Hej!

Efter en skärgårdsvecka beskriven här på bloggen så tar jag mig nu till helt andra trakter, och med annat färdmedel. Likt 2019 så blev det en liten tågsemester till Norrland, en resa som bokades i mitten av juni efter det att reserestriktionerna hävdes. Egentligen var reselusten låg på grund av detta med Covid-19, att resa till Strömstad på Västkusten som var tänkt under senare delen av juli fanns inte längre på kartan, och det årliga och alltid lika trevliga besöket hos släkten i Västergötland kom inte heller att bli av, men ett resmål i Lappland fick mig däremot att spontant boka en liten utflykt i slutet av juli.

Mina besök längre norrut i Sverige är tämligen få om man räknar från mitt födelseår 1990. Vårvintern 2012 var jag några dagar i Luleå och i mitten av juni förra året så besökte jag Åre och Östersund i Jämtland. Förvisso är det från Östersund och norrut många hundra kilometer upp till landets nordligaste punkt vid Treriksröset, ”bara” ca 150 kilometer kortare sträcka än från Östersund ner till den sydligaste landspunkten i Smygehuk i Skåne, om man räknar fågelvägen.

Mot landets geografiskt nordligare delar kom jag däremot att resa iväg med tåg kvällen den 27 juli. En måndagkväll då jag skulle åka nattåg för första gången. Ett tåg med en massa vagnar kom att avgå 21:08 från Stockholms Central. Tåget kom att delas upp i Sundsvall där en del gick vidare mot Åre-Duved, medan den andra fortsatte mot Luleå. Och min vagn kom att kopplas i tåget som fortsatte mot Luleå, tack och lov, för jag skulle nämligen byta tåg i Boden. 😉

Resans slutliga destination kom att bli Ábeskovvu, som är nordsamiska och som ger en ungefärlig översättning i ”skogen vid det stora vattnet”. Det stora vattnet, tillika en av Sveriges djupaste sjöar, är Torneträsk, och vid Torneträsk södra strandlinje ligger den mindre orten Ábeskovvu eller i mer känd benämning som Abisko. Ser man till turism och friluftsliv så är Abisko ingen liten ort, för när man går av tåget vid Abisko turiststation så går man av på en plats som ligger inom en stor nationalpark, och på en plats som är en start för Sveriges kändaste vandringsled – Kungsleden. Vintertid går det ju utmärkt att åka skidor både på längden och alpint, och så kan med fördel skåda mäktigt norrsken.

Men innan jag går in i själva nationalparken så kommer resan upp beskrivas här.

Stockholm Centralstations mäktiga huvudbyggnad från 1871. Reste in från Lidingö ca kvart i åtta på kvällen, och tog god marginal på mig för att exempelvis handla lite tilltugg och dricka för resan. Må hända att det fanns bistrovagn på tåget, men när jag väl gick ombord så var det skönt att sitta i fred i sin kupé. 1:a klass sovvagn kom jag att resa i, jag hade ingen lust att dela vare sig kupé eller WC i dessa tider.

Tåget, med tågnummer 92, stod inne på spår 4 på Stockholms Central. Under sommaren har ju inga tåg kunnat gå söderut från Stockholm på grund av upprustningen av Getingmidjan, där man har bytt ut brobanorna från Centralen till Södermalm, etappsvis. Denna sommar har bron mellan Centralen och Gamla stan bytts ut.

Se så mysigt jag hade det i min 1:a klass-kupé. Avvinkad blev jag dessutom av mamma Li. 21:08

Samtidigt som nattåget lämnade Stockholm, så lämnade även regionaltåget till Uppsala. Nattåget kom att gå via Arlanda medan regionaltåget gick via Märsta, och regionaltåget var framme först till den akademiska staden, tillika Sveriges fjärde största stad.

Min första resa med nattåg gick väl som förväntat, det vill säga, det blev inte så mycket till sömn. 😉 Men då kunde man i alla fall spana exempelvis ett möte med ett södergående nattåg.

Och jag var vaken när vi passerade längs Ångermanälven och med vy mot Högakustenbron. Som synes var det rätt grått väder när den mäktiga hängbron syntes genom tågfönstret.

Korridorerna är inte breda i nattågens sov och liggvagnar.

För 1:a-klassresenärerna så erbjöds gratis frukost. En låda med bröd, yoghurt, juice och lite pålägg till bröden. Sedan förtärde jag detta innehåll i min kupé.

Älvsbyn, inte långt kvar till Boden då. Men måste bara skänka en tanke till denna ort i nuläget, med tanke på den tragiska brand som förstört bageriföretaget Polarbröds fabrik nu i dagarna, Älvsbyns kommuns största privata arbetsgivare. Sorgligt!

