Nej tack och hej år 2020 – lite bilder från året

Hej!

Så var det dags att med lite bilder summera detta minst sagt omtumlande år 2020. Ett år med för världen så mycket elände som detta Covid-19-virus skapat. Jag fick själv Covid-19 i slutet av september och var borta från jobbet närmare två veckor – men det var i det stora hela en mild variant och inget att snacka om egentligen. Att så många drabbats så hårt och i så många fall avlidit är förfärligt, och det har ju naturligtvis gett följden att restriktioner skapats för att begränsa detta farsot till virus – restriktioner som i sin tur gett följdeffekter som drabbat människor svårt på olika sätt, inte minst ekonomiskt. Och så är det svårt att föreställa sig den stress och arbetsbörda som sjukvården haft under det här året, och som dessvärre tycks fortsätta nu in i år 2021. Nej det är bara att hoppas att det kan bli positivare tider så småningom, men tålamod krävs en bra stund till naturligtvis.

Trots pandemin så kom jag upp i ca 15000 bilder med systemkameran, och sedan ett par tusen med mobilen som jag utnyttjar mer och mer fast mobilkameran är inget att zooma med direkt. Ett par bilder per månad tänkte jag lägga ut här i en sammanfattning av olika utflykter och dylikt jag trots allt gjort under året.


Första månaderna pågick ju livet som förr, om man så säger. Och det blev en hel del båtåkande då på linje 80 en nya bekantskap kom att vara i trafik under några månaders tid. Skärgårdsbåten Ramsö, ombyggd för stävtillägg, var i trafik under tiden som nya båtar leverades från ett varv i Danmark. Tre nybyggen kom att levereras under namnen Maria, Clara och Sofia, namn som givts efter kyrkor i centrala Stockholm. Senare under året kom även ett inköp från Danmark, en föregångare till nybyggena, med namnet Katarina. På bilden från 8 januari vid Rospten syns även den trevliga Kung Ring från 1902.


Vilken mäktig färg på himmeln, samtidigt som Viking Lines Mariella avgår från Södermalm den 25 januari på väg sin väg till Helsingfors. Några månader till skulle hon trafikera innan det stora stoppet kom att ske på grund av viruset och pandemin.


En utflykt till Möja kom det att bli med en förening som inriktar sig på lokaltrafik. Det blev ett besök på Roland Svensson-museet i Ramsmora, och därefter en lunch hos Wikströms fisk i samma by på ön – några andra tog istället en promenad i Möjas natur. Till och från Möjaström åkte vi med buss 489, ombord var det lite trångt och hade det varit någon månad senare så hade det inte varit läge för liknande utflykt.


Blev medbjuden på en biltur till Åland den 22 februari av en god vän, och till ett sjöfartsmuseum beläget i Grundsunda på Vårdö, vid östra delen av Åland. En entusiast, Lasse Eriksson, driver museet där han samlat ihop en massa grejer av alla olika slag från Finlandsfärjorna genom åren. Han har tidigare jobbat i maskin på bland annat Viking Cinderella. Ett mycket gemytligt museum han har skapat där ute på den åländska landsbygden, med en massa saker med kuriosa, det var riktigt trevligt att besöka. Till och från Åland åktes det förstås färja, och då med Eckerö via Grisslehamn på utvägen och med Rosella via Kapellskär på hemvägen.


Den stora nyheten i mitten av mars var när den nya bron som förbinder Södermalm med Gamla stan och Skeppsbron kom in med ett stort specialfartyg till Stockholms ström. Man kunde ju följa det live på SVT, och det fick ett stort medialt intresse. Ja intresset varade väl fram tills dess att ett virus kom att dominera nyhetsrapporteringen totalt för en lång tid framöver. Och en av alla följder som viruset bar med sig var att företag fick svårigheter ekonomiskt, och en hel del tvingades klappa ihop på grund av de restriktioner som orsakat för många betydande ekonomiska förluster. Ett av dessa företag som klappade ihop var Birka Cruises med fartyget på bilden som här den 13 mars inte hade många resor kvar i trafiken som varit mestadels dygnskryssningar Stockholm-Mariehamn, men även en del långkryssningar sommartid till Höga kusten, Visby, Tyskland och Bornholm.


Det var i mars jag gjorde jag mina sista skärgårdsturer på några månader, hela våren blev sedan en period då man tillbringade tiden mestadels nära hemmet, i mitt fall på Lidingö då. Med en tidigare kollega så gjorde jag en tur ut till Utö, denna härliga ö i Stockholms södra skärgård. Riktigt kanonväder bjöds det på och vi gick mot den härliga norra delen där miljön intill byn Kroka är en favorit.


