När detta inlägg publiceras har precis Kap Verde spelat oavgjort mot Spanien i fotbolls-VM. Mellan det spanska fastlandet och Kap Verde som ligger vid västra Afrika utanför Senegal finns en annan ögrupp – Kanarieöarna.

Under senhösten gjorde jag något annorlunda – jag åkte iväg på en charterresa. Det blev dock ingen ”sällskapsresa” då jag reste själv men kopplingen till Lasse Åbergs klassiska film fanns i högsta grad då scener spelades in i Playa del Inglés på södra Gran Canaria – och just i Playa del Inglés kom jag att bo under en vecka under slutdelen av november, om än inte på det hotellet som användes i Sällskapsresan.

Kanarieöarna är ju också en övärld vilket jag ju uppskattar som den skärgårdsfrälste jag är. Förvisso en viss annan karaktär än den svenska skärgården – med ”något” större och färre öar och inte minst klimatmässigt då årstiden vinter knappt ens existerar. Ögruppen med Gran Canaria, Teneriffa, Fuerteventura, Lanzarote och La Palma ligger ju kanske inte direkt nära ekvatorn men åtminstone betydligt närmare än vad Sverige ligger densamma…

Gott flygväder var det när Arlanda lämnades morgonen 25 november kl 07:35 med TUI:s charterplan. Jag bodde under natten på Comfort Hotell på Arlanda för bekvämlighetens skull. Flygtiden ner till Gran Canaria blev på ca 5,5 timme. Väl framme väntade en buss som skulle mig och andra mot hotellkomplexen i Playa del Inglés och Maspalomas. Ja bussar väntade ju även på de mot andra delar av ön som exempelvis Las Palmas, huvudorten på ön.

Detta var rummet som väntade mig på hotellet Bull Eugenia Victoria i Playa del Inglés.

Jag skulle inte haft en balkong men det fick jag. Och så tacksam jag var! 7000 kr extra för en vecka hade det annars kostat.

Här promeneras det över Maspalomas sanddyner. Ser ut som öken men det är en myt att sanden skulle blåst in från Saharaöknen på den afrikanska kontinenten som är närmaste fastland till Kanarieöarna. Kanarieöarna är ju annars spanskt och är ju då en del av EU. Rent flygmässigt inga bekymmer att resa ner till Gran Canaria vars flygplats ligger på öns östsida mitt emellan Las Palmas och Playa del Inglés/Maspalomas.

Nu består ju Playa del Inglés av idel hotell till majoriteten, men det hindrar ju inte att tycka att orten har en härlig karaktär ändå – inte minst närmare havet till. Nere intill playan fanns ett område med shopping, pubar och restauranger – det finns alltså utrymme för nöjesliv här. Nu åkte jag ju på solosemester (och solsemester…) med all inclusive så jag stannade rätt mycket på hotellet – och nej, den tyskinriktade hotellmusiken på kvällarna var inte direkt min melodi, men förhoppningsvis uppskattade hotellets tyska gäster (en hel del) detta.

Jag misstog nog lite avstånden då jag i förväg till en del sa att jag skulle bo i Maspalomas. Men faktum är att Maspalomas är grannorten till Playa del Inglés och att det var ett par kilometer att promenera däremellan. Första dagen efter ankomst så gick jag bort till Maspalomas. Använde sandaler utan strumpor för att vandra till och från Faro de Maspalomas (fyren) och det kom att märkas efteråt genom tendens till skavsår…Så därefter blev det promenadskor…

Vid kusten är ju stranden lockelsen för många men Gran Canaria har ju också de storslagna bergen, dess dalgångar och pittoreska bergsbyar. Floden här låg dock torrlagd – och det gör den så länge inte det kommer kraftig nederbörd.

Inte långt från fyren i Maspalomas (Faro de Maspalomas) finns ett vackert naturområde intill de stora sanddynerna. Det finns även en parkdel för att rida kamel.

Så vackert med sanden.

Silkeshäger är denna vackra fågel.

Detta fina naturreservat intill Faro de Maspalomas tilldrog mig. Det här var mer värt att se än själva området vid fyren där det var rätt ”turistfierat” i mina ögon med en del säljartyper gåendes i området. Råkade själv träffa på en kvinna som skulle sätta på mig ett armband och därefter ”välsigna” mig – men när hon sedan ville ha betalt så var jag inte lika road längre – och inte hon heller efter att jag avfärdat det hela och hon tagit bort armbandet. Så där kan det alltså vara i täta turistområden – och man ska vara noga om sina värdesaker. Just Kanarieöarna och Gran Canaria har det ju stått en del i media om ficktjuvar.

Havet – Atlanten är ju mäktigt! Och speciellt med lite regnbåge inblandat också.

Ett par kvällspromenader blev det bort till ”Dunas de Maspalomas”. Efter att jag fått uppgraderat rum på hotellet så höll jag mig till området Playa del Inglés – Maspalomas. Jag tyckte även att maten på hotellet var av en sån pass bra klass att det blev frukost, lunch och middag där varje dag – bortsett den sista dagen när jag skulle ut på gruppvandring.

Mitt hotell syns till vänster del av bilden. En avlång byggnad i vitt och blått, ja min korridor låg just längs den fasaden och mitt rum längre bort i den. Bull Eugenia Victoria var som sagt hotellets namn.

Kanske inte direkt var just dessa inbuktningar i bergen som ursprungsbefolkningen på Kanarieöarna bodde i – men annars var det just grottor främst som användes som boplatser (innan öarna erövrades av spanjorerna på 1400-talet).

