Det är skönt ibland att efter jobbet sticka iväg ut i arkipelagen. När Waxholmsbolagets sommartidtabeller fortfarande gällde så fanns möjligheten att ta en tur ut till Svartsö en onsdag i augusti. Och den 15 augusti var det en skapligt fin afton.

Till mitt andra hem (dvs Strömkajen) tog jag mig till några minuter före 17:00 då båten kom att avgå. Mörka moln var det på himlen vilket gav möjligheter att fånga lite mer dramatiska bilder än de alldagliga solskensbilder som hela sommaren i stort sett givit möjlighet till att fotografera. 😉

Molnen såg mer dramatiska ut än vad de var, inte mycket regn där inte. En vacker ångbåt på väg in mot stan – s/s Norrskär.

I gråskala passerade vi vid ett par tillfällen kryssningsfartyget Queen Victoria som i sin tur passerade oss på Värmdö när vi gick in till exempelvis Gåshaga och Riset.

Efter Vaxholm och ut på Trälhavet så fick man syn på Queen Victoria igen.

Läckert ljus när vi lämnat Grinda på väg mot Svartsö.

En helt enkelt ljuvlig sommarkväll, och vackrare kom det att bli på Svartsö.

Gick av Värmdö vid Alsviks brygga på västra delen av ön Svartsö.

Väl iland hade jag en idé om att gå till Skälviks brygga – en promenad på dryga tre kilometer. Tiden jag hade iland var en dryg timme, därmed hade jag räknat med att med god marginal och mer därtill hinna till Skälvik. Men det dök upp ett hinder längs vägen…

Och det hindret var ju ett rätt vackert hinder. Ett förtrollande vackert sådant, så istället för att gå till Skälvik så stannade jag en stund vid sjön Storträsk och njöt till fullo av en magisk vy.

Verkligen blankt på sjön.

Solljus mot spegel och skog. Sånt underbart lugn, så här hade jag lugnt kunnat stanna en bra stund om inte båtavgången hem kröp sig närmare och närmare dessvärre – för man skulle ju trots allt upp till jobbet dagen efter. 😉

Rådjur finns det gott om på Svartsö, och kring byn Alsvik denna afton gick det omkring ett bra antal kring stugor, hus, ängar och buskage. Denna filur var lite nyfiken på Lidingöbon som kom gående. 😉

En för mig klassisk vy över Alsvik med stenhuset.

Båten för hemfärden, Vånö, var i väl god tid till bryggan, till och med några minuter före beräknad avgångstid 20:25. Skön himmel i bakgrunden till den trevliga snabbåten.

Så lämnas Alsvik akter om oss. Vid bryggan ligger på bilden den gamla ”vindbåten” Nordan som gick mot Boda på Värmdö. Den första serien större snabbåtar som Waxholmsbolaget levererade åren 1968-1970 var de så kallade vindbåtarna Sunnan, Östan (nuvarande Södertörn) och Nordan. Alla tre gör god tjänst i skärgården än idag.

Skärgården kvällstid är svårslaget ibland alltså.

Hej då Vaxholm! ”Nästa brygga Gåshaga”.

Skönt är det att åka ut i skärgården även efter en dag på jobbet.

/Mats Ö.