Räven raskade över ett fält vid Västra Yttringe på Lidingö kvällen den 10 april. Flertalet promenader blev det under våren i min vackra hemmamiljö.


Cykla var något som jag drog igång med under våren, efter några års uppehåll. Den 24 april gjorde jag en långtur med cykeln från Lidingö bort till Järvafältet. Bilden är tagen vid Husby gård, med vy mot bebyggelse i Akalla. På hemvägen från Norra Järvafälets naturreservat som blev mitt mål, så cyklade jag över Sollentuna och Danderyd. I gränstrakten mellan dessa två kommuner så gick min högerpedal sönder, och det ordentligt! Så hemresan gick därefter tämligen segt. 😉 Och cykeln kom därefter ställas av, för redan innan denna händelse var jag tveksam till hur mycket cykelglädje jag egentligen fick av den. Sagt och gjort, det blev en ny cykel inköpt mot försommaren.


En ljuvlig kväll den 2 maj längs Kyrkviken på Lidingö.


Vandrade från Tyresta by till Dalarö en dag under senare delen av maj. Startade tidigt och kom att gå genom nationalparken som har ett område som brann ordentligt i slutet av 1990-talet. Det området syns på denna bild, en del av i alla fall. 😉


Två systerfartyg från mitten av 1960-talet i midsommartjänst för Waxholmsbolaget. Dagen innan midsommarafton fick jag både Skarpö och Ramsö på bild vid Gåshaga. Eftermiddagen tillbringade jag med att skåda utgående trafik, med mängder av extrabåtar, från Klippudden. Årets midsommarafton blev ju en succé vädermässigt – inte alltid man kan benämna det så. 😉 Och årets midsommarafton för övrigt tillbringade jag för ovanlighetens skull inte på landstället på Dalarö.


En snipa vid en av de klippiga öarna i ytterskärgården kallad Norrarm. Detta var under en av ångfartyget Blidösunds lustturer, som denna gång utgick från Norrtälje. Med begränsad kapacitet ombord, plus ytterligare åtgärder med hänsyn till Covid-19, så kördes Blidösunds sommartrafik till norra skärgården, inklusive lustturerna mot utskärgården. När Waxholmsbolagets ångbåtar låg stilla så var i alla fall Blidösund i trafik, till mångas stora glädje. Normalt om sommarhalvåret så brukar det även spelas musik ombord Blidösund, men den delen fick man stryka i år.


I juli så kom jag och mina närmsta vänner att göra en skärgårdsvecka där vi övernattade på två öar i Stockholms fantastiska skärgård. Öarna vi kom att välja var Fjärdlång och Lidö – i två olika delar av skärgården, där en resa med Nord-Sydlinjen kom att ta oss emellan dessa en av dagarna. Vi kom även att göra en kvällsutflykt med ångfartyget Blidösund ifrån Vagnsunda på Yxlan till just Lidö där vi hade en stuga. På bilden lämnar den vackra ångbåten Lidö på sin väg mot Norrtälje.

Ja den här skärgårdsveckan har jag för övrigt beskrivit här på bloggen, finns att beskåda. 🙂 Och en annan del som finns att läsa om här på bloggen är när jag åkte till Abisko i slutet av juli.


Jag och mina vänner som övernattade i skärgården skulle egentligen ha åkt till Strömstad den här sommaren. Men när utvecklingen under våren blev som den blev, med reserestriktioner som då under våren var aktuella, så bokade vi av den resan och satsade på mer nära upplevelser så att säga. Med facit i hand när reserestriktionerna hävdes så skulle vi kanske åkt ändå till Strömstad, för den staden har haft det ohyggligt svårt med tanke på den stängda gränsen mot Norge och den totalt begränsade gränshandeln som är så viktig för Strömstads kommun. Vi siktar dock in oss på Strömstad sommaren 2021, och jag bokade en resa till Abisko istället i somras. På egen hand reste jag, i nattkupé första klass med SJ som då körde nattågen som egentligen skulle gått till Narvik, men gränsstoppet skapade trafikavvikelser. I Abisko i alla fall så gjorde jag olika kortare dagsvandringar i den fantastiska naturen.


Min favoritbåt, motorfartyget Västan, var i trafik i somras till skillnad från de andra två klassiska fartygen i Waxholmsbolagets flotta. Västan är dock inte ångdriven, vilket hon inte varit sedan år 1953, vilket däremot Storskär och Norrskär är. Västan gick in på Norrskärs helgprogram, vilket innebar turer ut till havsbandet och Sandhamn. På vägen passerade hon lördagar Gällnö med ett anlöp där. Då Västan är en rätt liten båt så var det inte säkert att komma med alla gånger, vilket fick upplevas nästan den 8 augusti. Som sista passagerare kom jag med ombord, på en tur till Gällnö. Det här var ju något man fick räkna med, och får räkna med, att båten tar begränsad med passagerare – och ganska ordentlig begränsning under särskilt sämre väder. Hade man inte kommit med så hade det bara varit att acceptera det – utan snack.


