När det nu blev en rejäl vinter under en period, vilket inte varje år sker, så var jag tvungen att göra en tur ut i skärgården. Den 13 februari gick färden mot Svartsö, under perfekta vinterförhållanden med sol, kyla, snö och is. Promenad på Svartsö blev det med start Alsvik och mål Söderboudd. Båten från Strömkajen var m/s Dalarö, vackert namn på ett av Waxholmsbolagets tre största fartyg – säger en som tillbringat mycket tid i orten med namnet Dalarö. 😉  

Utfodring på gång, många var hungriga. 😉 

Det här är nog den vackraste flagga jag vet, Waxholmsbolagets klassiska rederimärke. Och det blir ju inte sämre av att denna flagga satt på Waxholmsbolagets nestor i flottan – m/s Västan från 1900. Fast flaggan blir väl ännu vackrare om man vänder upp och ner på den, mmm… 😉 

Denna så härliga silhuett tröttnar jag heller aldrig på.

Roderhaveri på Baltic Bright gav ett besök i GV-dockan på Beckholmen. 

Skorstenen på Solöga speglas lite i vattnet i såväl fast som flytande form.

Det mysiga samhället vid Norrhamnen i Vaxholm, däribland det väldigt trivsamma caféet i hembygdsgården finns. Detta ställe drabbades hösten 2019 ju olustigt nog av en explosion precis utanför, vilket orsakade skador på byggnaderna, varav att sommaren 2020 tvingades man hålla stängt för renovering. Tanken är väl nu att det ska öppna till sommaren 2021.  

Ismönster i Lindalssundet

Genom åren, genom mitt resande i Stockholms skärgård, så har man ju träffat på en hel del personer och blivit väl bekant med många, och en del till och med riktigt goda vänner. En mycket betydande del till detta ”kontaktnät” stavas Forum Skärgårdstrafik, internetforumet som avhandlar skärgårdsbåtar och dess trafik, och där jag själv blev medlem en junidag 2007. Detta forums mesta skribent – med över 12000 inlägg på 13 år – bodde på Sippsö, och hade koll på de flesta båtar från sin ”sommarstuga” precis till höger om fyren i bilden här.  I en särskilt observationstråd skrev han frekvent om när skärgårdsbåtar, gärna lite oväntade, passerade just fyren Lindalen nedre. Tyvärr tystnade observationerna och inläggen från denna herre, Monne Sahlberg, i december förra året då han väldigt tragiskt gick bort i en olycka på sin kära hemmaö, 72 år gammal. En profil mindre i skärgården kring Lindalssundet, och en profil mindre på forumet.  

Ett rådjur var ute på balansakt i isrännan, men klarade sig till den mer fasta isen bortåt Viggsö.

Så vackert vid Grinda.

Stundtals var det så pass lite folk ombord så att det var inga problem alls att hålla avstånd. På övre däck var en del allmänna ytor avspärrade, vilket var helt i sin ordning då besättningen ska ha en arbetsmiljö där man inte riskerar att smittas. Munskydd såg jag inte många använda ombord, detta var innan Region Stockholm kom ut med skärpta direktiv gällande detta i kollektivtrafiken. Jag använde dock ansiktsmask vid på/avstigning samt när man skulle handla i kafeterian där det är lite trängre utrymme – inte minst då ena sidan av cafeterian var avspärrad för passering just av ovan nämnda skäl ur arbetsmiljösynpunkt. 

Påstigande vid Boda för kortare resa ut till Gällnö bland annat. Gällnö – en härlig skärgårdsö att besöka inte minst sommartid. Jag hoppas naturligtvis att det ska kunna gå att resa med ångfartyget Norrskär dit i sommar. 

12:20 hade klockan hunnit bli när debarkering skedde vid Alsviks brygga. Det är där som öns lanthandel är belägen. 

Men inte bara lanthandel…Sommartid är det rätt mysigt att sitta vid detta café intill bryggan. 

Svartsö är en ö som jag besökt många gånger, redan från början av 1990-talet faktiskt. Somrar under 1990-talet tillbringades ett par veckor vid en stuga i Alsviks by. Härliga minnen som gör sig påminda varje gång jag besöker Svartsö. På den tiden var lanthandeln inte lika omfattande som den är idag, det fanns då även affärer på närbelägna öar som Lådna och Örsö.

 Ja rejält med snö var det första delen av år 2021. 

Någon gammal snickarbod eller förråd.

Det är några kilometer man får knata längs vägen från Alsvik bort till Söderboudd. Från en by på ön till en annan.

Dags för att resa tillbaka mot Stockholm, eller i mitt fall Lidingö och Gåshaga. 

Av alla bryggor, över 100 till antalet, som jag åkt till eller från med hjälp av Waxholmsbolaget så är faktiskt Träskökvarn inte en som jag åkt till på reguljär skärgårdstur. Utan hit åkte jag på en specialresa med den då 50-årsfirande ”Ö-båten” Skarpö så besöktes Träskökvarn en marsdag för sex år sedan. Väderkvarnar är härliga att se, den på Träskö är från 1749 – med diverse renoveringar genom åren förstås – och ligger fint mot Träsköfjärden. Det som skiljer ön Träskö mot Svartsö är endast en liten smal kanal mot Aborrvass/Skälvik på Svartsösidan.

När isen ligger i skärgården så går de lokala transporterna mellan öar medelst svävare. Och spår av dem syns tydligt, bland annat här utanför Hjälmö.

Vid isrännan på väg in mot Hjälmö så hade två havsörnar en måltidsstund över något ödelagt djur. När Dalarö närmade sig detta par så tog stördes uppenbart matron. 

 Med mäktiga vingslag så försvann de från platsen. Även kråkfåglar höll sig kring örnarna.

När det väl blir vinter i dess ordentliga mening med snö, is och kyla, så blir landskapet i dess ljusförhållanden och stämning lite speciellt, då det också är ett helt annat lugn i skärgården när fjärdarna är istäckta och väldigt få båtar syns till. Inte ovanligt att se räv raska över isen, eller rådjur som tidigare ovan visats för den delen.  

D-vitamin, mm härligt! 😉 

Närmare Boda så mötte vi den lite mindre båten Nämdö som var på utgående tur mot Husarö. Det här lila-rosa skenet tillsammans med den vita isen och de mörka, skogtäta öarna ger en stämningsfullhet. Fyren som syns till vänster i bild är belägen på Kalvön. Och i dessa farvatten passerar ofta större fartyg som kör via Sandhamn ut på Östersjön. Tallink Silja körde sina Rigafartyg här exempelvis, och om den trafiken någonsin kommer igång igen står väl just nu i stjärnorna.

Vid Boda fanns möjlighet att resa mot Stockholm med busslinje 438, vilket en del från såväl Dalarö och Söderarm kom att göra. Söderarm kom från Möja och det var även resenärsutbyte till Dalarö som gick vidare in mot Vaxholm och Stockholm. Dessa systerfartyg som byggdes 2004-2005, och blev tre stycken till antalet, har kämpat på några år nu. I Covid-19-tider med direktiv om att hålla avstånd så är dessa fartygs storlek väl passande. 

Ja en stämningsfull slutbild över Värmdölandet får väl avrunda detta blogginlägg. Själva resan avslutades vid Gåshaga brygga några minuter före klockan sju på kvällen. 

Mvh

Mats Östman