En ”sällsynt” vintertur till Svartsö i slutet av 2019

God fortsättning på detta sedan ett par veckor tillbaka nya år!

Det är inte direkt är så mycket till vinterkänsla som erbjuds i Stockholmsområdet. Dagarna med plusgrader tycks gå vidare och gräsmattorna blir grönare, och även koltrasten har hörts sjunga, och för att inte tala om att en del körbärsträd fått blommor på en del grenar…I slutet av 2019 fick jag åtminstone uppleva en dag med någorlunda vinterkänsla. Temperaturen låg på morgonen på närmare 5 minusgrader och det var ett klart och vackert väder. Jag utnyttjade den dagen till att åka en tur ut i skärgården, vilket jag inte hade gjort på ett bra tag på grund av för många molniga och regniga dagar – något som inte dragit igång min motivation till utfärder eller för den delen för kreativiteten med kameran. Men nu blev det den 28 december alltså en skärgårdstur i ”sällsynt” väder.

In till stan åkte jag vid halv åtta på morgonen från Lidingö. Det blev alltså inte Gåshaga denna gång, där jag ofta går på båtarna.


Vilken magisk morgon det blev, stilla vatten och härliga färger på himmelen. På väg mot Strömkajen blev jag tvungen att stanna upp en stund. Skulle kunna kalla denna bild för ”uppstickare” då de flertalet tornen, master och kranar verkligen sticker upp. Sedan stack ju morgonljuset ut dessutom.


Över Strömmen var vyn inte desto mindre färgstark. Eric Ericsonhallen syns till vänster i bild, är ju tidigare Skeppsholmskyrkan som miste sin religiösa profil för snart 20 år sedan. Sedan 2009 bär den byggnaden namnet efter den beryktade körledaren Eric Ericson.


Avgång med m/s Sandhamn klockan 08:30 för färd ut i skärgården.


Avnjöt första biten ut från stan på soldäcket. Silhuetten mot Gamla stan är en av mina absoluta favoritvyer med tornen från kyrkorna och Stadshuset. Och Beckholmen är inte fel den heller med dess sjöfartsmässiga profil med varvsverksamheten i första hand.


Åker man 08:30 ifrån Stockholm så möter man de flesta av de inkommande färjorna från Finland, Estland och Lettland. Den här gången ”missade” jag att se Estlandsfärjan, men ett av de två fartyg inkommande från Helsingfors fångades i den tidiga förmiddagssolen.


En svanmärkt bild vid Edholma, norr om Vaxholm. De tog dock inte till ton när vi passerade, trots att de är sångsvanar.


Jag kom att göra ett båtbyte vid Lillsved på Värmdö. Mitt tilltänkta resmål var Norra Svartsö brygga, och då krävdes alltså båtbyte. Men ska i ärlighetens namn nämna att det också berodde på båten Riddarfjärden, som inte vanligtvis är i trafik i dessa delar av skärgården. Nu fick den emellertid ersätta den ordinarie båten Solöga som under hösten och fram till strax efter nyår varit på varv.


Riddarfjärden byggdes 1936 för trafik i Göteborgs skärgård under namnet Disa. Den kom till Stockholm i slutet av 1990-talet och byggdes då om till charter/festvåningsbåt. Den har ett kök i den aktre delen av fartyget, där tidigare bland annat ett akterdäck fanns. Och när det övre däcket inte var tillgängligt så blev möjligheterna att gå ut begränsade, vilket var synd då det i Örsö strömmar låg spegelblankt samt att en säl dök upp (och ner) inte särskilt långt från båten. I övrigt är ju interiören rätt mysig.


Jag steg som sagt av vid Norra Svartsö brygga. Klockan var nästan 12, och det kom att bli tre timmar ute i det friska innan hemresan påbörjades.


Det tog inte lång stund innan jag stötte på rådjur.


Frostigt på marken, ovanligt denna vinter…


Som sagt, en del frost i framför allt skuggiga partier. Temperaturen låg väl på ca 2 minusgrader under dagen.


Storträsket, en av insjöarna på Svartsö, hade klar tendens till isläggning. Bara det att den tendensen avtog ganska fort med det fortsatta mildväder som denna vinter än så länge bjudit på till största del.


Obeskrivligt vackert! Men det beskriver nog vyn rätt bra. 😉


De inre delarna av Storträsket var islagda. Jag blev fast här vid sjön ett bra tag, dock inte i isen. 😉


Svartsö är en stor ö, som har en hel del bofasta, men när man går på landsvägen så går det att promenera långa stunder utan att man möte en enda person.


Jag vandrade ut till Söderboudds brygga därifrån jag kom att ta båten, m/s Sandhamn, hem. Utanför bryggan så låg vattnet blankt och fint, det var ju en väldigt lugn dag vädermässigt.


Så kom då hon då på ingående tur den trevliga och stora Waxholmsbåten, 40 meter lång och 10 meter bred, och jag var ensam om att gå ombord vid denna Svartsöbrygga. Vid de andra Svartsöbryggorna vid Skälvik och Alsvik var desto fler som embarkerade. 15:00 hade klockan slagit vid ombordsstigning vid Söderboudd, och nu väntade en 3 timmar och 45 minuter lång färd in till Gåshaga brygga på min kära hemmaö Lidingö.


Ingen direkt rusning om att få bästa platserna utomhus, undrade faktiskt varför…eller kanske inte! 😉 Sandhamn har ju en väldigt tilltagen kapacitet, med ca 300 sittplatser inne. Så det blir ju rätt sällan trångt på Sandhamn och dess systerfartyg Söderarm och Dalarö, som levererades till Waxholmsbolaget åren 2004-2005.


Upplyst i blått vid Svartsö lanthandel intill Alsviks brygga. En affär som servar ön och dess närområde, den byggdes ut till nuvarande storlek för 15-20 år sedan, innan var det en rätt liten affär.

Sedan bar det in i mörkret och det blev en avkopplande resa in till Lidingö som gick via Boda, Grinda, Lindalssundet och Vaxholm. Debarkerade båten sedan vid Gåshaga ca 18:47, så bra, då hann man med 18:50-spårvagnen på Lidingöbanan. 😉

/Mats Ö.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.