Ett mål denna vår har varit att vandra ifrån Tyresta by till Dalarö. En vandring på över 15 kilometer som jag gjort ett par gånger tidigare. Naturen längs vägen är varierande och enligt min åsikt väldigt vacker. Från Lidingö åkte jag iväg vid halv nio på morgonen, för ska man vandra långt så vill åtminstone jag starta ganska så tidigt. Till trots att jag gärna sover länge på helgerna. 😉 Pendeltåg ner till urtrista Handen blev det, sedan busslinje 834 bort mot Tyresta.

Jag steg av 834:an i Tyresta by klockan tio, sedan var det bara att påbörja vandringen. Tyresta by är ju en väldigt vacker start på en vandring.

Första biten gick genom ganska tät skog fram till Bylsjön.

Fram till Bylsjön kan man följa Sörmlandsledens markering på träden. Sedan vid sjöns norröstra sida tog jag dock av mot Stensjödal. Men för att komma dit så kom jag att få gå igenom brandområdet först.

Tyresta nationalpark drabbades i augusti 1999 av en våldsam skogsbrand. Branden drabbade ungefär 450 hektar av nationalparkens area, vilket var en betydande yta förstås.

Att ta sig genom brandområdet görs inte hur enkelt som helst då mycket träd har fallit, och de träd som fortfarande står är inte av stabil sort. Men en markerad väg har man arrangerat som leder ner till Stensjön.

En härlig vy av vitsippor kom jag att se på många ställen under dagen.

Som en markerad utgång var dessa två granar när brandområdet var passerat. Sista biten ner mot Stensjön gick längs en spångliknande trappa.

Vid Stensjön svalkade det på bra då det var rätt friska vindar under dagen. Vandringsvädret var i det närmaste perfekt.

Uppe på de kala hällmarkerna där man också hade utsikt mot Stensjön med omgivning. Dagens första orm passade jag på att möta i detta område närmare Stensjödal.

Stensjödals vackra omgivning hade jag tänkt njuta av på min lunchpaus. Men då det var en grupp yngre ungdomar där vid tillfället, vilket jag förstås tycker var trevligt att se, så avvaktade jag lunchen lite. Dessutom hittade jag ett ännu bättre ställe senare. 😉

En styvmorsviol i en hage ner mot Åva.

Min lunchpaus tog jag vid den lilla sjön Åvaträsk, och då hade jag fyra kilometer kvar till Sandemar som ligger en bit utanför Dalarö. I fullständigt lugn njöt jag av min pastasallad och kunde samtidigt få lite underhållning…

…då det över sjön under loppet av en halvtimme flög tre havsörnar, någon hökfågel samt tre ormvråkar varav en av dessa fångades på denna bild.

Efter lunchen så fortsatte i Tyresta naturreservat, för nationalparken sträcker sig norr om Åvavägen. Efter en bit slutade även naturreservatet och jag kunde då ganska direkt se spår av skogsbruk. Sedan kom jag fram till lite mer öppna landskap vid Vinåker som inte ligger särskilt långt ifrån Sandemar. Fantastisk idyll.

Grönt är skönt och inte minst på stora ängar. Mellan Vinåker och Sandemar kom jag att se några rovfåglar till – bland annat den mäktiga…

…havsörnen!

Väl framme i Sandemar så gick jag inte ända fram mot Dalarövägen, utan jag tog in en landsväg förbi öppnare landskap norr om stora vägen. Kom bland annat förbi en våtmark med mycket fågelliv. Efter ett tag var det dags att bege sig in i lite skog, innan jag senare nådde fram till Schweizerdalen.

Det långgrunda Schweizerbadet lockade mig denna dag inte till något dopp. 😉 Annars ett trevligt rekreationsområde nere i Schweizerdalen, på andra sidan Dalarö kanal ifrån själva byn Dalarö sett. Finns en trevlig minigolfbana som ligger intill kanalen med otroligt vackert läge ut mot Sandemarfjärden.

Vad snokar du efter? – kanske denna snok undrade. 😉

När klockan var ca kvart över tre så gick jag över tomtgränsen uppe på Birger Jarlsvägen i byn Dalarö. En underbar halvdag ute i naturen hade det varit. Härliga naturupplevelser i fåglar, ormar, fjärilar, blommor, träd, sjöar och med mera. Kanonväder som sagt – lagom temperatur och lite svalka i blåsten.

Lätthittat är det om man följer färgmarkeringar på träd och stenar. Ska man till Sandemar ska man dock vara medveten om att första gången man ser skylt som visar Sandemar är vid Stensjödal. Från Tyresta by ska man navigera sig mot Åvaviken i första hand, om ens mål nu är att komma till Dalarö och samtidigt uppleva en del av nationalparken. Det finns ju förstås alternativa vägar om man så vill. 😉

/Mats Ö.