Väl i tid framme i Boden var tåget klockan 10:15. Loket på bilden drog tåget ifrån Sundsvall, antar jag, för loket från Stockholm var svartmålat och lär ha fortsatt mot Duved. 😉 Loken på bilden tillhör den massproducerade serien RC-lok som levererades till svensk järnväg under åren 1967-1988. De som numera kör i SJ:s persontågstrafik är av typen RC6, liksom loket på bilden. Loket i bakgrunden tillhör Green Cargo som kör godstrafik på järnvägarna.

Byte av tåg kom som sagt att ske i Boden och detta var planerat oavsett den stängda norska gränsen. Det var hemresan som blev ombokad till sittvagnståg mellan Abisko och Boden. Jag hade ingen som satt bredvid mig och under långa stunder ingen som satt i stolsraden framför eller bakom, så det var ju bra.

Framme i Gällivare, staden som är den nordligaste orten för Inlandsbanan. En järnväg som sträcker sig ner till Kristinehamn i Värmland via Jämtland-Härjedalen-Dalarna. Det brukar köras trafik där under sommaren med rälsbusståg, men i år inför sommaren så blev bokningsläget dåligt av en välkänd anledning, och det beslutades därmed att ställa in sommarens trafik tyvärr. Gällivare för övrigt har ett lågfjäll beläget söder om staden, Dundret, med en höjd på drygt 800 meter – det är en imponerande syn att se från tåget.

Det blev till att hänga ca 50 minuter i Gällivare, en bensträckare på perrongen fick det bli. Här blev motivet lokomotivet. 😉 Efter denna längre paus så ”dundrade” vi vidare mot Kiruna klockan 13:25, och ganska snart efter avgång från Gällivare så fick jag syn på en kungsörn som satt på en stolpe längs järnvägen.

När man kommer in mot Kiruna söderifrån så möts man av ett mäktigt berg som under många år lämnat och lämnar mycket mänsklig påverkan efter sig. Kiruna är en tämligen ung stad som grundades år 1900. Tillkomsten av staden har sin grund i den järnmalmsbrytning som efter att järnväg knutits till platsen kom att en riktig och viktig gruvindustri kring sekelskiftet 1900. Det kom att brytas järnmalm i de två bergen Luossavaara och Kiirunavaara, och sammanfogar man de namnen med Aktiebolag så får man en välkänd förkortning som lyder LKAB. Numera är dock gruvdriften enbart stationerad i berget Kiirunavaara, söder om centrala Kiruna, men LKAB är ju i högsta grad ett aktivt bolag som sedan 1970-talet är statligt. Något som nu är aktuellt i Kiruna är att stadens centrum ska flyttas en bit österut, vilket har att göra med deformationer i marken som orsakats av gruvbrytningen. LKAB kommer finansiera stadsflytten som kommer att pågå under ett flertal år.

Järnmalmsvagnar, här blir det tyngd när det lastas. 😉 Och malmtågen som körs till hamnarna i Narvik och Luleå går på stor del på en järnväg som kallas Malmbanan, vilken är sträckan Riksgränsen – Boden. Och nästan hela den sträckan kom jag att åka. 😉

Vy mot sjön Luossajärvi och berget Ädnamvaara.

I Kiruna kom loket att växla om, så det blev några minuters uppehåll där. När Kiruna sedan lämnades ca 14:45 så påbörjades en riktigt vacker del av tågresan, vilket även blev den sista sträckan på den långa tågresan med utgångspunkt Stockholm i första hand och Boden i andra hand.

För övrigt så kan man från Kiruna även åka buss till Nikkaloukta, vilket många gör för att ta sig till Sveriges så kallade tak – Kebnekaise.

Fjällvärlden öppnar sig…Och Torneträsk öppnar sig. 😉

Bergen och fjällen tornade upp sig i dess mäktighet.

Som sagt, en vacker tågresa från Kiruna.

Klockan hade slagit fyra när jag och ganska många andra steg av tåget vid Abisko turiststation. Abiskos två järnvägsstationer är Abisko östra och Abisko turiststation, där den förstnämnda är ortens centrala station med stationshus. Turiststationen ligger ett par kilometer västerut.

InterCity-tåget fortsatte mot Björkliden. I bakgrunden syns linbanan upp till fjället Nuolja, skulle jag nu våga åka denna? Det får ni se i en senare del. 😉

På Abisko turiststation kom jag att stationera mig under min vistelse i detta vackra område. Antalet nätter blev inte så många, två stycken. Med tanke på den minst sagt ryckiga och bristfälliga sömnen under nattågsresan, så hade det kanske varit lägligt med en natt till. Nåja, jag hann ändå uppleva mycket under vistelsen vilket kommer visa sig i senare delar.

Mvh
Mats Ö.