Tågsemester till Abisko – del 2

Hej bloggläsare, det har gått lite stiltje i min fortsättning om tågsemestern upp till Abisko i slutet av juli. Jag börjar därmed att länka till föregående del, som jag la ut för ganska så länge sedan, i fall någon skulle vilja återse starten på resan som påbörjades med nattåg från Stockholm.

Tågsemester till Abisko – del 1

Så till fortsättningen.

När ett av dagens få tåg till Abisko turiststation har anlänt så börjar rusningen till receptionen på själva STF Abisko turiststation. Många vandringslystna som ville checka in till hotellrum, vandrarhemsrum eller stugor – så även jag. När väl sedan incheckningen gjorts och man installerat sig på sitt rum, så var det dags att börja utforska Absiko. Någon onödig tid att slösa bort fanns inte. 😉


Kungsleden är en vidsträckt vandringsled som har sin nordliga startplats i Abisko. Genom den norrbottniska fjällvärlden löper sedan leden i ca 450 kilometer ner till Hemavan i Storumans kommun, inte så långt ifrån Tärnaby, en by som fostrat ett par duktiga skidåkare i Ingemar Stenmark och Anja Pärson.


Älven på bilden, som leder ut i Torneträsk, är Abiskojåkka. Det är en älv som löper genom nationalparken från sjön Abiskojaure i söder.


Djupa dalgångar med vattendrag som eroderat berggrunden, jo i Abisko finns en kanjon. Läckert värre med det forsande vattnet och de mäktiga bergväggarna.


Hade bilden låtit så hade det varit lika bra drag som det ser ut.


Kanjonen kan beskådas nära turiststationen, och det finns en anlagd väg kring denna med uppsatta informationsskyltar.


Efter att ha sett kanjonen så fick jag syn på en skylt som kom att visa vägen till Fågelkullen. Från Fågelkullen var utsikten kanon mot Torneträsk och mot deltat som ligger vid mynningen till Abiskojåkka. Detta delta på bilden är ett fågelskyddsområde under sommarhalvåret, och därmed förbjudet att tillträda under några månader.


På andra sidan Torneträsk ligger den norska gränsen inte så långt bort bakom fjälltopparna.


De låga molnen hade tagit den mäktiga Čuonjávággi i sitt grepp denna tisdag. Denna mäktiga u-dalsformation vars nordsamiska namn har den svenska översättningen Gåsdalen. Sedan är väl det mest kända namnet Lapporten.


En sak som höll på att gå snett var middagen första dagen. Jag hade inte bokat någon plats i restaurangen eller köpt med mig något, och på tåget från Boden tog de varma portionsrätterna slut i kiosken, men så räddades jag av att restaurangen sålde Take-Away-middag. Revbensspjäll och potatissallad, mm vad gott!


En dekorativ gångtunnel under Europaväg 10.


Jag tog en kvällspromenad en bit längs Kungsleden, och längs Abiskojåkka. Några kilometer söderut blev det på en större stig utan några större svårigheter terrängmässigt, till och från en del spång att gå på.


Skulle man ta sig fram i dessa marker vintertid, medelst skidor, så markeras lederna av dessa röda kryss.


Vackert med vattendrag, skog och fjäll.


”Den längsta resan är resan inåt” Ett i sten inhugget citat vid en av de sju meditationsplatser som upplåtits till minne av Dag Hammarsköljd. Mellan Abisko och Nikkaluokta finns en vandringsled som är uppkallad efter just Dag Hammarskjöld, FN:s generalsekreterare åren 1953-1961. Vandringsleden följer förvisso Kungsleden till stora delar, men vid Kebnekaisemassiven så går leden in mot Kebnekaises fjällstation och sedan bort till Nikkaluokta.


Jag avvek från Kungsleden och gick in en naturstig, ungefär vid Dag Hammarskjölds meditationsplats.


Naturstigen jag gick in på ledde mig till en vacker sjö – Njagajaure. I kvällsljuset som nu ändå börjat komma i dessa nordliga trakter så blev det en magisk stämning med fjällen i bakgrunden. Ja undantaget från den magiska tillvaron var alla mygg!


Abiskoalperna brukar fjällandskapet med de mäktiga bergen söder om nationalparken kallas.


Vy mot Nuolja, fjället beläget närmast Abisko turiststation och dit man kan komma upp med hjälp av linbana.


På en del håll fick man gå på spång.


Så gick jag över lågväxta fjällhedar innan jag kom ut från naturstigen vid en parkering. Sedan var det inte många meter att gå upp till turiststationen igen. Första timmarna i Abisko gav verkligen mersmak, ja med undantag den där förbannade insekten som biter… 😉

/Mats Ö.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.