Tågsemester till Abisko – del 3

Hej igen, nu är dags för del 3 från min vistelse i Abisko i slutet av juli.

Efter en god natts sömn i hotellrummet på Abisko turiststation så inleddes onsdagen den 28 juli med en frukost i restaurang Kungsleden. En lite grå och fuktig förmiddag kom det att bli, men redo för att gå i nationalparken var jag allt.


Ett sätt att beskriva fuktigheten…


Jag började med att gå till höger här, och ta mig en bit upp på fjället Nuolja, en naturstig längs fjällbäcken Ridonjira. Då det kom att bli fuktigt väder så valde jag att vända en bit upp, och sedan istället fortsätta bort mot Kårsafallen.


Hade med en kåsa så drickpauser kunde tas vid de forsande bäckarna och fallen. Riktigt friskt och gott vatten.


Hänförande vyer mot Torneträsk, ja hänförande i hela nationalparken. Vackert överallt!


Fjällsippor.


Midsommarblomster med orkidéer i bakgrunden.


En viss effektfullhet i bild när dimman med lättare regn drog in. Väderomslag är något man ska räkna med vid besök i fjällvärlden.


Ridonjira som rinner nerför fjället Nuolja/Njulla övergår i några fall på sina ställen där det brantar på ordentligt. Naturstigen som följer denna bäck tillåts bara vandringar sommartid, då det finns lavinrisk under vintern.


En tall bland alla björkar.


Kring Abisko finns en kalkrik berggrund som ger upphov till en rik flora, där bland annat orkidéer kan beskådas.


Vacker lövskogsmiljö, och den dominerande trädsorten är fjällbjörken.


Framme vid Kårsafallen där det var drag. 😉 En gångbro tog mig över vattendraget och upp på en höjd där spår av renar syntes.


En blick från ovan över Kårsajåkka.


Och Gåsdalen/Tjuonavaggi började minsann visa sig. 😀 Tjuona är alltså det nordsamiska namnet för fjällgås, en art som under 1900-talet i stort sett försvann ur den svenska populationen av fåglar. Dock pågår projekt för att få tillbaka en livskraftig stam i Sverige.


Nationalparken är ett stort område på 7700 hektar och drygt hälften av dessa hektar består av fjällbjörkskog. Områdets landskap har stor påverkan av senaste inlandsisen, vilket inte minst visas i just u-dalen Tjuonavaggi.


Stigen bort till Kårsafallen bjöd terrängmässigt inte på några större svårigheter, utan gick genom fjällbjörksskogen och lite öppna ängar på tämligen lätt underlag. Men då det var fuktigt i markerna på en del håll så fanns ställen med rätt mycket lera, så vandringsskorna kom väl till pass. Vid ett tillfälle gjorde jag bort mig, för övrigt det enda tillfället under resan, och snavade till och lade knäna i just en lerpöl…Snygga var vandringsbyxorna efteråt, eller kanske inte. 😉


De olika lederna markeras på detta vis, i olika färger då. Detta var färgen på leden bort till Kårsafallen, en naturstig på västra sidan om Abiskojåkka.


Tillbaka vid Fågelkullen där blå himmel kunde skönjas.


Tjuonajåkka är ett av de mäktiga bergen som omger Gåsdalen/Tjuonavaggi. Dess topp ligger på dryga 1500 meter över havet, men ta bort 341 meter så anges höjden över Torneträsk.


Har jag nu nämnt det ena fjället som ger Gåsdalen/Tjuonavaggi dess karaktär, så bör jag ju även nämna det andra fjället som också det högre av dem, Nissuntjårro, vars högsta delar når över 1700 meter över havet.


Ett väderskydd vid Fågelkullen.


Och så den mäktiga kanjonen med lite mörka moln ovanför. Efter en härlig vandring, om än lite fuktig och lite myggig, ett för övrigt återkommande tema i dessa blogginlägg från Abisko, så tog jag paus på turiststationen en stund på sena eftermiddagen. En måltid i restaurang Kungsleden stod på programmet, bokade tid där i samband med min middagsdesperation dagen innan. 😉


En trerättersmiddag blev det med älgfilé som varmrätt. Mycket gott och trevligt.


Efter middagen så fanns det några timmar kvar att spendera innan nattsömnen. 😉 Då tog jag en promenad ner till stranden vid den djupa sjön Torneträsk. Längs vägen ner så fick jag syn på en rovfågel i ett träd, nära gångvägen. Rovfågeln visade sig vara en tornfalk.


Nere vid strandkanten och vy bort mot bland annat den naturvetenskapliga stationen, som syns på höjden mitt framför Gåsdalen/Tjuonavaggi i bilden. Detta är en forskningsstation som funnits i mer än 100 år och som inriktas på forskning gällande subarktiska miljöer samt klimatförändringar. Till denna forskningsanläggning så ryms även ett 50 hektar stort naturreservat, som då ligger i gränsen till nationalparken.


Kallt men läckert ljus var det.


Torneträsk tillhör ett delavrinningsområde och där utflödet i havet sker via Torne älv. Själva Torneträsk är en djup sjö, Sveriges näst djupaste faktiskt på 70 meter, men kanske inte den varmaste sjö att bada i då isen vanligtvis ligger närmare ett halvår. Så vill man bada här så är det kallbad som gäller, och därmed ingenting för mig. 😉


Molnen började ta sig in mot Gåsdalen/Tjuonavaggi igen.


Så kom ett av de tunga malmtågen på Malmbanan.


Under sommaren blir det aldrig riktigt mörkt i Abisko, kring midsommar och några veckor framåt så är det midnattssol som råder i dessa breddgrader.


Innan jag gick in för dagen, så passade jag på att blicka mot morgondagens plats för utforskning – fjället Nuolja. I mitten av bilden syns linbanan och till vänster syns bäcken Ridonjira.


Och så ett sista vykort från denna fantastiska miljö för denna gång.

De tidigare delarna finns att se i länkarna nedan.

Tågsemester till Abisko – del 1

Tågsemester till Abisko – del 2

/Mats

En reaktion på ”Tågsemester till Abisko – del 3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.