Ekerö och Tappström har jag gjort många utflykter till eller från efter att SL införde den nya pendelbåtlinjen från Klara Mälarstrand. En vacker båtresa genom Mälaren från centrala Stockholm ut till Ekerö och den närbelägna landsbygden. Vid Tappström ligger Ekerö centrum, och inte långt därifrån finns en skidbacke som jag förvisso inte haft intresse att åka skidor i – men utsikten från toppen har jag varit nyfiken på. Så fredagen 21 oktober tog jag buss ut till Ekerö, till Ekebyhovsbacken, för att ta mig upp på den 82 meter högt belägna toppen.

Jag gick inte den branta vägen upp, utan gick en omväg om Jungfrusund och sedan gångvägar och motionsspår upp på Jungfrusundsåsen. Ett fint friluftsområde är det och när den konstgjorda toppen nås, som är Ekebyhovsbackens start för utförsåkning, så har man en magnifik utsikt över Stockholm och dess västra omgivningar.

Ja här blickas centrala huvudstaden med dess bebyggelse. Ön som dominerar bildens nederkant till vänster är Kungshatt, medan på andra sidan breder Sätraskogen ut sig. Längs Mälaren kan man promenera från Vinterviken ner till Skärholmen, vissa bitar leds om genom bostadsområden som vid Mälarhöjden exempelvis.

Det som syns närmast i bild är villaområdet Johannesdal i Vårberg, sedan skymtas bostadshus vid Sätra centrum, höghus vid Fruängen och så silhuetten av Avici arena (Globen) och Tele 2 arena i Johanneshov. Till vänster längre bort syns också Hammarbybacken, och de höga masterna skådas på lång väg från Nackareservatet.

Den lilla maren i bildens nedkant heter Rörmaren, och en mar är alltså en grundare vik. När man lämnar Ekerö med pendelbåten så går den sjövägen rakt fram i bilden, som oftast i alla fall, mellan Lovön och Kungshatt. Längre bort går en passage in till Drottningholm med dess slott och park. Det är ju ett sund som går mellan Lovön och Kärsön, men den låga Drottningholmsbron gör det ju inte särskilt lämpligt att passera med båt därigenom, segelfri passage under är 1,3 meter…

På tal om utsiktsställen runt om i Stockholm, i våras gick jag runt Albysjön och tog mig då upp på Flottsbrobackens topp. Ännu en skidbacke men i Huddinge kommun. Nedanför går en bit av gamla Göta landsväg på ena sidan och på andra sidan, bakom en del skog naturligtvis, Glömstavägen. När jag promenerade runt Albysjön så utgick jag från Fittja och det är den bebyggelse som syns framför backen i bilden.

När DN för ett tiotal år sedan hade tornuppstigningar, genom det som då fanns DN-kortet, så kunde man åka upp i två av Kistas torn. Och så gjorde jag den gången, och det var tornen som är de till höger i bilden – Kista Science Tower och Victoria Tower. Kista Science Tower, som färdigställdes för 20 år sedan, ligger precis intill tunnelbanestationen vid Kista centrum. Det andra tornet Victoria Tower (längst till höger i bild) ligger vid Kistamässan, en av de stora mässhallarna i Stockholmsområdet. Om det är nära från tunnelbanan till Kista Science Tower så är promenaden inte särskilt lång från Victoria Tower till Helenelunds pendeltågsstation i Sollentuna. Ett annat torn syns förresten i vänster nedkant, och det är det Götiska tornet i Drottningholms slottsområde.

Så syns ett kyrktorns topp centralt i bilden och det är då toppen på Ekerö kyrka, belägen bortom Ekerö sommarstad. Mellan skogsområdena centralt i bilden så ligger Mälaren och det stora skogsområdet borttill är Vällinge.

Ekebyhovs slott från ovan, med omgivande gårdsmiljö. Här skulle jag senare passera.

Färjan mellan Slagsta och Jungfrusund. Numera går det en busslinje på färjan, linje 350, som utgår från Fittja på andra sidan Vårbyfjärden och med slutdestination Ekerö centrum. Det är ju en minibuss så den tar ju inte jättemånga passagerare. Mellan Jungfrusund och Ekerö centrum finns också busslinje 303 som trafikeras av normalstora bussar.

