Hej på er!

Då var det återigen dags att sammanfatta året lite i bildform. Dryga 20 000 gånger har avtryckaren på Canonkamerans tryckts ned, det har alltså varit ett ganska fotointensivt år – mycket beroende på att jag haft en hel del ledig tid från slutet av april och framåt. Det är klart att målet för 2023 är att den lediga tiden ska minska ganska kraftigt, och resultatet av det får jag väl återkomma till så småningom.

Nu till årets alla 24 000 bilder, det här blir ett långt inlägg som ni förstår. Eller ta bort tre nollor så blir det bättre. 😉

Två bilder från varje månad med start i kronologisk ordning, och det betyder förstås att januari börjar året…Januari var tydligen en fattig månad då jag inte fotograferade särskilt mycket. Var förvisso en månad med flera tillfällen med norrsken, men där fick jag inte riktigt till någon fotomässig fullträff. Så i detta bildsvep blir det två bilder från samma dag, 6 januari, och var skulle jag annars befinna mig om inte i skärgården?

Istappar vid Grinda, och nära dess södra brygga. Det är verkligen sevärt att besöka skärgården även under lågsäsong.

Från Grinda blev det m/s Nämdö till Vaxholm där man klev av, och väl där fick man se Strömma Kanalbolagets vackra Östanå I göra ett anlöp i det som brukar kallas för skärgårdens huvudstad. Östanå I kör från Strandvägen till Vaxholm och tillbaka under titeln ”Lilla skärgårdsturen”. Kul att se ett klassiskt fartyg vara aktivt under vintermånaderna. Östanå I byggdes 1906 för trafik mellan Stockholm och Östra Lagnö – via bland annat Siarö där en viss Jussi Björling hade sitt sommarnöje. Det stället ligger intill Siarösundet och kan ses från ångfartyget Blidösunds passager genom nämnda sund på sina turer till och från norra skärgården sommartid. Ja man brukar vissla vid passage av det gula huset uppe på Siarö, som fortfarande är i släkten Björlings ägo.

Ut med det gamla och in med det nya – så kan dessa ord som det brukar talas om vid årskiftet även symbolisera skiftet av broar mellan Ropsten och Lidingö. Gamla Lidingöbron ska ersättas av en ny bro, Lilla Lidingöbron, som under året 2022 har färdigställts och även invigts för gång och cykeltrafik under hösten. Gamla Lidingöbron kommer så snart spårvägen kopplats in på nya bron, vilket kommer att ske första kvartalet 2023, att demonteras. Pontonkranen och veteranen Lodbrok har varit med vid montering av den nya bron. Den här bilden togs den 19 februari.

Yxlan är Waxholmsbolagets senaste nybygge, levererad 2018, och som normalt kör i trafik med utgångspunkt Furusund i Stockholms norra skärgård. De första månaderna 2022 kom hon dock att ersätta båten mellan Årsta och Utö och därmed köra över Mysingen. Personligen tyckte jag hon passade in väldigt väl i dessa farvatten. På bilden här girar hon in mot Gruvbryggan eftermiddagen den 20 februari. Ett par månader tidigare så var jag på Utö Värdshus och åt deras fantastiska julbord där det var svårt bara att komma förbi sillen! Annars är det ganska sällan jag besöker restauranger i skärgården – får jag erkänna.

På en promenad från Alvik in till stan togs denna bild från Barnhusbron med en massa intressanta byggnader i bilden. Jobbet hade flyttat sitt kontor till Alviks strand, mycket fina kontorslokaler. Och när jag ser den här bilden med Södra Teatern i centrum så kan jag inte låta bli att minnas ett ”stort” ögonblick under de år jag jobbade på Plintab/Vikarieförmedlingen. Också julbordsrelaterat – för att inte tala om snapsrelaterat…Nu till nästa bild!

En vårvinterdag ute på Möja är aldrig fel, särskilt om lunchpausen görs vid den härliga vyn som bjuds från Ramsmora. En tidigare kollega till mig var med på denna tur ut till havsbandet som man får säga att Möja ligger vid. Utanför Möja österut ligger stora fjärdar och sedan ögrupper i den yttersta delen av skärgården – däribland Lilla Nassa och Stora Nassa. Ångfartyget Blidösund brukar göra en del utskärgårdsexpeditioner – och har besökt bägge ögrupperna som jag nämnde.

