Bland idyller i Roslagen – en tur till Svartlöga

Ut i Stockholms norra skärgård, i Roslagen, finns en mycket vacker låglänt ö i havsbandet som heter Svartlöga. Den är belägen mellan Blidö och Rödlöga, och med inte så långt avstånd i väst-sydvästlig riktning till Östra Lagnö eller Husarö. Till Svartlöga for jag och några vänner den 30 oktober i ett härlig höstväder, för att inte säga helt underbart. Dagen började tidigt, eller så tidigt blev det ju inte i och med att tiden flyttades tillbaka natten till just 30 oktober. Nåväl lokal tid blev det att åka från Lidingö strax före sju ändå. 😉

Dubbeldäckare är standard sedan 10 år tillbaka på linje 676 från Stockholm till Norrtälje. Sedan Transdev tog över trafikområdet Norrtälje från Nobina i augusti så körs även dubbeldäckare till och från på linje 677 som går från Norrtälje till Rimbo och Uppsala och vice versa. Från just Uppsala kom en av mina medresenärer denna dag, och vi möttes vid busstationen och gick till ICA för inköp av dryck och tilltugg i väntan på nästa bussfärd.

Från Norrtälje busstation åkte vi ut till Furusund och med avstigning vid Furusund Hotellplan, det är den hållplats i Furusund man går av vid om man ska med skärgårdsbåt från Furusunds brygga. Ska man däremot över med vägfärja till Yxlan så är det Furusunds färjeläge som gäller – om man inte sitter kvar bussen alltså. 😉 Linje 634 som vi åkte ut med ska dessutom med ytterligare en vägfärja över nordligaste delen av Blidösundet, från Yxlan till Blidö.

Väl nere vid bryggan så kunde denna syn skådas med m/s Viking Cinderella på väg in, och med den mindre passagerarbåten m/s Skraken jämns med. En ”stor och liten”-bild helt enkelt. Denna syn skådades precis innan man gick ombord på m/s Yxlan med avgångstid 10:05 från Furusund.

I skuggan av m/s Viking Cinderella så har m/s Skraken här en annan färja i bakgrunden, vägfärjan Frida.

En av många läckra byggnader i småorten är ju onekligen det gamla tullhuset från 1810-talet, som nu huserar Furusunds värdshus.

En arbetspråm som tidigare varit en linfärja med trafik mellan Oxnö och Arnö i Mälaren. Här ligger den vid Gräskö, en av öarna som ligger längs den stora farleden norr om Furusund.

M/S Viking Grace kör på mot Mariehamn och Åbo. På denna färja åt jag årets kanske godaste måltid i restaurang Oscar i våras.

M/S Yxlan, som är Waxholmsbolagets yngsta fartyg, har sin huvudsakliga trafik mellan Furusund och Söderöra, samt en del turer då ut till Svartlöga-Rödlöga. Längs vägen går hon till fastlandsbryggan Östernäs på Rådmansölandet, där en hel del brukar gå ombord. Efter anlöp vid Gräskö så går färden sedan över Norrfjärden till Norröra. Nästa år är det 60 år sedan man spelade in Vi på Saltkråkan ute på Norröra med den klassiska Snickargården.

Skraken vilar sig vid Söderöra, också en av inspelningsplatserna för Saltkråkan-serien.

Då det inte var några resenärer ut till Rödlöga så tog man slutbrygga och därmed också paus vid Svartlöga tills tillbakafärden kl 13:45. Waxholmsbolaget har senaste åren börjat med fler beställningsturer, till och från bryggor som ligger lite avsides till – såsom både Svartlöga och Rödlöga. Ingen hade intresse av att resa till Rödlöga, och heller så fanns ingen beställning av påstigande på dess intur och därmed kunde m/s Yxlan ligga kvar vid Svartlöga från kl 11:50 till 13:45, och därmed också spara in på bränsle då man slapp gå över Kobbfjärden.

Svartlöga är en härlig ö med sin egna speciella karaktär. Högsta punkten är blott 12 meter över havet, och öns vegetation består till största del av lövträd, det är bara enstaka barrträd. Och så finns en härlig kulturmiljö genom inte minst öns vackra by med sin byhamn – en av mina absoluta favoritplatser i hela Stockholms län. På bilden syns ett hus med skylten kiosk, det har tidigare varit ett posthus (ja inget gigantiskt som synes) men är numera en sommarkiosk.

I dessa utskärgårdsmiljöer så är elektricitet ingen självklarhet. Varken Rödlöga eller Svartlöga har el, men på senare år har det börjat synas allt fler solcellspaneler på husen. Det finns ett fåtal fastboende på ön, men de flesta är deltidsboende. Ett projekt som förbättrade boendestandarden för några år sedan var uppkomsten av en mobilmast på ön, så nu är täckningen god när man är ute på Svartlöga. Ytterskärgården är ju annars ett område där just mobiltäckning inte är den allra bästa, Svartlöga hade tills mastens tillkomst fast telefoni på ön som räddning så att säga.

