Till påskafton 30 mars utlovades strålande väder med en första försmak av den varmare årstiden, det visade sig sedan stanna av en aning…. En härlig påskvandrig tänkte jag mig men var någonstans i Stockholms län?

En vandring längs Mälaren eller ut i Tyresta, kanske någon ö-vandring i skärgården och så vidare…Resultatet blev, efter att ha spanat Naturkartan, Booleden på Ormingelandet – i kommundelen Boo som tillhör Nacka. Saltsjö-Boo står det vid sökning på adresser.

Till detta kunde jag då komplettera att besöka en brygga jag aldrig tidigare varit på, en ganska så central brygga också, nämligen Telegrafberget. Sedan några år är det nytt bostadsområde på höjden samt nere intill Halvkakssundet som vetter mot Lidingön i nordvästligt läge.

Booleden är en 15 km lång vandringsled som går genom vackra områden på Ormingelandet. Ena ändpunkten för leden, i östligt läge, är gården Strömmen som gränsar till Värmdö medan den andra ändpunkten, i västligt läge, är Boo hembygdsgård intill Orminge centrum.

Första delen av vandringen gick lite skarpt uppåt då Himlaberget skulle beses och bestigas. Och nog såg jag himlen här. 😉

Sorgmanteln, denna vackra och mäktiga fjäril som brukar synas tidigt om våren.

Uppe på Himlaberget, en av Värmdös högsta punkter, har man utsikt mot Vaxholm bland annat.

Ett ensamt slott bland skog. Det är Bogesunds slott på Bogesundslandet som ståtar sig upp bland alla träd.

Skönt uppe på hällmarken.

Vy mot Lidingö och jag kan till och med skymta mitt hus borta på Näset precis till vänster bakom skorstenarna.

Bofinken sjöng vackert från ett träd.

Boo kyrka från 1923.

Ut till Himlaberget och anslutning till Booleden åkte jag med busslinje 422 från Slussen till hållplats Kihls gård. Hållplatsnamnet syftar på en herrgård precis söder om Värmdövägen, dit jag dock inte passerade. Bussen kör längs en stor del av Värmdövägen som är vägen som syns i bilden, alltså inte motorleden/länsväg 222 som kallas Värmdöleden. Denna Värmdövägens sträckning är från Björknäs genom Orminge bort till Insjön närmare Gustavsberg.

Boo kyrka ligger uppe på en höjd så vandringsleden fortsatte i en del kuperad terräng.

Härlig utsikt över den inre delen av Sågsjön.

En del av kyrkogården går ner i sluttningen. I den närliggande skogen hördes högljudda läten från en duvhök.

Vattenkonst.

Hasselkonst.

Efter att gå förbi Boo kyrka så kom jag sedan in i Rensättra naturreservat.

Var leder denna bild om inte till ett kraftfullt kyrktorn. 😉

I skogen nedanför Boo kyrka hörde jag och även såg delvis aktiviteten från duvhöken. Sedan när jag gick över lite mer öppnare landskap en stund så dök den upp ovan och flög mot ett annat skogsområde.

Vårfloden som hade påbörjats.

En mindre ö Korsholmen med bebyggelse i Myrsjön.

Storskrake kallas denna andfågel där honan på bilden är omgiven av fyra hannar.

Längs Myrsjön och Vargdalsviken gick Booleden längs en sluttning, därav lite varierad svårighetsgrad i kombination med lerigt underlag. Här fanns en bänk över en spång, där satte jag mig och intog lunchmackan jag hade med mig. Man ska alltid ta pauser och njuta av den omgivning man vandrar i.

Här jag tagit mig under Skarpövägen som leder från Mensättra till Kummelberget. Kummelbergets industriområde var jag dock inte intresserad att gå igenom, jag tog istället bakvägen genom skogen. 😉

In i Skarpnäs naturreservat som är ett stort naturområde mestadels nord-nordväst om Orminge centrum, men en del går även ner mot Björknäs och även en del av Myrsjön tillhör detta. Ett ganska nytt naturreservat, bildat så sent som 2022. Denna sjö på bilden är en del av Krokträsken, två pittoreska skogssjöar.

Nu har jag avtagit från leden och fortsätter vidare norrut i Skarpnäs naturreservat med mål Telegrafberget.

Blir en hel del sjöar i detta blogginlägg. Den norra av Krokträsken här.

Väl ute ur skogen kom jag till en bredare som alltså tog mig till det nya bostadsområdet Telegrafberget i Nacka kommun. Telegrafberget ligger ca 2-3 kilometer från Orminge centrum och här har nu detta röda äldre hus fått lite sällskap i omgivningen.

Gråa radhus bland annat.

Telegrafbergets namn har ju sin inte helt ologiska förklaring i att det här tidigare stått en optisk telegraf uppe på ett högt berg. Nu när kommunikation ser annorlunda ut så kan man från berget istället avnjuta en svindlande utsikt över Lidingö, Fjäderholmarna, Kungshamn och de öppna vattnen. Holmen närmast är Danmark och den tillsammans med Sverige på andra sidan utgör inloppet till Skurusundet. Danmarks holme och Sveriges holme är alltså de små öarnas namn.

Blick mot Lidingön med bebyggelse i och kring Brevik. Bakom barrträden ligger en brygga till höger i bild, nämligen Klippudden. Vissa pendelbåtsturer lägger till vid Klippudden, och även vissa av Waxholmsbolagets turer, annars är Gåshaga brygga den stora bryggan på Lidingö utåt skärgården och det är där också som Lidingöbanan ansluter bara ett 50-tal meter från bryggan.

Det går att ta trappa eller promenera den snirkliga men vackra bilvägen ner mot kajen där ännu fler bostäder finns (längre bort i bild).

Även om ingen optisk telegraf just finns kvar så finns lite bedagade skyltar som skvallrar om det. Och tidigare har också en restaurang legat här nere vid vattnet tydligen. Det har även varit oljeverksamhet i området under många år på 1900-talet, det avvecklades dock på 70-talet men spår har funnits kvar ända tills att området skulle utvecklas till bostadsområdet för snart 10 år sedan.

Jag tänkte ju att åka över med pendelbåten/”turistbåten” från Telegrafberget till Gåshaga inte var någon stor affär. Och m/s Viberö kom in till bryggan med tre avstigande resenärer – men det uppdagades ganska snart efter ombordstigning att jag då var passagerare nr 338 av maximala 340 som båten får ta.

Det blev ett gäng från Gåshaga som inte kom med m/s Viberö, som synes har rätt väl beläggning på dess utedäck. Fortfarande vintertidtabell denna påskafton så många alternativ till avgångar mot Vaxholm fanns inte, och även om så hade funnits så är ju SL-trafiken per enkelbiljett betydligt billigare än Waxholmsbolaget.

Att vandra längs Booleden och bese Telegrafberget var en trevlig påskafton.

Får se om våren gör comeback snart igen…

M v h

Mats Östman