Mellan Enköping och Bålsta, norr om motorväg E18, finns ett fint naturområde – Hjällstaviken. Hit brukar många ornitologer bege sig då det är en mycket rik fågellokal med sin sjö och våtmarker. Jag och min vän från Uppsala åkte dit en aprildag för att ta en kortare vandring i området som ligger nära Ekolsunds slott. Vid en fågelmatning fick vi se en annan art komma och ta för sig. 😉

Fortsätter på temat fauna. Fjärilar finns det ju många vackra av, och en som visar sig tidigt på våren är ju sorgmanteln. På Grinda den 17 april fångades denna – ja bara på bild förstås. 😉

Vårbesök på Husarö den 15 maj, ja bilden får beskriva sig självt denna gång.

Året har inte bara bestått av roliga händelser, och en av de absolut tråkigaste var när ens katt Titus fick somna in den 20 maj efter en tids njursjukdom. Han blev 15 år gammal och fick ett bra liv, men tomheten efter honom blev förstås ganska slående. Och eftersom jag också gått in i arbetslöshet vid tillfället så blev det inte desto mer uppmuntrande när ens bästa vän inte längre fanns där hemma. Jag var helt enkelt tvungen att göra en resa bort från hemmet för några dagar, och det blev en resa till Västra Götalandsregionen. Besök i Skövde, Falköping, Göteborg, Strömstad, Smögen och Trollhättan. När jag reste ner så valde jag att stanna en stund i Skövde och besöka Billingen, därifrån denna bild togs den 22 maj.

En av de märkligare turerna jag gjort mellan Stockholm och Vaxholm med båt skedde den 5 juni. Jag gick förvisso på m/s Vånö vid Nacka Strand, men på väg ut till Vaxholm blev vi liggandes vid Hasseludden i säkert 15-20 minuter för att släppa fram militära fartyg som varit inne i Stockholm för den kommande Natoövningen Baltorps 22. Dessutom i samband med detta så firade Marinen 500 år. Den här konvojen i dess rätta mening höll som sagt på en stund men tids nog kom Vånö iväg utåt skärgården, men med försening på närmare halvtimmen.

Ett sammandrag av året kan ju inte göras utan att ta med någon av de vackra ångbåtarna. Här är det ångfartyget Storskär som ska lägga till vid Gåshaga på Lidingö den underbara sommarkvällen dagen före midsommarafton den 23 juni.

Denna dagen före midsommar så gjorde jag och ett par vänner en rundtur i Stockholms län kan man säga med besök i både Södertälje och Nynäshamn. I Nynäshamn skulle det fotograferas ett kryssningsfartyg samtidigt som vi åt en riktigt god lunch på rökeriet nere vid hamnen och till fullo njöt av sommaren. Midsommaren detta år fick ju ett sällsynt strålande väder. Vi var dock långt ifrån klara med dagens begivenheter när vi lämnade Nynäshamn, för eftermiddagen och kvällen kom vi sedan att spendera på ångbåt, mina två vänner bytte från s/s Norrskär till s/s Storskär i Linanäs på Ljusterö medans jag hela kvällen åkte Norrskär som förstärkte Storskär till Laggarsvik på Ljusterö.

Var kan detta knallblåa hus med passerande knallgrönt FlixTrain-tåg vara? Jo i Vara, även om Hjo ligger en bit därifrån…

Liksom flera andra tåg på Västra Stambanan så fick FlixTrain köra en annan väg till och från Göteborg under en del sommaren pga arbeten som tvingade stopp på delen mellan Alingsås och Göteborg. Här var jag och en vän ute och reste runt lite i Västra Götaland-regionen med övernattning två nätter i Trollhättan. Vi möttes dock upp i Skövde då jag ett par nätter varit hos släkt i Västergötland – detta alltid lika trevliga besök. I Vara bytte vi från Västtåg från Vänersborg till buss mot Lidköping, hemresan skulle gå via Kinnekulle och dess vackra järnväg.

