Efter ankomst till Lidö så blev det incheckning först uppe vid värdshuset, precis rakt ovanför ångbåtsbryggan. Där fick vi i receptionen i huvudbyggnaden nyckel till vår stuga i närhet till pensionat Västergården, ca en halv kilometers promenad från värdshuset.

Standarden på Lidöstugan var högre än på Fjärdlång, men så kostade det också ett par tusenlappar mer också. Det enda konstiga var placeringen av luftkonditioneringen, som satt precis ovanför den trånga köksvrån, som hade vägg till sovutrymmet och därmed kom inte så mycket svalkande luft ut till utrymmet på bilden här.

Stugans placering låg precis mot ett skogsparti, och om kvällarna så brukar det tendera att komma mygg, så öppet fönster var inte att föredra. 😉 Ska dock tilläggas att det var faktiskt inte så där jättemycket mygg heller på Lidö, på Fjärdlång var det nästan ingenting.

Efter incheckning och intagning av middag, jag hade köpt med mig en wrap från Ankaret på Sandhamn, medan mina vänner köpte mat i Westerbergs livs där. Det var då dags att ta en första inspektion av Lidö, och då gick vi en naturstig på öns norra del.

En ryssugn ute i skogen.

Så börjar solen skymtas mellan träden.

En fullkomligt magnifik solnedgång fick vi bevittna från öns nordvästra del.

Att sova över i skärgården har sina fördelar, inte minst i att kunna få njuta av sommarkvällar likt denna.

Till höger syns en del av ön Västerholmen, medan fjärden utanför är Lidöfjärden. Åker man över fjärden för att gå iland på andra sidan, så gör man det på den stora ön Vätö som har broförbindelse med fastlandet och också busstrafik genom linje 638.

Vi traskade på längs naturstigen som var tämligen snårig på sina ställen. Det blev till att kolla fästingar i stugan efteråt. Men oj så vackert det var.

Naturen bjöd på rena konstverken.

Vy mot Skabbö (ja ön heter så) och Havssvalget.

Molnen följer öarnas trädlinje rätt bra här.

En liten pöl på land med en större pöl i bakgrunden. 😉

Men alla bilder kan inte vara vykort…Något inte alls lika vackert var att bevittna den stora omfattning förstörelse som stormen Alfrida orsakade, när den från norr drog in över Stockholm och dess skärgård i början av januari 2019. Det var framför allt den norra delen av skärgården som drabbades hårt av Alfridas framfart, och Lidö var kanske den ö som drabbades hårdast där oerhört många av öns träd föll, framför allt granar, och som nu lämnat efter sig stora tomma ytor som direkt påminner om kalhyggen. Man har rensat upp väldigt bra efter stormen, ett hästjobb har gjorts, men det har även krävt att anpassade fordon för skogsbruk fått köra på vissa delar av denna ö som är ett naturreservat i Skärgårdsstiftelens ägo och förvaltning. Den naturstig vi gick har funnits tidigare, men hade då en viss annan sträckning genom den skog som nu till stora delar försvunnit, nu blev det mer närkontakt med vattnet men det var ju å andra sidan inte fel heller. 😉 Att det ändå fanns en naturstig att gå var suveränt.

Ibland behövs inte så mycket ord för att beskriva bilder, så det får väl räcka för den här gången. 😉

Naturstigen kom ut vid Österhamn ungefär, sedan en större väg tillbaka till stugan. En fästing plockade jag på mina byxor efter denna naturfagra promenad runt nordvästra Lidö, myggen höll sig tack och lov borta. 🙂

/Mats Ö.