Förutom Mälaren så ligger inte långt bortom skogarna i bilden Stockholms reservvattentäkt Bornsjön. Och på tal om vatten, till vänster i bild syns en udde som ligger längst ut i Norsborg, och där bakom ligger Norsborgs vattenverk. Längre bort i bild syns till vänster en högt belägen bebyggelse och det är området Fornhöjden i Södertälje. Ska man fortsätta prata vatten så är ju Södertälje ett av de ställen som man kan slussa in från Östersjön till Mälaren. Hammarbyslussen i Stockholm är det andra alternativet, och om några år för mindre båtar så lär ju Victoriaslussen vara aktuell.

Blick mot Sätraberget och dess vattentorn, och där nedanför Sätrabadet. I Sätra jobbade jag i flertal år, dock i industriområdet som ligger 20-25 minuters promenad från Mälarens strandkant. Vyn från Sätraberget är också hänförande. Sätra som tillhör Skärholmens stadsdelsområde, Skärholmen är ju nästa tunnelbanestation efter Sätra i riktning mot Norsborg. Den röda linjens tunnelbana har ju två linjer, ena mellan Mörby centrum och Fruängen, och den andra Ropsten – Norsborg.

En lättare nedfart på sidan här. Lättare i detta sammanhang får väl ses som mindre brant, då för mig hade det inte varit lättare ändå. 😉 Min enda erfarenhet av utförsåkning var just att det gick utför… Innan utsikten lämnas helt, så kan ju nämnas att efter Ekerö längre ut så kommer Munsön. Munsön-Ekerö delar ett sund med Färingsö och den vattenpassagen/fjärden kallas för Långtarmen.

Bilvägen ut till Färingsö (Färentunavägen) går avfarten till precis innan Tappströmsbron mot Ekerö. Färingsö som också kallas för Svartsjölandet – och då kan jag naturligtvis inte undgå att komma in på en båt som hette Nya Svartsjölandet mellan år 1900 och 1937. Den båten blev sedan Waxholmsbåt och är numera nestorn i Waxholmsbolagets flotta – min favorit m/s Västan. Svartsjö slott är ju en sevärdhet ute på Färingsö, och längst upp i norr finns ett naturområde på en halvö som jag gärna besöker någon vår eller försommar – Eldgarnsö.

Men så var det dags att ta sig ner från toppen och gick då bland tallarna på åsen.

Är man på Ekerö och vid Ekebyhov, ja varför då inte gå förbi något som ger namnen rättvisa – det vill säga eken. Och en kraftig ek kan man skåda på ena sidan fältet mellan Jungfrusundsåsen och Ekebyhovs slott.

Att denna ek då kallas Ekebyhovseken är då kanske inte helt ologiskt. Det här är ett riktigt grovt lövträd – Sveriges största gällande volymen betraktat (84 kubikmeter). Naturminnesskyddad är den sedan 1950-talet.

Efter att ha sett ”Ekeröjätten” så närmade sig den trevlig gårdsmiljön och slottet då, vilket skådades från ovan tidigare.

Hoppla, där dök ekorren upp bland träden när jag gick en omväg via en skogsstig runt Ekebyhovs slott.

Denna vackra träbyggnad har sitt ursprung i 1670-talet. Ägdes under många år av släkten Ihre innan det för ca 40 år sedan kom till Ekerö kommuns ägo, och numera är det en byggnad med flertal verksamheter, bland annat servering och konferens men också inom det kulturella området. I modern tid så har detta varit en inspelningsplats för julkalendern 2020 – som jag mirakulöst nog inte sett på trots att dess namn var just Mirakel.

En härlig parkmiljö intill slottet, och vägen mot Tappström går längs många lövträd i form av bok inte minst. Sedan kommer bostadsområdena närmare centrum.

I början av inlägg nämnde jag linje 89 – pendelbåtslinjen. Självklart kom hemvägen från Tappström intill Ekerö centrum att gå med just båt. Helger körs enbart en båt på sträckan Tappström – Klara Mälarstrand, och vice versa, och det är då m/s Lux som huvudsakligen är i drift. Vardagar förstärks trafiken med den betydligt äldre m/s Sunnan.

Öar i Mälaren är mig mindre bekanta än de i Stockholms skärgård. På Kungshatt har jag aldrig satt min fot exempelvis. Däremot har jag avbildat vissa läckra hus på denna ö vid passage, exempelvis detta pampiga inte så långt från bryggan Kungshättan som då linje 89 anlöper. Det finns fler bryggor på Kungshatt, exempelvis Nya Kungshatt på södra delen av ön, och dit går sommarhalvåret Strömma Kanalbolagets fartyg mot Birka eller Drottningholm.

Av Mälaröarna är det dock Ekerö jag oftast besöker, och vyerna från Ekebyhovsbackens topp var verkligen storslagna.

Mvh

Mats Östman