En julhälsning till er alla med ett blogginlägg tänkte jag, och så får det också bli. 😉

Fredagen den 16 december väntades riktigt kyligt vinterväder med rejäla minusgrader. I kombination med en ganska så svag vind och solsken i prognosen så var det en perfekt dag att vara ute och ta bilder – och det gjorde jag genom en skärgårdstur. Sådana här dagar är rätt sällsynta och nedan kommer bilder på ett väderskådespel utav dess like. Sol, dimma, sjörök, rimfrost, halofenomen och det där riktigt härliga vinterljuset.

Vart begav jag mig då denna krispiga fredag? Jo ut i skärgården medelst Waxholmsbolagets fartyg m/s Gällnö och m/s Söderarm. Resmålet blev Finnhamn.

Som den Lidingöbo jag är så tog jag spårvagnen ut till Gåshaga brygga, trevligt nog med en vän som konduktör på linjen denna morgon.

Utåt Höggarnsfjärden så låg timman tät, och på håll hördes de större färjorna in mot Stockholm ljudsignalera.

Semafor som vanligt viktigt att fälla upp vid resor från bryggor i fall man vill åka med. Gåshaga brygga har två semaforer, en som är menad för resor från skärgården, och en som är menad för resor till skärgården och det är då denna som är uppfälld här.

Strax efter nio så kom båten Gällnö in mot i första hand Hasseludden, för att sedan gå över till Lidingö och Gåshaga. Och det gjorde hon i ordentligt med sjörök och magiskt morgonljus.

Det är något speciellt med riktigt kalla dagar, och det visade inte minst den här morgonen och förmiddagen. Ett riktigt maffigt halo visade sig över Värmdö och det lockade flertalet resenärer ut soldäcket.

Magi helt enkelt.

Långholmsfjärden där landmassan bakom sjöröken är Bogesundslandet, och där den pampiga byggnaden som sticker upp bland träden är Bogesunds slott.

Vilken morgon alltså!

Rimfrost och lätt nyis vid Stora Ekholmen, Vaxholm.

Fortfarande snabbåt på SL:s pendelbåtslinje 83 som körs mellan Strömkajen i Stockholm och Grenadjärbryggan på sydöstra Rindö.

Vaxholm anlöptes naturligtvis i vanlig ordning, med bytesresenärer till m/s Sandhamn som kom att gå mot Ljusterö. Möter här på bilden m/s Vaxö som ska in mot Stockholm. Åker man med pendelbåten så kan man gå av eller på vid en annan brygga på Vaxön, som ju själva ön heter, och det är bortåt Pålsundet där bryggan Fredriksberg ligger.

Sjöröken och dimman fortsatte. Här är det bara silhuetter av m/s Sandhamn och vägfärjan Nina. Den allmänna vägfärjan som kör på den knappa kilometerns färjeled mellan Vaxholm och Rindö.

M/S Sandhamn skulle in till Stegesunds brygga. Att passera genom Stegesundet är dock ej görligt för den 10 meter breda skärgårdsbåten, som dessutom djupmässigt inte hade klarat passagen vidare väl med sina närmare tre meters djupgående. Stegesundet är alltså en farled som går mellan Stegesund och Skarpö, och det är särskilt den norra delen av detta sund som är väldigt grunt och smalt gällande farvägen. Till bryggan Stegesund går det dock för m/s Sandhamn att ta sig.

Nej för de kraftigare skärgårdsbåtarna, och då menar jag de isförstärkta stålbåtarna som exempelvis m/s Sandhamn eller m/s Gällnö som jag åkte med, så får vägen efter Norra Vaxholmsfjärden bli att gira in i en farled mellan Edholma och Rågholmen.

Rågholmen är alltså ön på denna bild som omger två passager in i Kodjupet som sedan mynnar ut i Trälhavet. Resarö passeras på babords sida på väg ut i skärgården med tätorten Ytterby som är rätt känt då det där finns en gruva där flertalet grundämnen har påkommits – däribland yttrium som idag används till bland annat bildskärmar.

Variation med dimma ömsom solsken i Lindalssundet. Ön Vårholma till höger med en lustig mindre borgliknande byggnad på ett berg.

Vy mot fyren Lindalen nedre och öarna Grinda och Viggsö.

Mot Östra Saxarfjärden såg det lite dramatiskt ut med det stora området med dimma.

Grinda lockade inga besökare på denna tur, så vi passerade bryggan på väg ner till Boda på Värmdö.

Kalvön är det som fyren står på. Detta är en fyr som står längs den så kallade Sandhamnsleden, en av de två större farlederna till och från Stockholm. Mindre kryssningsfartyg och lastfartyg brukar köra denna led, som passerar Boda på Värmdö.

Under vintern så är det Boda som är huvudsaklig utgångspunkt för turerna till Svartsö och Ingmarsö, men även vissa turer till Möja utgår från Boda – men där är Sollenkroka på Vindö en mer central bytespunkt för resenärerna. Fredag som det nu var så gick m/s Gällnö ända från centrala Stockholm ut till Möja, så jag som skulle ut till Finnhamn fick då ta mig ner mot fördäck och debarkera m/s Gällnö i Boda för byte till m/s Söderarm.

