Den underbara årstiden våren är nu verkligen på gång, och för min del betyder det att fina vandringsmöjligheter öppnar sig – då jag anser det är trevligare att vandra längre sträckor under den ljusa och varma årstiden. Lördagen 6 april åkte jag ut till Tyresta by igen, där jag har varit några gånger vid det här laget. Syftesmålet denna lördag var att njuta av härlig natur, destinationsmålet skulle bli Tyresö slott.

En fantastiskt vacker start är Tyresta by för vandringar med sin gårdsmiljö.

Från groddammen, där jag dock inte såg några grodor, fick jag denna vy över Tyresta by. Jag påbörjade vandringen genom att gå längs Sörmlandsleden bort till Bylsjön.

Det är pollentider nu, även om dagarna efter denna lördag blev av den svalare sorten.

Fantastiskt väder och härliga miljöer, kunde något störa detta? Jodå, skjutbanan i Högsta gjorde sig väl påmind i form av ett ständigt fyrverkeriljud i bakgrunden, då vindarna inte var åt ”rätt håll” denna dag…Först in i brandområdet började skottljuden dämpas.

Den alltid lika vackra Bylsjön.

Efter Bylsjön gick jag vidare mot Stensjön. Väl uppe på hällmarken, efter några minuter på en skogsväg, kom sedan vyn av det öppna brandområdet fram. Ödeläggelsen från 1999 på över 400 hektar, som dock har skapat nya liv i växt och djurriket. Även om exempelvis en hel del spelplatser för skogsfågeln tjäder försvann.

En första blick så kan en ju tycka att det ser kalt och hyggeslikt ut, men det är mer spännande än så att traska igenom brandområdet.

På en del ställen ligger spångar utlagda, så att man lättare ska kunna komma fram. Ganska rotigt underlag på en hel del ställen.

Efter en dryg halvtimmes vandring på den snåriga stigen genom brandområdet, så kom jag sedan ner in i riktig skog och mot Stensjön. Precis innan Stensjön så uppenbarar sig ett härligt vattendrag.

Så himla vacker miljö. Intill denna plats så fanns ett vägskäl där man antingen fortsätter mot Stensjödal, vilket är vägen när en ska vandra till Dalarö. Dit kom jag inte att gå denna dag, utan jag fortsatte norrut längs Stensjön på Fornborgsslingan. Dessa markerade leder är ju perfekta för att upptäckta nationalparkens olika pärlor så att säga.

Intill vattendraget, längs strandkanten, syntes tydliga spår av bäver. Nu väntar jag bara på att få se en vid något tillfälle.

Så började det locka med en lunchpaus, som jag då planerat kom att ha uppe på Stensjöborg – en fornborg uppe på en höjd vid Stensjöns norra ände.

En rätt så tillfredsställande lunchutsikt från fornborgen. Ganska blåsigt, men det gjorde inget då jag var rätt varm efter en god stunds vandring.

Inget groddjur syntes i groddammen vid Tyresta by, men däremot på en väg ifrån Stensjön mot Gammelmyra så satt en padda mitt på vägen. Mitt i solen dessutom, men bland grodjuren så är vanliga paddor mer tåliga att vistas i miljöer som inte direkt har vattenkontakt.

Efter strövandet i skogen, så kom jag sedan fram till Gammelmyra och till lite mer öppnare landskap. Över odlingsmarkerna i Tyresö syntes och hördes en del ormvråkar under vandringens gång.

Vårtecken i form av tussilago.

Efter Gammelbyra så kom jag så småningom ut på en asfaltsväg som skulle leda mig norrut mot Tyresö slott. Passerade torpet Lillmyra, en mysig plats.

Jag avvek vid ett tillfälle från Vissvassvägen, bland annat då jag upptäckte en stig på en höjd, som kom att leda fram till en plats med denna härliga utsikt över Brakmarsviken. På andra sidan viken ligger Hammarbergets naturreservat.

Vid en av entréerna till nationalparken fanns denna kraftfulla ek.

En och samma väg, men på bilden delar den upp sig namnmässigt. Den södra delen går ner till den gamla stenåldersbyn Vissvass, medan vägen ända upp till Tyresö skola bär namnet Brakmarsvägen.

Vy över Brakmarsviken från en lägre nivå, och från ett annat håll. 😉

Från Brakmaren blev raka vägen mot Raksta, och sedan över till ett bostadsområde kallat Solberga. Uppe på Solberga fanns en stig som skulle leda mig ner sista biten till Tyresö slott. Munkvägen var vägen man gick upp till denna naturstig, och från där kom det bara att gå utför med vandringen… 😉

Blåsippor i den engelska parken vid Tyresö slott, landets första engelska park.

Skärgårdskänsla ute på Notholmen, intill slottsparken, med utblick över Kalvfjärden. På denna lilla ö finns ett café, som hade öppet när jag var där, men jag hade med mig fika som jag njöt av vid vattnet.

Tyresö slott i dess läckerhet, byggt på 1630-talet men moderniserat genom åren, och är sedan år 1930 i Nordiska museets ägo. Jag tillbringade en dryg timme i slottsområdet ungefär, innan jag kände att det var dags att bege sig hemåt.

Och avslutande bild får bli på byggnaden, som sluthållplatsen för busslinje 875 bär namn efter, nämligen Tyresö kyrka. Kyrkan uppfördes till år 1641, och om nu kyrktornet ser lite lustigt ut så byggdes kyrkan från början med ett lite pampigare ”riktigt” torn, det brann dock ner kring mitten av 1700-talet och byggdes aldrig upp igen, utan lösningen blev då det som dagens kyrka visar. Ser ju onekligen lite avhugget ut, men så har detta alltså varit i drygt 270 års tid.

En härlig dag med naturmiljöer och kulturmiljöer avrundades vid busshållplatsen vid Tyresö kyrka vid 17-tiden. Med busslinje 875 for jag sedan till Gullmarsplan, och därefter tunnelbana och buss ut till Lidingö. Mer vandringar är att vänta under vår och sommar.

Trevlig helg!
/Mats Östman