Jag och vännen Niclas kom att söndagen den 27 augusti göra en utflykt till idyllen och orten Mariefred i Södermanland. Till Mariefred finns det olika sätt att resa, vi valde förstås det trevligaste färdmedlet – ångbåt!

Ångfartyget Mariefred byggdes år 1903 för trafik mellan Stockholm och Mariefred, och den trafiken har hon sedan dess inte lämnat. Trots bränder och andra incidenter, som tyvärr har drabbat henne, så har hon gått år efter år på samma linje i snart 115 års tid – och det är onekligen fantastiskt. Kan ju även lägga till att bolaget som äger fartyget – Gripsholms-Mariefreds Ångfartygs AB, har funnits sedan 1905.

Årets sommar började med en motgång då fartyget drabbats av problem med ångpannan, så hela juni månad gick om intet. I juli var man dock igång med trafiken igen, och har ni inte åkt till Mariefred med ångbåten tidigare så ska jag med bilderna nedan försöka visa på varför ni BORDE göra det. 😉 Resan börjar härmed.

Kön var lång till Strömma Kanalbolagets Prins Carl Phillips tur klockan 10:00 till Drottningholm. Samma avgångstid som för s/s Mariefred. Resan till Drottningholms slott är dock betydligt kortare än den till Gripsholms slott.

Triathlon pågick i Stockholm under helgen. Här har vi några simmare i Riddarfjärden, själv tyckte jag det var skönt att vara på vattnet och inte i. 😉

Nitad brospann – jo det handlar förstås om Västerbron.

Ekerö kyrka passerade vi, för att sedan gå genom Bockholmssundet ut på Södra Björkfjärden.

Längs sjövägen till Mariefred anlöptes två bryggor på Enhörnalandet, som ligger nordväst om Södertälje. Första bryggan och som bilden visar är Sandviken. Efter Sandviken kommer en halvtimme senare bryggan Enhörna-Ekensberg.

Jag och Niclas befann oss större delen av utresan till Mariefred på båtens härliga fördäck. Medvind och sol var ingen särskilt dålig kombination.

Men vi gick ju in ibland förstås. 😉 När man går ombord på Mariefred och in i båten, så kommer man först till torget. Sedan leder mellandäcksgångarna ner till aktersalongen, eller akterdäck som det egentligen heter. Från babordsgången finns lejdaren ner till maskinrummet där fartygets hjärta finns. Fartygets hjärta – ångmaskinen, är för övrigt orginal från 1903!

Efter dryga tre timmars färd så skådades till slut Mariefreds vackra silhuett.

Ankomst till Mariefred blev klockan 13:30. Vid bryggan fanns anslutning till museijärnvägen Östra Södermanlands Järnväg som kör med museitåg, främst draget av ånglok, på sträckan Mariefred – Läggersta – Taxinge Näsby. Vid Läggersta finns möjlighet att byta till tåg mot Stockholm om man nu inte skulle vilja åka ångbåt i bägge riktningarna.

Ett väldigt fint stationshus har de i Mariefred.

Hm, vad kan byggnaden längre i bort vara för något? 😉 Jo Gripsholms slott förstås – uppfört under Gustav Vasas tid på 1500-talet och är alltså ett så kallat Vasaslott.

Vi gick till Hjorthagen, ett större inhägnat naturområde med varierande landskap i form av lövskog och ängsmarker. Väldigt vackra miljöer! Och bland ekhagar och ängar så gick en massa dovhjortar – en stam som ursprungligen är från Norra Djurgården i Stockholm, och från det som idag är bostadsområdet med det då passande namnet Hjorthagen.
Denna hjorthage i Mariefred är en del av Gripsholms slottsområde.

Vilken härlig syn! Så charmigt med dessa museijärnvägar och dess söta tåg. Taxinge kom detta tåg från. I Taxinge slott finns ett café som har ett jätterikt utbud med kakor, kaffebröd, tårtor med mera. Från början tänkte vi kanske åka dit, men vi bestämde oss ändå för att vara i Mariefred under tre timmar. Mariefred är ju en sörmländsk pärla till ort.

Hållplatsen Hjorthagen – en rätt enkel men ändå vacker station på sitt sätt.

På väg in från Hjorthagen gick vi en bit längs landsvägen, och då fick man en vacker vy på dessa byggnader.

Herrgården som syns på bilden är Gripsnäs – inte helt obegripligt namn i sällskap till slottet. 😉

Gripsholms slott – ett vackert byggnadsverk! På insidan av detta slott så finns det en massa tavlor med porträtt över diverse beryktade historiska svenskar – detta är alltså statens porträttsamling.

Innan vi gick tillbaka till ångbåtsbryggan så intog vi en ordentligare måltid på Slottspaviljongen, som ligger precis intill Mariefred station. Jag beställde en fisk och skaldjursgryta som smakade utmärkt.

En sväng genom samhället hanns med också. Gatan på bilden är Storgatan.

Så glider hon elegant in mot ångbåtsbryggan – s/s Mariefred. Inga ”crash stop” här inte, vilket skonar både båt och brygga.

Mannen på ångfartygets kommandobrygga har varit befälhavare på fartyget i närmare 40 år, vilket är mer än en 1/3-del av Mariefreds trafikår sedan 1903. Under färden till och från Mariefred guidade han inlevelsefullt och berättade lite om ställen vi passerade längs vägen. Mestadels på svenska – men även guidning på tyska och engelska. Sådant här ger ju resan extra kvalité.

Avgångstid från Mariefred var sedan 16:30, då väntade en närmare fyra timmar lång resa tillbaka till Stockholm. Jo båten blev lite sen på inturen, trycket i pannan var väl inte riktigt på topp sista biten in mot huvudstaden.

Vy upp mot Björkö där på nämnda ö det gamla vikingatida samhället Birka låg/ligger. Birka som finns på UNESCO:s världsarvslista.

En mycket väl trafikerad vägfärjeled är den som går mellan Slagsta i Botkyrka kommun och Jungfrusund på Ekerö. På bilden syns en av färjorna utanför Korpberget vid Vårby gård.

Just den landburna trafiken till och från Ekerö/Lovön/Färingsö/Munsön har ju bara två alternativ – det ena är via Drottningholm-Nockebybron-Bromma. Det andra är färjeleden mot Slagsta. När Förbifart Stockholm öppnar om ca 100 år (nja något närmare i tiden kanske…) så kommer det finnas en utfart på Lovön, så att det går att komma bort mot Sollentuna eller ner mot Skärholmen. Men det kommer dröja några år som sagt. Det mesta av förifarten kommer gå i tunnel.

Solnedgången blev rätt vacker.

Väl till kaj vid Klara Mälarstrand, nära Stadshuset, var vi klockan 20:20. En underbar dag på Mälaren och i en vacker mälaridyll.

/Mats Ö.