Karklö, en av öarna i en tät skärgård mellan Svartsö och Värmdö. Under den varma årstiden kan man från öns sydvästra del ta sig över ett sund till grannön Gällnö med roddbåt. Från Karklö brygga tar promenaden dit ca 20 minuter, och man passerar öns vackra by med äldre bebyggelse längs vägen.

M/S Madam körde mellan Södra Ingmarsö och Boda, och har på bilden lämnat Skälvik på Svartsö. Normalt brukar båten m/s Nordan trafikera linjen som är en särskilt viktig vardagslinje mellan öarna utåt Svartsö-Ingmarsö och den fasta förbindelsen på Värmdö.

Med dessa rejäla minusgrader samt svaga vind så påbörjades isläggningen i framför allt vikar runt om i skärgården.

Vågor i ett ännu ej isbildat parti.

Men här var vågorna lite mer kantigare. Mellan Söderboudd på Svartsö och Södra Ingmarsö så ligger ön Brännholmen som då m/s Söderarm kom att passera via dess norra del, men först ett tillägg vid Brottö som är den västligaste delen av Ingmarsö. Det går alldeles utmärkt att promenera från Brottö till Ingmarsö med dess norra och södra bryggor.

Den här fina kulturmiljön är byn Ramsdal som man vandrar förbi från Brottö till Ingmarsö.

Södra Ingmarsö brygga skådad från den trevliga salongen föröver på övre däck.

Klockan 13:25 var det dags att gå av m/s Söderarm för att tillbringa en dryg halvtimme på Finnhamn.

Nu höll jag mig huvudsakligen på Stora Jolpan, en av de tre större delarna av ögruppen Finnhamn. Dessa omges av vackra vikar och naturhamnar som sommartid brukar fyllas av en mängd båtar – och då särskilt Paradisviken. Men till Paradisviken kom jag inte denna dag, utan vände lite tidigare. Ute på Idholmen finns ett lantbruk med ekologisk odling.

Solljus in bland de snötäckta träden..

Frostiga hängen.

Nere vid bryggan i god tid före avgång 14:05 så blev det bara att njuta av de stämningsfulla vyerna som erbjöds.

En stor fjärd åt ena hållet från bryggan, åt andra hållet Busströmmen. Om ni åker till Finnhamn så ska ni gå upp till vandrarhemmet Utsikten och fortsätta en stig bortom byggnaden, från den stigen kan man ta sig till ett ganska så nybyggt utsiktstorn/fågeltorn. Detta torn ligger inne i en skogsdunge intill denna Busströmmen, på udden till höger i bild.

Husarö med dess röda hus syns på avstånd från Finnhamns brygga. Dock skymtas ångbåtsbryggan på Husarö av ön Fjärdholmen. På tal om fjärder, tar man Husaröfjärden och åker i nordöstlig riktning så hamnar inte särskilt långt senare ute på en annan fjärd – Svartlögafjärden.

Sommartid från Finnhamn kan man också nyttja en skärgårdslinje går i nord-sydlig riktning, av detta skäl då kallad för Nord-Sydlinjen. I somras utgick denna linje i dess norra del från Norrtälje, och med byte i Sandhamn så hamnade man i dess södra del i Nynäshamn slutligen. Jag och en vän gjorde hela linjen en dag i somras, men vi åkte från Nynäshamn till Norrtälje.

M/S Söderarm på väg in från Husarö där den fick ligga i alla fall 20 minuter innan tur påbörjades in mot Boda och Vaxholm. Vardagar kan det också finnas gods med ombord, vilket kan skapa förseningar beroende på hur mycket det är då detta ska hanteras vid bryggor. Det är ju de isförstärkta ”året runt”-fartygen som har dessa godskranar. M/S Söderarm har två systerfartyg – m/s Dalarö och m/s Sandhamn. De byggdes åren 2004-2005 och är Waxholmsbolagets största fartyg.

Det sena solljuset.

Väderkvarnen på Träskö, ett landmärke i området.

Vy bort mot Björkholmen, som ligger precis intill Alsvik på Svartsö. På denna ö växte artisten, den sedan flera år tillbaka framlidna, Olle Ljungström upp.

Det må förvisso bli mörkt tidigt nu, men vi går mycket snart mot ljusare tider!

Tillbaka vid Boda då, men i ett annat ljus än tidigare. Möjlighet till att resa med buss till Slussen fanns härifrån, men jag valde dock att sitta kvar på båten fram till Vaxholm.

Så efter en lång intur från Finnhamn så var det dags att klockan 17:45 lämna m/s Söderarm och bege sig mot busshållplatsen vid Västerhamnsplan. Numera körs dubbeldäckare på busslinje 670 som trafikerar mellan Tekniska Högskolan och Vaxholm.

Det var ju en rätt vacker dag detta, så nog var jag nöjd när jag på kvällen sedan kom hem till Lidingö igen. Och jag tjatar vidare med detta att det här är en resa som går att göra med SL:s längre periodbiljetter (Från 30 dagar och uppåt). Fram till slutet av april kan man alltså nyttja dessa i skärgårdstrafiken.

Enkelbiljett Gåshaga-Finnhamn är annars 143 kronor, och returresan Finnhamn-Vaxholm 116 kr – detta priser för vuxna. Är man pensionär/ungdom/studerande så gäller 40% rabatt på vuxenpriserna.

Ha en riktigt fin och trivsam julhelg!

GOD JUL önskar Mats Östman