Hej!

Att utse någon favorit bland alla öar i Stockholms skärgård är svårt, men skulle jag ändå välja ut en topp 3-lista så skulle nog en av öarna vara Utö, belägen i Stockholms södra skärgård utåt havsbandet. Det är en stor ö med såväl bofasta som fritidsgäster, en ö som har ett militärt område på den södra delen där övningar till och från pågår, det gamla gruvsamhället i Gruvbyn som numera är Utös ”nav” med värdshus, affär, kiosker och annan service och aktivitetsutbud. Och trots att det kör bilar på ön så är det lätt att komma undan dessa för att avnjuta en fantastisk natur, och den var jag ute efter att få uppleva den soliga dagen den 19 januari.

Sommartid går det att åka båt hela vägen från kajen nedanför Grand Hotell i Stockholms citykärna till Utö. Höst, vinter och vår behövs det en transport ut till bryggan intill Årsta havsbad, några kilometer från den närmaste tätorten Västerhaninge, dit man åker pendeltåg för bytet till bussen med linjenummer 846.

10:20 var avgångstid från Årsta brygga.

Färden till Utö går till största del över den norra delen av den vida fjärden Mysingen. Mysingen sträcker sig ner ända till höjd med Nåttarö och Mällsten, där passagen emellan dessa öar bär namnet Danziger Gatt. Är det sydvästliga hårda vindar så kan det dra upp ganska rejält med sjö på Mysingen, vars norra del slutar mellan de södra delarna av Gålö och Ornö.

Överfarten tar ca 50 minuter från Årsta till första brygga på Utö som oftast är Gruvbryggan, eller Utö centrum om man skulle ”tunnelbanefiera” bryggnamnet. 😉 Ibland kör man via Kyrkviken först med bryggorna Näsudden och Spränga.

Utö är en ö som ovan nämnt har mycket att erbjuda, framför allt under sommartid. Åker man till Utö på vintern, eller vad man nu kallar denna årstid numera, så är ju inte utbud i aktiviteter eller serviceutbud i form av matställen särskilt stor. Då passar det dock bättre att utnyttja de fina naturstigar som rustats upp för ett par år sedan, och som går en väldigt vacker slinga kring framför allt norra delen av Utö som till största del är naturreservat i Skärgårdsstiftelsens regi.

Från Gruvbyn går man en bit längs landsvägen upp mot Kroka innan man tar in på en stig, inte så många meter från vägavfarten ner till Barnens bad. Denna stig går en bit längs denna äng på bilden och sedermera in i ett skogsparti. Men ganska fort så nås nya vyer.

Smala skogsstigar med varierad terräng. På sina håll var det lite fuktig mark, så det gällde att passa sig för, inte minst på klipphällarna.

Ostilla och stilla vatten i samma bild. Och det stora vattnet är alltså Mysingen.

En ensam knölsvan på det blåa. Landytan på andra sidan fjärden tillhör den stora ön Ornö.

En fin liten by är Kroka på norra delen av Utö. Vid Kroka gick jag sedan in i en hage, där den blågula leden fortsatte.

Och naturstigen visade vägen till havsnära miljöer…En hel del rastande fåglar brukar synas vid Kroka, och på bilden är det den sjungande svanarten som visar sig. 😉

På en udde tog jag paus och njöt av de mäktiga vyerna. Med de sydvästliga vindar som rådde denna dag så var det i stort sett lä här vid Kroka.

Utö ligger så pass långt ut i skärgården, så från dess utsida så ser man en fri horisont.

Om jag var sugen på en simtur? Nej det ”vågade” jag inte…

Naturstigen fortsatte på kuperad klippterräng längs vattnet bort mot Södra Sandvik. Är man intresserad av geologi så är ju Utö ett högst relevant resmål, då det bland annat finns spår från många miljoner år sedan i dess berggrund.

I skuggiga pariter så låg det lite frost på marken. I övrigt hade man kunnat tro att det var en tidig aprildag, med särskild vårkänsla när solen lyste på.

En grön och skön skogsmiljö längs vägen tillbaka mot Gruvbyn.

På tal om vårkänsla…

En helt annorlunda upplevelse att besöka Gruvbyn under vintern, än en varm sommardag i juli.

Så närmar sig då Waxholm II det trånga inloppet till Gruvbryggan. Dags att bege sig hemåt efter tre härliga timmar på ön.

14:35 var avgångstiden för Waxholm II mot Årsta. Och då gällde det ju att vara ombord. 😉 Men skulle jag missat denna avgång så fanns det en till senare på eftermiddagen.

Över Mysingen igen då. Waxholm II som är byggd 1983 på ett varv i Ramvik i Ångermanland, har under förra året renoverats och med detta livstidsförlängts. Båten har ett riktigt trevligt övre däck där man har panoramautsikt.

Den nya designen av Waxholmsbolagets klassiska rederimärke…

Söderhälls fyr på Mysingen i det gulaktiga ljuset. Och på tal om ljus…Den betecknas i sjökortet som FI(3)WRG 9s 6M – vilket menas att det är en fyrkaraktär som sänder väldigt snabba sken (blixtrar) i grupperingar om tre, med 9 sekunder mellan första blixt i första grupp till första blixt i andra grupp och så vidare…WRG betyder att denna fyr lyser såväl vitt, rött och grönt, beroende på vilken riktning. Fyrskenet ska sedan synas på 6 nautiska mils avstånd, och en nautisk mil är omvandlat till kilometer 1,852.

Solen på nedgång, liksom dagens utflykt då vi gick in på Horsfjärden med riktning mot Årsta brygga.

Ca 15:30 var man iland på fastlandet igen. Inte många minuters väntan krävdes innan buss 846 kom in till hållplatsen för att mig och andra vidare till Västerhaninge.

Stockholms skärgård kan jag aldrig få nog av, ni förstår nog varför. 😉

Mvh
Mats Östman