En stilla ångbåtstur och kvällspromenad

I tisdags blev det en vacker kvällstur med ångfartyget Storskär, första turen för min del i år med detta fantastiskt vackra fartyg. Skönt att efter en intensiv arbetsdag koppla av på sjön, och ta en strömmingsmacka till middag. 😉 Efter båtturen blev det sedan en längre promenad i den härliga försommarkvällen.

Den vackra damen på väg in till bryggan med omgivande tråkig miljö – Gåshaga.

Storskär är ett ångfartyg byggd i Göteborg år 1908. Byggdes då för trafik mellan Stockholm och Strängnäs under namnet Strängnäs Express. Hon slussade sedan ut som mälarbåt år 1939 då Waxholms Nya Ångfartygs AB köpte henne och gav henne namnet Storskär. Ångdriven är hon fortfarande och är ett av Waxholmsbolagets två ångfartyg – det andra är Norrskär.

Salongen i aktern på huvuddäck, som dock inte ger så mycket utsikt då de små fönsterna sitter relativt högt upp. Tjusig är salongen i alla fall.

En detaljbild på tapet i den aktra salongen. Ganska så blek i verkligheten, syns lite bättre på bild.

Tillägg vid Fåglarö brygga. Denna kvällstur som utgick från Strömkajen kl. 16:45 gick mot Ljusterö via diverse bryggor på öar kring Trälhavet och Saxarfjärden.

Vem kan segla för utan vind…Ganska så kasst väder för att segla, i det närmaste stiltje man kunde komma.

Viking Cinderella tog sig fram bättre än segelbåten på föregående bild. 😉

Lugnt och vackert. Snart skulle jag komma att gå av båten, Gåshaga närmade sig…

Granholmens fyr och kryssningsfartyget Hamburg.

En helt magnifik kvällstur avslutades inte med att åka Lidingöbanan, samtidigt som Storskär fortsatte mot stan utan några intresserade till eller från Hasseludden.

Nej jag bestämde mig för att ta en kvällspromenad ute i den lummiga och fina naturen på Lidingö. Från Gåshaga till Näset passeras bland annat Ekholmsnäs och sjön Ekholmsnässjön. Med den obefintliga vinden som rådde så var det en rejäl spegel som låg.

”När ser jag första rådjuret” tänkte jag ett kort ögonblick när jag var på väg att passera Ekholmsnäs gård. Ja förstås några meter längre fram så fick jag ju se dessa hjortdjur. 😉

Och varför inte se ännu en havsörn. ”Örngott” har det verkligen varit på mina naturresor på sistone, och visar väl också att havsörnen har kommit tillbaka starkt efter 70-talets ”nere för räkning”-status. De drabbades ju hårt av miljögifter då.