Gällande Vara historiskt så kan ju nämnas att han som brukar kallas för Stockholms grundare, Birger Jarl, ska ha dött någonstans i bygden utanför. Han kom att begravas i Varnhem (som ligger mellan Skara och Skövde) där hans grav fortfarande finns. Sarkofagen vid Stockholms stadshus innehåller således inte kvarlevorna av Birger Jarl.

Sommaren är inte fulländad utan härliga veckor med släkten (på min fars sida) på Dalarö. En afton när det var semifinal i damernas fotbolls-EM, en match mellan Tyskland och Frankrike som naturligtvis väckte intresse i den till delar sportintresserade släkten, så noterade någon i huset att det var läckert ljus utomhus. Naturligtvis flyttades mitt fokus från TV-skärmen till skådespelet utanför. Och tillsammans med bror så blev det en promenad till Lotsberget, därifrån man har härlig utsikt mot Jungfrufjärden och på andra sidan den Nämdöskärgården. Det blev ett antal andäktiga minuter där kan man väl påstå. För de som satt kvar i huset och kollade på matchen så slutade den 2-1 till Tyskland som därmed gick till final. En fransk del av släkten var lagom munter… 😉

Saknad på Dalarö i sommar var naturligtvis Kerstin, min faster, som dess dystrare gick bort i början av juli. En tanke ska naturligtvis skänkas till henne i detta blogginlägg, förutom alla trevliga stunder på Dalarö så gav hon mig så ofta positiva kommentarer på mina bilder och inlägg, och kom alltid med hälsningar på födelsedagar och jul.

Längs en gammal banvall gick jag tillsammans med vänner och en lokaltrafiksförening den 6 augusti. Med buss från Arlanda till Almunge och sedan ytterligare en bussfärd ut på vischan där vid före detta Knutby station vandringen startade. Nu gick jag mest till en början på grusvägar som var lättgångna, sedan efter byn Ekeby så blev vandringen delvis krävande genom att ta sig under stängsel samt en välvuxen vegetation som saktade ner vandringens forcering om man så säger. Men fram till slutmålet Faringe station kom vi, och därifrån blev det ångtåg på Upsala-Lenna järnväg – den smalspåriga museijärnvägen som kallas Lennakatten. Vi åkte till Marielund där det blev en lättare måltid på caféet – köttbullesmörgås för egen del. Som avslutning blev det veteranbuss in till centrala Uppsala – och en aktiv och socialiserande dag var därefter till ända.

Den 20 augusti så var det dags för Dalarö Triathlon Light. Med flertalet deltagande släktingar så var det ju absolut ett måste att vara publik. Ett triathlons innehåll är att man simmar en sträcka, man cyklar en sträcka och slutligen också springer en sträcka för att förstås ta sig i mål. På Dalarö så simmades det genom Dalarö kanal, cyklades bort till Smådalarö och sedan sprangs genom centrala Dalarö. Naturligtvis precis innan start nere vid Askfatshamnen så kom världens regnskur – förvisso gjorde det väl inget för de tävlande som redan var nere i spat. 😉 Den här trevliga tävlingen har tidigare år gått senare i september, men då brukar ju vattentemperatur inte vara särskilt upphetsande.

En historisk sista bild på m/s Amorella och m/s Galaxy i ett möte den 11 september. Amorella har styrt kosan till Medelhavet och Galaxy är månader framöver logementsfartyg i Nederländerna. Viking Lines flotta har börjat föryngras, och i och med att nybygget Viking Glory kom att påbörja sin trafik 1 mars detta år så fick Amorella flytta över till Stockholm – Mariehamn – Helsingfors under sommaren, innan hon sedan blev såld och lämnade Östersjön för Medelhavet. Hennes ordinarie trad under många, många år var Stockholm – Mariehamn – Åbo. Galaxy brukar jag kalla färjan med alltid vackert väder – åtminstone utsides.

