcken.

Den alltid lika fina Bylsjön passerades.

Det vidsträckta brandområdet där lövträden tagit över sedan branden 1999.

Både dött och levande i samma bild.

När man vandrar i brandområdet under tidig vår så känns det betydligt mer öppnare än när björkarna och de andra trädens löv kommit fram. Det skyddade bra från den stekheta solen. 🙂

Efter att gått ner från hällmarken så nåddes den här trolska miljön vid ett vattendrag nära Stensjön, där spår av bäver syns på en del håll.

Ett par sångsvanar och ett par kanadagäss.

Fikapaus intogs vid Stensjön västra strandkant. Fläktade skönt gjorde det vilket inte var till ondo denna tämligen varma dag.

Efter en promenad på spång längs Stensjöns södra strandkant, och sedan upp på de kala hällmarkerna, och sedan igen ner i dal så nåddes just Stensjödal. Här var det full lägerverksamhet igång, ett gäng ungdomar höll hus i just detta hus i bakgrunden till hundkexen.

Ett blomsterrik hage passerades i riktning mot Åvavägen.

Åvavägen gick jag bara en kort stund längs, innan jag tog in på en skogsväg mot skogssjön Åvaträsk.

Vid Åvaträsk satt jag och åt lunch i min ensamhet, alltså mänskliga ensamhet, för runt om mig myllrade av liv i såväl land, vatten och i skyn. Bland annat denna padda som kom upp till ytan med jämna mellanrum, och kom nära mig vid ett tillfälle. 🙂 Myror i stora mängder, trollsländor, ormvråk och havsörn m.m fanns bland övriga lunchsällskap. 😉

Idylliskt är det verkligen vid Åvaträsk som ligger inom området för Tyresta naturreservat, nationalparken slutar en bit norr om Åvavägen. Efter naturreservatets gräns i söder så kommer en annan typ av skog och mark.

Den marken som åsyftas är produktionsskog och odlingsmark till stor del. Ett större kalhygge kom jag att passera på väg mot Dalarö. Här gick jag förra året på samma ställe men i ett djup skog istället, inte helt lätt att känna igen sig faktiskt. 😉

Men efter att ha passerat det vackra torpområdet Vinåker så kom jag fram till större och grönare marker som en gång i tiden varit en havsvik. Promenaden fortsatte efter torpet Sjötäppan söderut på en väg, på bitar anpassad till skogsmaskiner, mot Dalkarlskärr och sedan Schweizerdalen innan jag vid 14-tiden nådde fram till huset uppe i byn på Dalarö.

Klassisk Dalarövy – det gamla Tullhuset.

Även detta en klassisk Dalaröbyggnad i form av Societetshuset, med dock något bedagat skick på fasaden. Syrenerna var fortfarande i full blom på många buskar, även om i lite mattare färger på sina ställen. Och i de ställen där solen strålat på som mest var syrenerna överblommade.

Från Dalarö åkte jag in till Stockholm med skärgårdsbåten Skärgården klockan 18:10. Högsommardagar är inte de dagar man gärna åker SL-buss, ty trots att många bussar ska ha luftkonditionering så funkar de ju inte alla gånger. Nej en sjöresa gjorde gott som vanligt. 😉

Ejdrar med ungar, en härlig syn.

Efter ca 2 timmar och 20 minuter på på sjön så gick jag iland på Strömkajen kl. 20:30. Mötte upp vännen Niclas och vi gick bort till Klara Mälarstrand för att kolla in den nya båten på linje 89, m/s Lux. Den hade däremot dessvärre fått tekniska problem under kvällen, så att någon bild på henne blev det inte. Däremot solljus som reflekteras i ett matsalsfönster på ångbåten Mariefred som nu är igång med sina turer till Mälarstaden med samma namn.

Och svensk nationaldag som det nu var, så får en annan ångbåts flagga i aktern komma med här också. S/S Drottningholm tillhör detta flaggspel.

Slutligen en solnedgångsbild i väntan på buss 203 vid Ropsten senare denna ljumna, härliga kväll i juni. 🙂

/Mats Östman