Hej alla bloggläsare, hoppas ni alla har det så bra som ni kan ha det i dessa märkliga och trista tider som är.

Jag har inte uppdaterat bloggen på bra länge nu, men ska börja ta mig ikapp lite nu. Jag börjar med en promenad från skottdagen, ja i år var det ju 29 dagar i februari. Med start och mål vid Odenplan så tog jag mig en sväng ut mot Solna där den gemensamma nämnaren i flera områdesnamn var Haga.

Sköna fasader längs Upplandsgatan, väl bekanta kvarter för mig som bott dryga 20 år i Vasastan.

Inte så långt ifrån Tre Liljor så såg jag andra blommor. 😉

En flygande skylt. 😉

Det första av de norra tornen går inte ända upp till solen, men nästan…

Efter skymten av skyskrapan, eller avskyskrapan som jag kallar den, så var det skönt att närma sig Brunnsviken och Hagaparken. Stallmästargårdens mysiga miljö passerade jag först förstås.

Här var det dukat…

…men kanske dock inte för dessa änder. 😉

Spåren av vinter var inte särskilt många, men de fanns på sina håll.

Brunnsviken blank och fin.

Här skymtas villa Ädelsten från 1910. Propert namn minsann.

Så fick jag se lite is ändå, vilket kom att bli en ovanlighet vintern 2019/20.

Hagaparken och Brunnsviken är ju en härlig miljö oavsett årstid. Det enda störande är väl att bruset från motorvägen hörs en bit in i parken.

Hagaparken tillhör den kungliga nationalstadsparken och anlades av Gustav III under senare delen av 1700-talet. En av landskapsarkitekterna han använde sig av var Fredrik Magnus Piper som lät forma en engelsk park i detta Hagaområde, varav en del av denna bestod av Stora pelousen, som går från Koppartälten ner till Brunnsviken. En stor gräsmatta i sluttning (pelouse är det franska ordet för gräsmatta) som om vintrarna brukar användas som pulkabacke, när vintern är vinter det vill säga.

Koppartälten är från senare delen av 1700-talet, i samtid med att den stora pelousen ner mot Brunnsviken anlades. Bakom själva tälten döljer sig byggnader i en helt annan färg och stil.

Så har jag gått ur Hagaparken och tagit mig över motorvägen. Busslinje 526 kör mellan Karolinska Sjukhuset och Sollentuna och trafikeras här på bilden av en Scaniabuss.

Förbi nordligaste gränsen av Norra Begravningsplatsen i Solna.

Olle Olsson-huset i Hagalund går ej att missa i dess starka turkosa färg. Omgivningen går inte heller att missa, då bara ett stenkast från där denna bild togs de dominerande blåa bostadshusen reser sig, i vad som brukar kallas för Blåkulla.

Blir en hel del Haga i detta blogginlägg. Först Hagaparken, sedan Hagalund och slutligen in i Hagastaden. Jag är för övrigt uppväxt på Hagagatan i Vasastaden. 😉 Nya Karolinska Sjukhuset till vänster i bild och så forskningsinstitutet till höger. Och så ses förstås också ett av Oscar Properties torn…

Längs Norra Stationsgatan har det ju verkligen hänt saker på senare år. Inte minst har det förtätats och byggs på höjden här. Tidigare låg här Norra Station med dess lågmälda tegelbyggnader, varav i ett av dem det fanns en stor matbutik med ett varumärke som i likhet med Norra Stationsområdet försvunnit – PrisXtra.

Vasastadens nuvarande pendeltågsstation ligger vid Odenplan numera, med uppgång mot just Odenplan men också mot hörnet Vanadisvägen-Dalagatan, mitt emot Matteus kyrka där man haft åtskilliga skolavslutningar och där jag också är döpt. Pendeltågsstation ligger en bra bit ner, så det är några meter rulltrappa man behöver åka. Citybanan invigdes sommaren 2017 och Odenplan tog då över efter Karlbergs station i Birkastaden.

Och så kunde jag inte låta bli att ta en tripp med Ö-båten Ramsö, som denna vinter gick på linje 80, från Nybroplan till Nacka Strand. 😉 Här backar hon ut för att köra tillbaka till Nybroplan, medan jag väntade in Kungshatt för vidare färd mot Ropsten.

Kungshatt på ingående. Namnet Kungshatt fick båten när den skulle börja trafikera pendelbåtslinjen mellan Klara Mälarstrand och Ekerö, när rederi Ballerina förlorade upphandlingen 2018 till Blidösundsbolagets favör så slutade Kungshatt trafikera den linjen, och gick dessutom över från Mälarens söta vatten till det bräckta Saltsjön. Därmed kan man ju tycka att namnet Kungshatt inte känns lika relevant längre. 😉 Före namnbytet så hette båten Sjösaga under ett 20-tal år, och som ny för 49 år sedan var namnet Harry Hjörne då den trafikerade för Styrsöbolaget i Göteborg. Byggd 1971 på Gustafssons och Anderssons varv på Lidingö, numera känt som Boghammar Marin.

Ja där kom skärgårdsbåtsdiggaren i mig fram. 😉

/Mats Ö.