När värmen i förra veckan dök upp på riktigt så hade jag ingen lust att åka hem direkt efter jobbet. Istället åkte jag iväg söderut med pendeltåget från Årstaberg med avstigning i Västerhaninge. Med busslinje 847 så åkte jag sedan ännu längre söderut och gick av vid hållplats Häringe grindar. Och Häringe grindar är inte helt ologiskt som en entré till naturområdet samt gårdsområdet Häringe.

Med riktning mot Häringe slott.

Som vanligt vid mina besök i Häringe så gick jag ut mot Byholmen där det om våren finns mängder med blåsippor i backarna.

Blåsippor kan man ju tycka ska vara blå, och majoriten är ju det, men det finns även andra färger så som vita blåsippor.

Här vid detta bord tog jag middagspaus. Middagen som bestod av en cesarsallad – den avnjöts i rofylldheten medan exempelvis rådjur hördes i buskage omkring samt där ovan så flög havsörn förbi.

En sista rest av vintern?

Efter middagspausen på Byholmen så hade jag inte den rätta tiden att gå ner till Häringenäs, det är ju ett utmärkt naturområde för vandra Häringe, utan jag gick mot slottet igen och sedan ut mot Bobäcken.

Här landar en havsörn i vassen på andra sidan Bobäcken. Två örnar cirkulerade i området när jag gick förbi, och en flög ifrån ett träd blott 50 meter från mig – då såg man verkligen hur stora fåglar det är med sina upp till 2,5 meters vingspann.

Rådjuren var på sin vakt när jag gick förbi…;) Förutom rådjuren så såg jag också ett antal fältharar.

Ett vasst ljus mot Hästholmsviken blev det mot aftonen.

”Brinnande” vass.

Två tranor fick jag också se innan jag drog mig bort till busshållplats Fredriksborg, en hållplats närmare Västerhaninge än Häringe grindar.

Visst trivs jag bra i öppna landskap – och inte minst i Häringe då.

/Mats Östman