Hallå på er, och hoppas ni alla haft en trevlig påsk!

Nya tag med bloggen och en ny utfärd i skärgården som gjordes den 9 april, denna gång från Lidingö till Lidö. Lite sovmorgon fick man då båten inte skulle avgå från Gåshaga brygga förrän klockan 11:00.

M/S Söderarm gör en gir för att åka mot Gåshaga brygga där ett par mycket sent fällt upp semaforen för färd in mot Stockholm. En stund innan hade dessutom ett utländskt par missat att fälla upp semaforen för m/s Sunnan på SL-pendelbåtslinje 83 som helt sonika passerade bryggan. Turisterna till Vaxholm fick åka med m/s Sjöbris likt jag och min vän och de fick då betala dubbla biljettsumman mot SL-båten.

Så för er som inte åker så ofta i skärgårdstrafiken eller för den delen SL:s pendelbåtslinje 83, glöm inte fälla upp semaforen om ni vill resa med från enskild brygga. Gåshaga brygga på Lidingö har semafor för både riktning mot skärgården och mot Stockholm.

Lugnt och stilla på sjön vilket skapade goda förutsättningar för en härlig dag. Utfärden gick till Vaxholm med ganska många passagerare ombord, men så fort Vaxholm lämnats så var vi färre än 10 passagerare ombord, från att det då ha varit ett hundratal.

Påskfärger eller kanske påskfärjor om man så vill. 😉 Gulli som tillfälligtvis körde mellan Östanå och Ljusterö. Östanå i Österåker, en ca 20 minuters bil eller bussfärd från Åkersberga.

Nästan spegelblankt.

Så ska Sjöbris strax gira i riktning till vänster i bild för att gå in till Ängsö nationalparks brygga på öns sydligaste udde. Några avstigande turister var det faktiskt, och visst är det en fin ö att besöka även när inte blomningen kommit igång än. Högsäsongen för nationalparken brukar annars vara i mitten av maj till början av juni då det är ordentligt vackert med blommor på öns alla ängar och hagmarker. Orkidéen Adam och Eva är en av sevärdheterna då. Nationalpark blev Ängsö som en av de första i Sverige, år 1909.

En kort stund i Furusund. Vid bryggan ligger den mindre lokalbåten Skraken som kör till närliggande öar som exempelvis Gräskö, Norröra, Hemmarö och Högmarsö.

Passage av Kapellskär. Här fanns ett alternativt resmål i det vackra naturreservatet Riddersholm, men jag valde ett annat ställe att debarkera fartyget på, så det blev passage av bryggan och därmed också Kapellskärs hamn med inneliggande fartyg m/s Sailor.

Strax före två var man iland på Lidö efter en inte direkt olidlig resa. Resa från Lidingö till Lidö för min del, medan kompisen åkte med båten upp till slutbryggan Arholma. Arholma är ju en favorit också naturligtvis med dess breda urval av kulturlandskap, natur, historia och skärgårdsliv. Dock uppehållet där under våren, söndagar då, är inte längre än en kvart och lite mer än så ville jag ha iland på någon ö. Men sedan möttes vi igen på vägen hem.

En dryg timme hade jag att spendera på Lidö, och det blev en rask promenad till den vackra Österhamn. På vägen dit hann jag se något prassla i vegetationen och det var då denna groda. När man går på dessa naturfagra vägar så gäller det att inte göra en groda och trampa på någon så här i vårtider när de börjar bli aktiva.

Österhamnen där det sommartid brukar ligga ett antal fritidsbåtar och segelbåtar, och ibland vid bryggan på bilden även segelfartyg. Jag gick inte längre in på ön än hit, man kan fortsätta bort till den gamla militära delen av ön där man från ett berg har magnifik utsikt över de östra och norra omgivningarna.

