Dags för ett inlägg här igen och en ny bildserie från en skärgårdsresa. Den 12 februari blev en riktig pangdag vädermässigt, vilket prognosen hade visat ett par dagar innan – så jag bestämde mig helt enkelt för att åka ut i till ön Grinda som jag känner väl vid det här laget. I strålande sol stack jag iväg med buss till det tråkiga Ropsten och sedan spårvagnen ut till det lika tråkiga Gåshaga därifrån jag kom att ta skärgårdsbåten Sandhamn.

Ute vid Gåshaga brygga bjöds jag på denna vackra omgivning. Det verkade ju vara en lovande start!

Isigt efter en kall natt.

Strax efter klockan tio så kom den stora jollen Sandhamn in till bryggan. Sandhamn som är ett av tre systerfartyg som levererades till Waxholmsbolaget åren 2004 och 2005, och det är fartyg med mycket hög komfortstandard. Jag var ensam påstigande från Lidingö och ombord var det heller inte speciellt mycket passagerare i övrigt.

När det är sol och värme på sommaren så är ju utedäcket det bästa stället ombord. Samma sak gäller även vintertid när dagarna är som denna söndag kom att bli. Ön som syns på större delen av bilden är Tenö, och Tenösundet ska passeras innan skärgårdens huvudstad Vaxholm närmas.

Hm, har jag sett den här vyn tidigare? Vaxholm blev det tillägg vid ca 10:50. Och nu under vinter behövdes ingen väntan på den omtalade linfärjan med namn Vaxholmen som går just mellan Vaxholm och Vaxholmen under sommarhalvåret. Vaxholmen heter alltså själva ön som fästningen/kastellet ligger på.

Nu blev det ju väldigt mycket Vaxholm i orden till förra bilden, så vi kör vidare helt enkelt. 😉 Utanför Resarö hade man denna vackra vy mot Stora Rönnholmen och Ekholmen samt ner mot Värmdö. Skärgården när den är som bäst.

Efter Vaxholm och Kodjupet så blev det av ut på Trälhavet och bort mot Lindalssundet med alla bryggorna där kring.

Temat för dagen kom att bli blänkande is och här då på bilden mot Långholmen i början av Lindalssundet.

Lite is i drinken kanske skulle passa? 😉

Många är de antalet gånger som jag klivit av vid Södra Grinda, nu gjorde jag det för första gången år 2017 efter en fin tur med Sandhamn, som efter Grinda fortsatte ner över Grindafjärden mot Boda på Värmdö innan vidare färd utåt Husarö.

Grinda är en ö som ägs och förvaltas av Skärgårdsstiftelsen, varav att ön gäller som naturreservat. Populärt resmål sommartid är nästan en underdrift att skriva då öns relativa närhet till stan gör att många drar sig ut dit vid soliga eller framför allt varma dagar.

Grinda värdshus som är en gammal jugendvilla ritad av Ernst Stenhammar, en arkitekt som också varit inblandad i bland annat Villa Foresta (idag Scandic Foresta) här på Lidingö som står imponerande uppe på höjden vid Herserud och som syns tydligt från ”fastlandet”.

Ismönster är alltid läckert att se, och det blir inte mindre vackert på bild.

Ute i skuggan på en låg nivå.

Något högre. 😉

Vacker vik på öns nordvästsida.

Från norra bryggan på Grinda så såg jag detta gäng skridskoåkare komma åkande ute på Örsöfjärd. Här var isen lite mer stabil än i Lindalssundet exempelvis. En svävare syntes även någon sekund senare.

Vid tvåtiden var det dags att åka hem igen efter två timmar på ön – och resan in till staden gick med Waxholm I som här på bilden är på gång ute på Grindafjärden, bilden är tagen med ordentlig telezoom – brännvidd 500 mm.

Har man örnkoll så kan man ju få se Upplands landskapsdjur under resan – vilket jag gjorde när vi passerade Oxdjupet. Oxdjupet som är en trång passage mellan Rindö och Värmdö och där alla större fartyg (Finlandsfärjor, lastfartyg etc) måste gå för att ta sig till och från Stockholm. Och ni som möjligtvis undrar vilket Upplands landskapsdjur är, så är det havsörnen!

Från Oxdjupet in till Vaxholm passerades åter vackra, blanka isytor. Härlig känsla att se detta samtidigt som man hör ljudet av krossande is.

Solen lyser här över Granholmen, dock ej så länge till under denna dag.

Sista biten in till Stockholm kom att bli en vacker historia – alltså ännu en under denna dag. Ljuset från solnedgången höll hög klass denna eftermiddag.

Viking Lines Gabriella har precis lämnat Stadsgården och påbörjat sin resa mot Helsingfors via Mariehamn.

Denna bild gör sig nog inte riktigt lika effektivt i svartvitt, åtminstone inte färgmässigt. 😉 Underbart ljus över Södermalm och ombyggnadsområdet Slussen.

Torn på Söder i det röda skenet.

Storkyrkan i ett mer lilaaktigt ljuset. Resan började därmed närma sig sitt slut och jag steg av vid Strömkajen ganska så exakt klockan 17.

Efter att gå av båten så påbörjades en promenad mot Södermalm – brorsan bjöd på middag. En kort bit gick jag längs Västerlånggatan, och denna bild från nämnda gata får avsluta denna bildserie.

/Mats Ö.