Symfonin sjöng Loa Falkman om i Melodifestivalen 1990. Ett år senare byggdes en skärgårdsbåt med just namnet Symfoni, som bland annat genom åren ägts av Klart Skepp AB i Stocksund. Numera är båten stationerad i Luleå och med trafik i den skärgården och även i Haparanda skärgård. I somras hyrdes dock båten in trafiken på Nord-Sydlinjen i Stockholms skärgård, och på bilden kommer denna trevliga båt från Jungfrufjärden på väg in till Dalarö. Dalarö som för övrigt bjöd på många trevliga dagar i somras.


Ett sådant här år med en pandemi så är ju naturområden värdefulla med dess olika vandringsleder, där det går att aktivera sig på ett trevligt sätt där man förutom motionen även får se fina miljöer, och bland annat i Stockholms län finns den långa Roslagsleden med många etapper. En av dessa etapper går mellan det gamla bruksområdet Wira bruk, i Österåker kommun, och Penningby slott, i Norrtälje kommun. 2 mils vandring i skog och passage av vackra miljöer som exempelvis Bergshamra med dess hembygdsgård. 5 september gjorde jag denna vandring, och efter lite strövande i Norrtälje senare så fick jag väl ihop ca 30 000 steg. 😉 Så det var nog årets mest aktiva dag för egen del.


Vacker morgon den 25 september över Boo gärde med dess radhus, där höstdimman gjorde sig påmind.


Svartsjö slott har en fin miljö omkring sig ute på Färingsö väster om Stockholm. Ett besök blev det vid slottet och dess slottspark den 17 oktober. I området finns fågeltorn i den lantliga miljön intill Svartsjöviken och det finns även en kriminalvårdsanstalt i området.


Jag skrev nyss om någon symfoni…Härnösand och Höga kusten gjorde Silja Line kryssningar till under hösten genom dess svenskflaggade fartyg Silja Symphony. 😉 Utsikten från Vårdkasberget på Härnön den 24 oktober var underbar. Även denna resa finns ett nyligen publicerat inlägg från.


I november kunde väl dessa mörka löv symbolisera att det gick mot mörkare tider, både med smittspridningen och med ljuset överlag. Tog denna bild längs en promenad längs Lidingöloppets sträckning på nordvästra Lidingö mot Islinge-Sticklinge till.


Lite höstfärger i Häringe naturreservat på Södertörn. Landområdet -eller ön – Södertörn som sträcker sig över många kilometer i från Nynäshamn i söder, till Södertälje i väster, till Nacka i norr och till Dalarö i öster. Sveriges tredje största ö sedan Statistiska Centralbyrån räknade om för några år sedan. Inte så långt från Nynäshamn ligger den vackra Häringehalvön med rik natur och fina vandringsvägar. Intill Bobäcken, där stora mängder sjöfåglar brukar rasta, tog jag denna bild den 8 november.


En av de i Stockholm lokala nyheterna år 2020 var att den nya tunnelbanemodellen C30 togs i trafik, och som kommer med tiden att byta ut dessa äldre vagnar som många är från början av 1970-talet. På bron över Stocksundet är ett tåg här på väg mot Liljeholmen, en lördag i december då jag tog en cykeltur ut till Bergshamra. Ett annat Bergshamra än det i Roslagen. 😉 I alla fall, efter en lång period med gråväder så kom äntligen den blå himlen fram, var ju bedrövligt grått under några veckor.


Sista bilden, från annandag jul, blir från en promenad längs Kyrkviken på Lidingö. Ånyo var jag på väg ut till Hustegaholm och Västra Yttringe, en dag när det var riktig vinterkänsla faktiskt. Det var inte så många dagar år 2020 som bjöd på vinter – men så överraskande att just julen 2020 faktiskt fick lite av vinter, likt midsommaren fick sol och värme. 😉

Vi får som sagt verkligen hoppas att det kan bli ett bättre år 2021, så småningom i alla fall i takt med att vaccineringen fortskrider och förhoppningsvis ger resultat. Tålamodet måste dock fortsätta genom att följa de restriktioner och råd som är gällande – det behöver inte minst de som kämpar inom sjukvården.

Hoppas ni får en trevlig nyårsafton, champagnen åker fram här på Lidingö i alla fall. 😉 För nu ska det här jäkla året ut…Och med förhoppning och tillönskan om ett GOTT NYTT ÅR 2021! 🙂

Med vänliga hälsningar
Mats Östman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.