Hm, vems spår ses i snön? Inte mina i alla fall. Möjligtvis en grävling. 😉

Hör man ett jamande som inte är en katt så kan det vara ormvråken som gör sig hörd. En medelstor rovfågel som kan synas vara lik en örn, men är betydligt mindre än Upplands landskapsdjur som just är havsörnen. Åker man bil eller buss så kan man se ormvråk sitta längs vägarna på stolpar eller träd och spana efter bytesdjur.

Trumpetande över nejden så hördes flera par tranor. Och tranor kommer det att bjudas på i ett kommande blogginlägg från Västergötland, då dessa fåglar brukar rasta i tiotusentals vid Hornborgasjön.

Nu tycktes det som att det var stugorna som sov och inte dess gäster. 😉

Hasselhängen som hänger med.

Strandängar, ängsmark och hagar ger en väldigt idyllisk bild av Lidös sydvästra del. En stor del av ön i övrigt består ju av barrskog, dock delvis skövlad av stormen Alfrida häromåret.

Lidö brygga tycker jag personligen är en av dem med vackraste omgivningen. Det gamla säteriet inhyser restaurang och festvåning idag, det är även i huvudbyggnaden reception för incheckning finns till dess olika övernattningsboende. Bland annat går det att bo i så kallad glamping vilket är en lyxigare övernattningsform i ett större campingtält.

Klockan var strax efter tre och då passerade m/s Viking Glory söder om Tjockö i farleden mot Furusund och in mot Stockholm.

Strax efter att ha skådat m/s Viking Glory så var det dags att efter en timmes naturupplevelse gå ombord m/s Sjöbris igen. Semaforen var hissad i vanlig ordning, kanske i detta fall utan någon egentlig betydelse då detta anlöp vid Lidö var ett så kallat beställningsanlöp, det vill säga att minst en timme före avgång slå på Waxholmsbolagets app eller ringa kundtjänst och begära att fartyget ska komma till bryggan. Vissa bryggor som ligger lite avsides kan ha denna markering. Lidö är för övrigt en av de första öar som man möter när man kommer ut från Norrtäljeviken.

Inget våraktigt blogginlägg från skärgården utan dessa ejdrar. De i svart-vit dress är gudingarna (hannar) och de bruna är ådor (honor).

Påskhelgen närmar sig slutet och då vill en hel del hem från sina hus och stugor. De som reser från Vettersö får nästan för jämnan försöka leta efter lediga platser ombord på fartygen vid resa till staden. Efter att m/s Sjöbris varit inne till Blidösundets alla bryggor så började det fyllas på bland sittplatserna inne. I detta läge så lämnade vi över vårt bord till andra resenärer och flyttade oss upp till soldäcket, och där kom vi att sitta nästan ända fram till Vaxholm där vi debarkerade. Vi hade ju haft båten nästan för oss själva en stor del av dagen…

M/S Silverö lämnar Stor-Krån för att åka över Saxarfjärden till Bjurön – och sedan vidare till Vaxholm. Det här är en lokalbåt som tjänat skärgårdstrafiken i över 50 år.

Jag och mitt resesällskap gick som sagt av m/s Sjöbris i Vaxholm där vi inväntade nästa båt…Under tiden hann jag ta en liten promenad bort mot Norrhamnen, ett pitoreskt område i denna skärgårdens så kallade huvudstad. Mitt emot denna charmiga bebyggelse på andra sidan, utanför bild, så ligger den trevliga hembygdsgården som sommartid har ett mycket trevlig kafé.

Ramsö är en av öarna intill Vaxholm, och hit går det numera trafik inte bara av Waxholmsbolaget utan också SL med dess pendelbåtstrafik gällande linje 83. Och just 83:an tog vi en tur med som avslutning på dagen…Som det inte räckte med långturen till Roslagen…

Nämnde att m/s Silverö var en trotjänare i skärgårdstrafiken, det är även m/s Sunnan byggd 1968. Och med Sunnan avslutades färden vid Gåshaga på Lidingö.

Mvh

Mats Östman