Efter en månads uppehåll från skärgården var det äntligen dags, den 20 januari, att bege sig ut igen. Jag och vännen Kim träffades vid Strömbron för att 09:30 åka iväg med den stora skärgårdsbåten Sandhamn. Varthän vi skulle fara visste vi då inte.

Fåglarnas svar på T-Centralen…Intill Strömbrons västra sida finns under vinterhalvåret en utfodringsplats för fåglar, och nog kommer många hungriga gäster till buffén.

I november förra året döptes Waxholmsbolagets senaste tillskott i flottan, m/s Yxlan, vid Strömkajen. Fartyget är byggt för trafik i Stockholms norra skärgård, med ett djupgående för att kunna ta sig in till Svartlöga och Rödlöga, som omges av grunda farvatten.

Den sista ”snygga” färjan på linje 82 är Djurgården 9, som ännu ej har blivit ommålad i SL-färger à la blått och grått och därmed fortfarande ser anständig ut…

Djurgården har en mängd vackra byggnader, både innanför och utanför Skansenområdet. Av de framträdande byggnaderna på Skansen i denna bild är Hällestadsstapeln, en klockstapel på 34,5 meter i höjd, från Östergötland i begynnelsen. En byggnad som däremot sedan har sin grund på Djurgården är tegeltornet Bredablick.

Ett gäng avstigande var det i Vaxholm, vad man nu ska underhålla sig med där vintertid…

Den vackra formationen av Rönnholmarna, öster om Resarö och norr om Stegesund.

Ute på Östra Saxarfjärden kom en fritidsseglare – fast utan segel då. 😉

Efter fritidsbåten på föregående bild så blev nästa båtmöte först närmare Svartsö, och då med m/s Waxholm I. I bakgrunden syns bebyggelse från byn Alsvik, bland annat ett stenhus.

Alsviks brygga kom vi att iland på. Sandhamn fortsatte sin färd ut till Husarö, där båten sedan kom att få ligga under någon timme, före det att den långa resan tillbaka till Stockholm påbörjades. Svartsö är en stor ö, och har en viktig betydelse för de fastboende inte bara på Svartsö, utan även på öarna omkring då ön har en året-om-öppen affär med tillhörande postombud.

Det kändes som att broddar var rätt relevanta att sätta fast på skorna, innan vi påbörjade en längre promenad på ön. ”Föret” så att säga var ju rätt isigt på sina ställen, även om det var grus på stora delar av vägen.

Isen låg på Storträsket, en av insjöarna.

Solen sken, det var en riktigt härlig vinterdag.

Spår av vilt syntes i snön, och på en slätt nära Skälviks brygga syntes ett rådjur på avstånd.

Så in i vassen läckert med isen här.

Mönster fanns att avbilda vid strandkanten nära Skälviks brygga, en av fyra trafikbryggor på Svartsö. Alsvik, Norra Svartsö, Skälvik och Söderboudd är bryggorna man kan ta skärgårdsbåt till. Intill Norra Svartsö brygga ligger Svartsö skärgårdshotell och vandrarhem.

Vi gick bort till Svartsös östligaste brygga, Söderboudd. Ja även som by är det den östligaste på ön.

Hade med mig mitt 150-500-millimetersobjektiv, den kom jag bara att använda under ett tillfälle, vilket var när jag skulle fotografera den mäktiga månen som kom upp medan vi väntade på båten på Söderboudds brygga.

Stämningsfullt, en svan kommer simmande i skymningsljuset.

Ca 16:15 kom Sandhamn tillbaka och hämtade upp oss samt några resenärer till på bryggan, i det alltmer tilltagande mörkret.

En och en halv timme drygt blev sedan färden med Sandhamn bort till Boda på Värmdö. Väl iland var det bara att gå direkt till bussen, som stod inne när båten kom in.

Mvh
Mats Ö.