Vandring Nyfors – Dalarö

Lördagen den 23 april blev det vandringsskorna på för en längre sträcka ut i Södertörns natur. Jag kom att starta med att åka buss från Gullmarsplan ut till Nyfors i Tyresö – busslinje 873 åker man dit – och därifrån var planen att ta mig till landstället på Dalarö. Jag kom alltså att tvärsa hela Tyresta med dess naturreservat och nationalpark.

Från Tyresö-Fladen forsar vattnet ner i Nyforsviken. En läcker start på vandringen.

Vid Nyfors startade jag vandringen vid busshållplatsen 09:30, några hundrameters promenad så kom man ner till själva forsen och utloppet i Nyforsviken.

Från Alby friluftsgård, inte särskilt långt från Nyfors, börjar en etapp på Sörmlandsleden vars nästa etappmål söderut är i Tyresta by. Tyresta by brukar jag inleda vandringarna till Dalarö vid, men tänkte den här gången göra en annan variant.

Rundmars gård som är beläget i ett öppet och vackert landskap.

Efter att från Nyfors gått på skogsväg/grusväg så blev det ett instick i skogen vid Övre kärret på en mindre stig . Mellan träden kunde bland annat ett par sångsvanar skådas.

Övre kärret söderifrån, här fanns fortfarande några spår av den årstid som nu passerats.

Efter Övre kärret så blev det lite omväg ett tag, då stigen jag tänkte fortsätta längs var i ett arbetsområde där man verkat av skadade träd av granbarkborren – något som kom att bli ett problem efter den varma sommaren 2018.

Men efter en liten omväg så kom jag fram till Långsjön inne i nationalparken. Jag hamnade på en smal stig som gick på kärrliknande mark ett tag, och på ett ställe så sjönk underlaget så pass att benen fick sig ett ”skogsbad”. Bara att sätta sig på en klippa sedan och låta skor, strumpor och byxor torka lite. 😉 Uppfriskande!

Flertalet sjöar kom jag att passera längs vandringen. Intill Långsjön fast högre belägen låg Trehörningen.

Nästa sjö – Mörtsjön.

En del träd syntes ha fallit kring Mörtsjön.

Mossigt va?

Så började jag närma mig mitt tänkta lunchställe uppe på fornborgen vid Stensjöns norra del.

Utsikten var ju fin, och särskilt extra då den låg rakt mot ett fiskgjusebo på en mindre ö. Och vid tillfället så hade trevligt nog paret Fiskgjuse återkommit från sydligare trakter.

Stensjön.

Rejäla branter från fornborgen ner till vattnet.

Än i backarna stod blåsipporna.

Efter att ha lämnat fornborgen så tog jag mig mot marker där jag huvudsakligen brukar vandra på väg från Tyresta by mot Stensjödal i första hand. Den här trolska viken in från Stensjön går leden mot Stensjödal längs dess södra sida.

En hel del spång har bytts ut i nationalparken, och längs stigen mot Stensjödal så sågs virke ligga på sina håll. Inte minst trappan upp mot hällmarken var av ganska dålig kvalité förra året vill jag minnas, men nu har den uppdaterats med all tydlighet.

Man kan skyma fornborgen med dess klippiga branter på andra sidan Stensjön. Nu vandrade jag på mot Stensjödal, uppe i ett område som blev drabbad av den stora skogsbranden 1999.

Några olika alternativ att välja bland…För min del så skulle vandringen fortsätta mot Sandemar, och i Stensjödal brukar första skyltningen dit uppenbara sig.

Lite påskliljor vid Åva gård.

Vid Åva gård syntes inte många människor eller djur till, men att någon slags aktivitet har börjat upprätthållas syntes med bland annat höbalar/ensilage uppställda. Gården har stått stilla sedan förra arrendatorn försvann, och sedan att Stockholms stad sålde gården till Naturvårdsverket.

Skogssjön Åvaträsk har jag tagit paus vid flertalet gånger under vandringar från Tyresta by till Dalarö. Sjön ligger lagom till för en fikapaus inför sista biten mot Sandemar och Dalarö. Och vid flertalet tillfällen så har jag sett paddor i vattnet, och det fick jag göra även denna gång – dessutom i ganska stora mängder!

Mellan paddornas sång så hördes även ljud från ovan – ett gäng havsörnar på hög höjd.

De visade verkligen upp sig paddorna i deras ”lekar”, så vid Åvaträsk blev jag kvar en stund innan jag fortsatte mot Dalarö.

Får väl även bli en bild på denna skogssjö inte så långt från Åvavägen, och heller inte så långt från Åvaviken. I området finns också scoutstugor.

Innan Vinåker så kommer ett fält där skogsbruk gjort sig påmint. För ett antal år sedan var det en djup granskog, som dock nu sedan några år är ett kalhygge.

Den fina gårdsmiljön vid Vinåker. Strax efter bildens tillkomst så kom en lång uppförsbacke, följt ganska snart av en lång nedförsbacke – jo en ås skulle passeras innan Sandemar kom i blickfång.

När den röda ladan intill Dalkarlskärr syns, ja då vet man att samhället i Dalarö närmar sig, bara att ta in en stig till höger längre fram längs vägen, och sedan komma mot motionsspåret och bostadsområdet norr om Schweizerdalen och Dalarövägen. Hemglassbilen hörde jag för övrigt på håll redan vid Vinåker…

Vid åsynen av badstränderna, ja då var slutmålet inte långt bort. Bara ett x antal trappsteg upp till byn från Askfatshamnen, vilket var väl en ”trevlig” avslutning. 😉

Innan jag startade denna vandring kl 09:30 vid Nyfors så planerade jag för att vara i mål mellan 16:30-17:00 – och stegräkning (för skojs skull) ca 25000 steg. Resultatet av detta blev att jag kom fram till landstället på Dalarö kl 16:35 och hade då avverkat drygt 24000 steg. Man börjar bli van dagtursvandrare uppenbarligen…Två mil blev den här dagens sträcka genom fantastiska Tyresta. Av nationalparker i Stockholms län så är det en av två (i nuläget) – den andra besökte jag dagen efter denna långvandring, Ängsö.

Efter en halvtimme i huset så kom jag åka hemåt, för att hinna uppleva lite av Stockholms kulturnatt. Mötte upp en vän vid T-Centralen och därefter tog vi veteranspårvagn ut till Djurgården.

Vagn 76 utgick alltså från T-Centralen, vilket tillhör ovanligheterna då veteranspårvagnarna på linje 7N, som den kallas, vänder vid Norrmalmstorg normalt.

Nog var det folk i farten under denna kulturbetonade afton. ABBA-museet lockade många nu när inträdet var lägsta möjliga – dvs ingenting. 😉

Jag hade väl ingen ork eller lust att gå på museum efter en långvandring, men att åka museala färdmedel kunde ju inte vara så ansträngande dock. Spårvägsmuseet, som en gång i tiden var mitt favoritmuseum, ska nu i maj äntligen öppna dörrarna till sina nya lokaler i Hjorthagen – i en av de gamla tegelbyggnaderna som tillhört Gasverkets industri. Nu var förvisso museet inte öppet under kulturnatten, men för att visa upp dess läge så kördes denna dubbeldäckare från 1967 dit – via Museiparken på Djurgården. Och eftersom Ropsten inte ligger långt därifrån så var det alldeles utmärkt att att avrunda aftonen där.

Sammanfattningsvis kan detta beskrivas som en lång dag – och därmed också ett långt inlägg. 😉

/Mats Östman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.