Precis utanför tätorterna vid kusten så tas högre och högre terräng vid.

Sangria mums!

Underbara bad nere vid playan – ja det var ju några kilometer strand så plats fick man ju. Jag valde att besöka stranden på förmiddagarna, solen tog ju rätt bra även då. En kilometers promenad från hotellet. Och jag höll mig till vatten nära vågbrytare – just naturens krafter i havet kan ju ge en del vågor även fast vädret är förhållandevist lugnt. Grannön Teneriffa har ju ett ännu mer utsatt läge och har haft en del incidenter med folk som hamnat snett i vågorna s a s.

En av dagspromenaderna gick jag o utforskade lite mer lokala områden bortom turiststråken men innan dess kom jag in i en botanisk park där dessa härliga fjärilar höll till.

Gick det att fånga in julstämningen i den här bilden?

Katter kunde ses promenera omkring bland offentligheten, eller ligga på någon mur och njuta.

Från Playa del Inglés kan man vandra längs den flera kilometerlånga stranden bort till Maspalomas. Hade väl tänkt göra detta men det blev faktiskt inte av. Möjligtvis insåg jag att hotellets läge var något långt upp i Playa del Inglés – förvisso kunde jag nyttjat kollektivtrafiken dvs busstrafiken än vad jag gjorde för eftermiddagens aktiviteter. Nåväl, längs denna strand fanns område för naturistbad så att se folk komma näck var inte ovanligt – och då höll jag av naturliga skäl kameran nere…

Men stranden i all ära så gick det utmärkt att gå längs strandpromenaden några meter högre upp. Denna 29 november med temperatur på 29 grader på eftermiddagen – så det var ingen risk för köldskador.

Många fina stunder att njuta av palmutsikten från balkongen – och nedanför på hotellets restaurang och pool- och barområde. All Inclusive som det var passade jag på att utnyttja ordentligt. Sköna kvällar i november är ju man inte direkt bortskämd med.

Jag bokade via TUI och det blev en vandringstur uppåt bergen med Rocky Adventures. Jag fick gå en kilometer från hotellet till en upphämtningsplats vid 08-tiden på morgonen där en minibuss hämtade upp för en resa upp mot bergen och den inre delen av ön. Vi stannade till vid flera hotell för upphämtning. Det här var en guidad vandringstur där guiderna var svensktalande – men själva guidningen i grupp hölls på engelska då det fanns ett brittiskt sällskap med bland de övriga skandinaviskt talande medföljarna.

Under resa upp i bergen så kommer inte helt oväntat dessa så kallade serpentinvägar. Mycket sväng och där nära utsikt från bussfönstret visar stup på hundratals meter ner. Är man inte helt van vid detta så kan det förstås skapa ganska starka intryck – men för de som bo och verkar här (folk som bor i bergsbyarna och jobbar på turistorterna) så är det här förstås vardagsmat och helt normalt.

Ursprungligen skulle vandringen ta sin plats kring en av öns högre punkter vid Roque Nublo – ca 1800 meter över havet. Men att vandra i dimma och regn skulle kanske inte uppskattas helt, och det var man tydliga med att vandringarna anpassas efter väder och vind. Det ska ju finnas någon form av behaglighet ändå för upplevelsen. Så efter att ha åkt igenom byn Fataga och sedan stannat till i San Bartolomé för möjlig inhandling av föda inför vandringen, samt upphämtning av en av turens guider som kom från högre marker inåt ön (och därav kunde konstatera att dessa marker inte var så trevliga för vandring denna dag). Byn San Bartolomé ligger på ca 1100 meters höjd, vi kom att åka upp ca 100 meter till innan vandringen gick nerför.

Vandringsvädret från 1200 meters höjd var trevligare än längre även om vissa lägre molnformationer dök upp även här. Det som också var bra med vandringen var att vädret var som ”sämst” nere vid kusten under min vistelse just denna dag – och ”sämst” i denna mening betydde mycket vind.

En enorm utsikt över en enorm dalgång blev lunchpausen för vandringen. Här i området finns goda möjligheter för klättring, det är en hel del som reser till Gran Canaria för den aktiviteten. Likaså kommer många dit för cykling i bergen.

Vilka intryck man fick!

GC-60 är alltså namnet på vägen som går ifrån Maspalomas och inåt land upp till San Bartolomé och som längst bort till Tejada där andra vägnamn tar vid. Tejada är en by som ligger högre upp och närmare Roque Nublo som vi då inte kom till.

Är det där vägen mot havet? Ser väl ut så. 😉

Vandringen gick ner till byn Fataga med dess karaktäristiska vita hus där vi kom att hämtas upp av bussen för vidare färd ner mot kusten igen.

Charmig bymiljö att strosa runt i innan tillbakafärden mot turistområdena. Vi tackade förstås guiderna för en mycket trevlig vandring.

Även i Fataga höll katterna koll på läget. 😉

En sista sandvy på morgonen 2 december.

Ja här satt en nöjd Mats Östman och konstaterade att charterresan till Gran Canaria var en mycket lyckad resa. Kom hem till Sverige kvällen den 2 december och från att jag lämnade flygplanet ca kl 21:00 så var jag hemma på Lidingö på 70 minuter!!! Detta inkluderat hämta incheckade väskan som kom direkt på bagagebandet – sedan blev det Arlanda Express och tunnelbana och buss.

Nu ska det bli bilder från Frankrike härnäst – när tiden finns. 😉