I ensamhet vid Bornsjön

Bornsjöns naturreservat har jag varit nyfiken på att upptäcka. Beläget i sydvästra Stockholm, närmare Södertälje, och med en intressant historik både gällande natur och kultur. Jag sökte mig till ett område söder om Bornsjön där det skulle finnas en naturstig att vandra. Jag lämnade jobbet i vanlig ordning så här i permitteringstid ca 12:30. Sedan skulle det ju går rätt fort ner till Salem som var kommunen jag skulle besöka. Naturreservatet täcker för övrigt tre kommuner – Salem, Södertälje och Botkyrka. Men fläckfritt till naturreservatet gick det inte minsann…

Från jobbet i Sätra skulle jag bara ta mig ner till Hallunda och byta till buss 708. Jag kollade tydligt innan och den avgång jag skulle välja kom att gå från hållplats Hallunda T-station, vilket är en annan mot Hallunda centrum som är en större busstation med flera hållplatslägen. När man har stigit av tunnelbanan i Hallunda så kan man gå till vänster eller höger, jag skulle gått till höger och åka rulltrappan upp till Eriksbergsåsen, men av någon anledning så gick jag till vänster och hamnade vid Hallunda centrum istället. Det kom en 708 med destination Tumba, vilket jag tyckte lät rimligt som destination, och jag steg sonika på denna buss mot Tumba. Nu är det så med 708:ans linje att den nästan är en ringlinje, för destinationen åt andra hållet är Rönninge – vilket är nästgårds efter Tumba på pendeltågslinjen mot Södertälje. Och mot Rönninge skulle jag ha åkt om jag ville komma fram på snabbaste sättet till Salems kyrka eller nästföljande hållplats Bergaholmsvägen där jag slutligen steg av efter att varit förbi Rönninge också…

Från hållplatsen Bergaholmsvägen så fick jag gå en bit just längs Bergaholmsvägen för att ta mig till den naturstig som skulle ta mig runt i området, där jag slutligen kom att komma ut vid just Fågelsta på bilden. Gick således söder om landsvägen till en början och sedan norr om. En gång i tiden så var detta huvudvägen för att ta sig söderut via Södertälje. Och ännu äldre än så är Göta landsväg som också gått igenom området.

Mitt emot Fågelsta gick det in enskild väg, efter ett par hundra meter så vek av till naturstigen.Ute på närliggande fält höll sig ett gäng rådjur i farten, och fart blev det på dem när jag kom att passera relativt nära. 😉 Det här är områden med mycket vilt.

Så här var naturstigen markerad, det var långt ifrån väluppdaterat. På ett ställe gick jag faktiskt fel då jag inte såg någon markering, men vilse är ett ord som inte finns nära mig så rätt kom jag till slut naturligtvis, bara genom lite andra stigar. 😉 I andra naturområden så markeras leder genom färgmarkering, Sörmlandsleden och Roslagsleden har ju exempelvis sin orangea färg.

In i den mäktiga skogen. Det syns inte på den här bilden men längs hela naturstigen så var det rätt tydligt att det finns vildsvin etablerade i området, med tanke på hur uppbökat det var på många håll och kanter.

Ljuset kom in i skogen, det var en varierande skogsstig med ömsom djup granskog som lite glesare hällmarksskog högt beläget. Ljuset kom i alla fall in och lyste upp mossan.

Ljus på barrträd utan barr. 😉

Skårbydammen där en del fågel kan skådas. Jag såg bland annat en ormvråk lyfta.

Och möjligtvis var det den ormvråken som satte sig i detta träd mitt över vägen, för att se om något smaskigt kunde dyka upp i vägdiket. Ormvåk kan man ofta se sitta längs vägar för att spana efter smågnagare exempelvis.

En rastplats vid ett gammalt stenbrott, nära Bergaholms gård. Och jag tog en paus här passande nog. 😉

Fornlämningar är inte ovanliga i trakten, utan snarare finns det gott om fornminnen. Här ett gravfält inte så långt från rastplatsen ovan, dvs rätt nära Bergaholms gård, och ingår också i Bergaholms gravfält. Det finns en östra och en västra del – det här är den östra med 125 fornlämningar i marken, som ska vara från järnåldern.

En talls treenighet.

Så kom jag så småningom ner till första mötet med Bornsjön. Denna sjö som är Stockholms reserv gällande dricksvattentäkt. Med detta så finns en del förbud gällande aktivteter i och på sjön – att bada här tillåts inte, likaså får det ej fiskas, eller när isen ligger så får man ej beträda den.

Lite vandring intill Bornsjön längs stundtals en del branta sluttningar.

En gammal spannmålsbod vid Skårby gård.

Det finns ju en del intressanta områden kring Bornsjön, ett ställe ligger vid Bornsjöns norra strandkant och lite längre norr om den – Sturehofs slott med dess slottspark och härliga omgivning. Ett område som är mindre tillgänligt ligger väster om Bornsjön, ett stort område som tillhör militären och där det ofta är skjutövningar. Det områdets namn är Vällinge, och där finns ett gammalt säteri, numera herrgård, där Hemvärnet håller till. Från skjutområdet hördes inga skott denna torsdag.

Blåsipporna tycks ha ett väldigt bra år, har på senare tid sett mängder av dessa vackra blommor.

Svårt var det att slita sig från vyerna av Bornsjön.

Naturen ger konstverk gratis. 😉

Härlig period nu när det börjar grönskas alltmer.

Så kom jag förbi en grav, inte en människograv utan en hästgrav. Hästen Gubben som var med i den senaste striden mellan Sverige och Danmark, slaget vid Bornhöft år 1813, och som hade Anders Fredrik Sköljdebrand som sin ägare — en högt uppsatt person såväl militärt som politiskt under denna tid, han blev till och med ”en av rikets herrar”. Denna Sköljdebrand bodde emellertid på Skårby gård under ett tjugotal år, och det var även här intill han begravde sin häst. Sköljdebrand var för övrigt också författare och konstnär. Medlem av Svenska Akademin, och konstverk av honom ska finnas på Nationalmuseum.

Bakom träden fick jag syn på en storlom, en fågelart som trivs i skogssjöar likt Bornsjön.

En sista blick av skogen innan de öppna landskapen tog vid sedan vid Fågelsta där jag avslutade denna rundvandring. Fina områden med mycket historia. Närmare tre timmar kom jag att vara ute.

Vid Fågelsta kom jag ut från naturstigen och kom sedan att gå längs Bergaholmsvägen, bort mot Salems kyrka. På åkern intill Salems kyrka höll några sångsvanar till.

Salems kyrka är från 1100-talet och ligger intill Bornsjön på en udde. Från hållplatsen Salems kyrka så åkte jag med 708 tillbaka till Hallunda, längs ”Gamla Södertäljevägen”. Den stora Södertäljevägen idag är ju E4 som brusar inte särskilt långt från Salems kyrka, ja man ser ju kyrkan tydligt från motorvägen.

Under några timmar ute i denna härliga natur sydväst om Stockholm så mötte jag ingen, ja den mänskliga aktiviteten syntes på Bergaholmsvägen med dess frekventa biltrafik samt en som körde traktor på en av åkrarna. Men ute på stigarna så mötte jag ingen, så naturupplevelsen blev ju verkligen toppen.

Mvh

Mats Östman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.