Jag och vännen Niclas trotsade gråvädret lördagen den 16 mars, för att åka ut till den stora skärgårdsön Utö, i den södra delen av Stockholms stora och härliga skärgård.

Lågsäsong går den mesta trafiken till Utö ifrån Årsta havsbad. Pendeltåg till Västerhaninge, och därefter busslinje 846 till hållplats Årsta brygga. 10:20 var avgångstid för m/s Skarpö, som gått in i trafik istället för ordinarie båten Waxholm II.

Solen dök upp vid enstaka tillfällen, som vid detta bildtillfälle då den skapade som en linje på Mysingen.

Ett riktigt vårtecken är att se ejder i skärgården, som denna ensamma guding.

Om ejdern nu i mars kommer tillbaka till Stockholmstrakten, så drar däremot alfåglarna vidare norrut efter övervintring på Östersjön.

Sjöfåglarna fick allt passa sig för den mäktiga havsörnen, som numera är en vanlig syn i skärgården. Örnen har återhämtat sig bra efter miljögifterna på 1960-70-talet, och är alltid lika mäktig att se!

Från fåglar till en byggnad nära stranden i innersta delen av Kyrkviken, och naturligtvis är det ju då Utö kyrka, invigd år 1850. Tillhör ”treenigheten” Dalarö-Ornö-Utö församling.

Vid Spränga brygga inne i Kyrkviken, steg vi av Skarpö för en fem-sex timmars uppehåll iland. Biljett för överfarten över Mysingen kostade 79 kronor, och jag använde SL-maskinen ombord där man kan använda reskassan för biljett. Åker man för upp till summan 750 kronor så får man sedan 250 kronor rabatt på kommande resor. Dock så är det inte så att reskassan i den landburna trafiken kan hjälpa till för att snabbare få rabatten på båtarna, då reskassan i SL-trafiken redan har rabatterade priser.

Vi gick stora vägen från Spränga i riktning mot Gruvbyn, men så passerade vi en informationsskylt om gamla ryssugnar som vi tänkte kolla in. Ryssugnarna missade dock vi, men vi kom ändå in på en fin naturstig som tog oss bort till en tältplats, i utkanten av Gruvbyn. Naturstigen markerades tydligt med gulblå färg.

Väldans lugnt i Gruvbyn denna lördag, det är ju något helt annat än en högsommardag i juli. ICA-butiken hade dock öppet, så där kunde jag köpa min ”lunch” som bestod av en chokladkaka, med dock 70 % kakao så det fanns ju lite fiber i den i alla fall. 😉 Nyttighetsfaktorn förstärktes också med en energidryck…Så kan det gå när man förbereder en matsäck så fantastiskt bra (ähum) som jag gjorde…

En paus tog vi borta vid Rävstavik, på Utös utsida mot havet. Pausen gjordes efter att jag till Niclas sagt ”akta dig så du inte halkar på de hala bergmarkerna” – bara sekunder innan jag själv schabblar och tvingas till en parering…Nu gick det ju bra, eftersom min reaktion på fallet var skratt! 😉

Det är något speciellt att se det öppna havet framför sig. Vid Menton, i södra Frankrike, är ju Medelhavet ständigt nära, men i Stockholm kräver det att åka ut en bra bit ut för att komma nära det öppna havet.

Två vitfåglar ute på den lilla ön, med Östersjön i bakgrunden.

Så uppmärksammade Niclas mig på att det satt någon stor fågel på andra sidan av en hage, inte så långt ifrån värdshuset uppe i Gruvbyn. Jag tänkte ”va fasen kan det vara”…Och den tanken var väl rätt befogad, då den stora fågeln var en lappuggla! Absolut ingen förväntad syn, men det händer att lappugglor under vintertid söker sig söderut för att hitta föda i form av sork, då till trolig orsak av brist på sorkar i dess levnadsområde norröver, och tydligen hade en individ sökt sig till Utö!

Tacksamt nog så flög den närmare oss, så man med teleobjektivet kunde få hyfsade bilder på denna vackra och mäktiga fågel. 🙂

Efter det oväntade mötet med lappugglan, så gick vi nedför Lurgatan med dess charmiga hus för att sedan gå vidare norrut på ön.

Det går nästan att höra mullrandet från skorstenen på m/s Skarpö, trots stillbilden. 😉

Gruvbryggan på lite håll. Vi fortsatte att gå längs en gulblåmarkerad naturstig, så långt som till nordligaste delen av ön.

Den härliga torpmiljön Krokarna på norra Utö. Skärgårdsstiftelsen äger en stor del av markytorna på norra Utö, och det är ett naturreservat.

Efter en bra bits promenerande, i blandad terräng, så passade det gott att sätta sig på en naturlig bänk.

Ännu en vinkel på Ö-båten Skarpö. Byggdes en serie isgående fartyg för Waxholmsbolaget år 1964-1965, en fartygsserie på tre båtar med namn efter öar nära Vaxholm – Tynningö, Ramsö och Skarpö. Alla tre byggda på ett varv i Kristinehamn, i Värmland. Varvet brann ner inför leveransen av just m/s Skarpö, men än 54 år senare så kämpar Skarpö på i reguljär trafik.

Sista stunden innan hemfärd tillbringades i området nära bryggan, i det som man kan kalla för Utö centrum. 😉 Vi gick över en kort sväng till Stora Persholmen, som förbinds med en träbro över det lilla sundet. Kanske det kom att bli en läcker solnedgång ändå?

Allt har sitt slut, så även ett besök på Utö. Några minuter innan 17:30 så hördes det karaktäristiska ljudet från m/s Skarpö, som sedan dök upp bakom Stora Persholmen, i den för dagen ändå rätt sällsynta solljuset. Solnedgången blev inte mer effektfull än det här.

I den blåa timmen for vi över Mysingen tillbaka till Årsta.

Visst ser den övre salongen inbjudande ut.

Strax före halv sju så var vi iland på fastlandet igen. Utö är en mycket trevlig ö att besöka alla årstider, den saken är klar.

Mvh
Mats Östman