Vad som syns bortom horisonten är Kallskärs skärgård. Många ögrupper i ytterskärgården finns utanför Svartlöga och Rödlöga däribland Kallskär, Ängskär, Rödlöga/Åsmansboda skärgård och Norrpada, samt lite lägre ut Fredlarna, Röder och Skarv.

Så gick vi förbi Lassas hagar som är ett flera hektar stort arboretum med en väldigt stor mängd olika träd och växter. En privat stiftelse som driver och sköter om detta.

Trots att senhösten börjat träda i sin kraft så fanns en och annan färg kvar på träden. Annars har det varit en ganska mild höst, och oktober bjöd, i Stockholm i alla fall, på många vackra dagar.

Skogspromenader på Svartlöga görs som sagt genom lövskogar.

Denna m/s Yxlan är inte världens vackraste båt direkt, men i min värld ganska trevlig att resa med. Jag som är van att resa med båtar från 1900-talets början med låg takhöjd kan dessutom utan problem sträcka på mig när jag åker med Yxlan. Och namnet har hon ju fått efter en av de två avlånga öar som delar Blidösundet och vars västra del ligger intill Furusundsleden, den stora farleden för större fartyg till och från Stockholm.

Stockholmsbåten under vår och höst ut till Rödlöga är brukligtvis m/s Sjögull, sommartid är även m/s Sjöbris en bekant båt i området. Möte här utanför bryggan på Svartlöga som ligger på öns nordöstra del ute på Stora Rönnskäret. Grunda passager finns det väldigt gott om vid Svartlöga och det är en hel del prickar (sjömärken) utsatta i in och utlopp från Svartlöga brygga.

Med m/s Sjögull kom några fler vänner som då skulle se lite av Svartlöga på ca 1,5 timme. Sedan hade vi sällskap på hela hemresan till centrala Stockholm. Sjögull är byggd 1982, alltså en 40-åring i år, och har genomgående under åren kört i trafik från Stockholm upp till norra skärgården med framför allt Rödlöga som slutbrygga. Svartlöga och Rödlöga har trafik från Strömkajen i Stockholm från mitten av april till början av november, därav så var detta näst sista helgen med denna så kallade direkttrafik.

Ånyo en runda ner till byn, och det var ju väl att vi gick dit igen för nu hade det mojnat tydligt, även om vinden inte var särskilt hård någon gång under denna söndag. Huset på bilden är ett gammalt missionshus.

Sjöbodar i byhamnen i sent solljus och spegling – jo jag tackar jag.

Havsörn i sikte.

Det var onekligen lite svårt att lämna denna idylliska plats.

Sjöbodarna är ju något som karaktäriserar utskärgårdens bebyggelse, och som minner om tiderna när fisket var av stor betydelse för skärgårdsborna i såväl näring och försörjning.

Vilka underbara timmar det blev ute på Svartlöga.

Men allt har ju sitt slut, även ett besök på en skärgårdsö. Här kommer då m/s Sjögull på väg in till Svartlöga för att hämta upp ett närmare 20-tal passagerare för avgången 15:15 mot Stockholm. I bakgrunden till höger i bild syns fyren Hundskärsknuv på håll, den ligger utanför Rödlöga.

Mellan Blidö och Gräskö möttes m/s Yxlan som var ute på nästa tur från Furusund ut till Söderöra och Norröra. Det märktes att tiden dragits tillbaka en timme natten till söndagen med tanke på den begynnande skymningen redan klockan fyra när denna bild togs.

Ett vackert Blidösundet åkte vi genom, med anlöp vid som vanligt ett flertal bryggor på såväl Blidö som Yxlan. Blir väldigt mycket Yxlan i det här blogginlägget för övrigt…

Spegel, spegel i sundet där…

Åtminstone delvis månsken.

Efter att ha bevittnat en magisk skymning i Blidösundet och över Vamban, fjärden mellan södra Blidö, Yxlan och Själbottna, så gick man in och tillbringade resten av resan i trevligt sällskap av mina fyra medresenärer. Dessutom intogs god mat från kafeterian. Ankomst till Stockholm var sedan 19:15, och i vanlig ordning först anlöp vid Gamla stan (pontonbrygga som i tidtabell kallas för Slussen) och Strömkajen (nedanför Grand Hôtel). Strömkajen kan också kallas för mitt andra hem…

Sist men inte minst ska jag väl återigen slå ett slag för det här med SL:s längre periodbiljetter som faktiskt gäller som giltigt färdbevis i Waxholmsbolagets trafik fram till slutet av april. 30 dagarsbiljett eller längre perioder går att nyttja. Även om nu Svartlöga inte har direkttrafik från Stockholm vintertid så finns det ju många andra fina ställen att besöka – tro mig. 😉

/Mats Östman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.