Här byggs det nya bostäder i ett område som tidigare ett bussgarage huserade. Även Spårvägsmuseet låg i denna depåbyggnad som omfattade ett helt kvarter. Spårvägsmuseet var mitt favoritmuseum länge, gillade verkligen den speciella miljön – förvisso rätt dunkel – men man fick gå in i många av den stora samling fordon som stod där. En kort recension av det nya Spårvägsmuseet i Hjorthagen är att det är rätt trevligt utformat med mycket om kollektivtrafikens utveckling – men nu står det ”se men inte röra” på de flesta fordonen…Och tyvärr finns inte alls lika mycket utrymme för utställda fordon. Men trevligt på sitt sätt tycker jag ändå att det nya Spårvägsmuseet är, och vill man besöka det så ligger det numera i Hjorthagen. Tunnelbana till Ropsten, promenad från dess södra uppgång förbi Hjorthagens IP och förbi de stora tegelgasklockorna. Det gamla området Gasverket ska ju bli ett kulturområde bredvid den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden.

Den 4 oktober tog jag mig en promenad ut i Bromma, började vid Ängbyplan och tog mig ner mot Mälaren och Tyska botten. En del höstfärger fick njuta av längs promenaden bort till Blackeberg. Den här bilden kan man med lite fantasi kanske koppas till ett visst lands flagga – ett land som haft ett så oerhört svårt år 2022 och där man bara hoppas att framtiden blir ljusare så snart som möjligt. Ja ni vilket land…

I slutet av oktober besöktes Svartlöga i den norra delen av Stockholms skärgård. Svartlöga, en låglänt ö med stor del lövträd och ganska få barrträd. En oerhört vacker by med en därtill ännu vackrare byhamn finns att beskåda en kvarts promenad från ångbåtsbryggan. Varianten gjordes med m/s Yxlan från Furusund ut till Svartlöga, ja den båten finns beskriven tidigare i inlägget, och sedan in med Stockholmsbåten m/s Sjögull som kör Stockholm – Svartlöga/Rödlöga mellan april och början av november.

Så smällde det till vädermässigt i den senare halvan av november med snö, snö och åska! Jo en natt kom det så kallad vinteråska, jag själv trodde jag blivit tokig (kanske är jag det redan, vem vet…). Det blev en dag när kollektivtrafiken ställdes in helt på Lidingö, ja förutom båttrafiken då. Jag pulsade ut i snön och tog en promenad bort till Willys i Högsätra denna 21 november. Passerade här Lidingö kyrka i vinterskrud.

Roslagsbanans veterantåg var ute fyra söndagar i september i trafik på Roslagsbanan, men även den 26 november till Näsbypark där det var en evenemangsdag. Här är tåget på två vagnar på väg in till Mörby station. Jag och en vän skulle iväg till Solnahallen för Hjulmarknaden där, men först dessförinnan en ny promenad i Bromma och lite bussåkande i västerort.

I mörkret far m/s Rex, som förutom konventionell framdrift också kör med batteridrift – och är därmed en så kallad elhybrid. Rex som byggdes 1936 för trafik i Göteborgs skärgård är den isgående båten på pendelbåtslinjen 89 som trafikerar mellan Klara Mälarstrand och Tappström – ja ett inlägg nyligen här på bloggen har ju beskrivit lite om detta då jag besökte Ekebyhovsbacken bland annat. Det här tillfället 15 december besökte jag inte Ekebyhovsbacken utan gick ganska omgående till busshållplatsen – men inte utan att gå in på bageriet i Ekerö centrum och köpa med sig den kanske godaste dammsugare som jag vet. Inte minst tidigare kollegor känner nog till min last av den godsaken…

En sista bild för detta årssammandrag måste innehålla resan till Finnhamn den 16 december. En dag med dryga 10 minusgrader och magnifikt vackert väder. Många känner sig nog väl tillfreds att sitta inomhus vid sådan kall temperatur, jag känner att det är synd att missa dessa dagar som verkligen är speciella. Halofenomen är inte ovanliga då, och ett sådant drog över Ormingelandet den fredagmorgonen.

Ja vad ska man berätta mer då? Det får väl vara nog snackat för det här året. 😉

Ha en riktigt trevlig nyårsafton, ett Gott Slut på 2022 och inte minst då ett riktigt Gott Nytt År 2023!

Med vänliga hälsningar

Mats Östman