När mörkret nu faller på allt tidigare om dagarna så gäller det att bege sig ut i tid om man vill uppleva lite ljus. Så jag åkte därmed hemifrån Lidingö vid halv nio på morgonen den 25 november då jag hade planerat att åka iväg ner till naturen i Södertörn. Och det naturområde jag kom att besöka ligger mellan Västerhaninge och Nynäshamn vid kusten, nämligen Häringe. Det är inte första blogginlägget från detta underbara naturreservat.

Bussen på linje 847 lämnar hållplats Häringe grindar för vidare färd in i dimman…

Och vidare in i dimman kom jag att gå…Vädermässiga dimman får jag väl tillägga för säkerhetens skull. 😉

Ett magiskt ljus uppstod när solen började bryta igenom.

Vad sägs om en dimbåge?

Eller kanske bara lite sol? 😉

Häringe slotts nuvarande utseende kom till under 1770-talet. Har de senaste åren fungerat som hotell och konferensanläggning.

Dimman började dra bort så småningom över de stora åkrarna, och det var väl inte helt fel även om det var fruktansvärt vackert – men lite omgivningar ville man ju se också. 😉 Häringehalvön har en härligt varierad natur.

Slottsmiljön Häringe består även av en gård med inte minst tillhörande stall och hagar. Ridturer kan anordnas för turer ner på halvön.

Naturreservatet Häringe-Hammersta är ett rätt stort naturområde, som består av halvöarna Häringe samt Hammersta. De skiljs åt av Landfjärden, som även är namnet på ett intilliggande byområde.

Det blev verkligen ett vackert skådespel med dimman och solens närvaro samtidigt. Men om man blev religiös? Nja, det blev trots allt ganska mulet mot eftermiddagen. 😉

Några envisa ekblad som inte fallit än.

Från Häringe slott kan man gå en kortare vandring ut till en holme, Byholmen, där det längs vägen finns lite beskrivande skyltar om naturen i omgivningen. Bland annat vid denna bergsluttning där det växer lav med lysande grön färg. Naturreservatet Häringe-Hammersta förvaltas av Skärgårdsstiftelsen som även äger marken i dessa stora naturområden.

Grönt och lerigt…Efter Byholmen fortsatte jag ner på Häringehalvön, på en vandringsväg med varierande underlag. Tämligen lerigt och blött var det under skorna till och från, så det var verkligen passande att ha kängorna.

Tog en kort paus vid Häringenäs där det finns en väl anordnad rastplats. Vädret blev gråare och gråare, så det gällde dock att inte ta för långa pauser…Från Häringenäs och norrut passerades ganska mörka barrskogar.

Nej nu blev det ju riktigt grått här. 😉

Häringe har både berg och dalar. Och från en del berg har man rätt skaplig utsikt över Södertörns omgivning, och dit hittade jag. 😉 Faktiskt så tog jag lunchpaus vid en gammal fornborg där utsikten över en del av Södertörns innerskärgård var lysande. På denna bild syns på håll en silhuett av Nynäshamn. Nynäshamn som ska få en ny stor hamn för lastfartyg – Norvik. Detta byggprojekt är igångsättande även om det naturligtvis kommer ta några år innan projektet är klart.

Innerskärgårdsmiljö. Inte alls långt ifrån Häringe ligger Horsfjärden där ofta flottan håller till genom dess bas vid Berga. Och norr om Berga ligger Årsta havsbad därifrån man kan båten över Mysingen till Utö. Längs strandkanten gick jag och fick plötsligt också se den ståtliga havsörnen på håll, dock ingen bild på den…

…men däremot en bild på några rådjur som höll ögonen öppna för den egendomliga Lidingöbo som plötsligt begett sig ner till Södertörn. Och visst kände de tvivel då de plötsligt begav sig därifrån. 😉

Det ekar inte tomt av ekar i Häringe, och denna jätteek är ju verkligen läcker. En liten skylt på trädet visar på att det är ett naturminne, dvs ett värdefullt och skyddsvärt naturobjekt. Den får passa bra som slutbild i detta blogginlägg. För när klockan blivit 15:12 så kom buss 847 till hållplatsen vid Häringe grindar och tog mig tillbaka till Västerhaninge. Bussresan är inte särskilt lång från pendeltågsstationen, ca en kvart, så det går ganska lätt att ta sig till Häringe även om man inte har bil. Sedan att bussarna på helgen bara går varannan timme är en annan historia. 😉

/Mats Ö.