Hej på er, hoppas julen varit bra och trivsam trots närvaron med Covid-19-eländet och dess restriktioner och följder.

Mellan den 23 och 26 oktober reste jag med Silja Symphony på en kryssning upp till Höga Kusten, med en natt i hamn i Härnösand. Det var tänkt att jag skulle rest i början av oktober, men så kom Covid-19 i vägen och jag blev hemma två veckor från jobbet i samband med det, men klarade mig lindrigt och inget att klaga på så här i efterhand med tanke på hur många som farit riktigt illa i denna farsot till sjukdom. 😦

Den så kallade andra vågen hade ju inte riktigt eskalerat än i oktober, så fortfarande fanns chans att göra denna resa mot den senare delen av oktober när man körde höstlovskryssningar till Härnösand och Höga kusten, men hade läget då varit som det har varit under senare tid i december, nej då hade man ju inte kört dessa resor alls naturligtvis. Det var tänkt att man skulle köra julkryssningar till Visby, men de ställdes in allihopa på grund av det dessvärre kraftigt försämrade läget med smittspridningen.

Jag som då hade Covid-19 i början av oktober bokade således om min resa från en tvånätters till en trenätters mot just senare delen av oktober, då man under höstlovet låg inne en natt i Härnösand för att invånarna där skulle kunna göra en kryssning till Stockholm, och man riktade in sig mycket på barnfamiljer. Det blev lite dyrare förstås med en extranatt – men som upplevelse var det inte fel då man inte behövde stressa när man var iland i Härnösand.

Min resa kom att starta den 23 oktober klockan 16:45 från Värtahamnen. Normalt kör ju Silja Symphony till Helsingfors, Finlands huvudstad, varannan dag, till den trafik man byggdes för 30 år sedan. Men den trafiken är uppskjuten på framtiden tills läget med pandemin är klart bättre – och med det gällande restriktioner såväl nationellt som internationellt – och förhoppningsvis då i samband att vaccin börjat nå ut till befolkningarna och att effekten av det syns.

Var första gången jag besökte den nya Värtaterminalen som kom på plats för flera år sedan. Jag har inte åkt särskilt mycket på senare år med Tallink Silja. När mormor levde så åkte vi alltid en gång per år med Silja Serenade eller Symphony till just Helsingfors, och jag har även åkt en del med vännen Kim Viktor – men så mycket på senare år har det inte blivit som sagt. Vid Frihamnen på bilden syns en Gotlandsfärja för tillfället ligga upplagd – m/s Drotten. Och Gotlandsfärja förresten har jag inte åkt sedan 1990, och då var jag bara några månader gammal. 😉

Hytten ombord, som låg på däck 8, var av sorten insides men med fönster mot den 140 meter långa gågatan. Trevlig hytt, men hyttkorridoren med inte minst hyttdörrarna kändes lite risig. Fartyget har ju faktiskt hängt med i snart 30 år.

Beställde en frukttallrik till hytten i samband med bokningen. Att koppla av i hytten emellanåt var ju skönt.

Och så här ser då den klassiska gågatan ut. Butiker, serveringar av olika prisklass och barer är ju vad som huvudsakligen hittas längs denna. Tax-freen ombord finns det också en nedgång till, den ligger på däck 6. I Stockholm går man ombord midskepps och väl ombord sitter det ofta musikanter ock spelar på gågtan vid entrén.

Guldaktig avresa från huvudstaden.

Möte i Halvkakssundet med ett mindre lastfartyg, i den härliga solnedgången.

Läckert ljus, eller början på ljusbrist. 😉

Första kvällen åt jag i buffén ombord, det fungerade bra där tyckte jag. Handskar skulle man använda till att plocka maten, och handsprit fanns på flera ställen. Handsprit var något som fanns på väldigt många ställen ombord, i stort sett överallt. Senare på kvällen så lade vi till i Mariehamn, och där låg ett fartyg som brukar följa Silja Symphony till Helsingfors – nämligen Viking Lines Mariella. Nu var Mariella förvisad till Mariehamn på Åland där hon ligger upplagd tills vidare.

Härlig morgon över Bottenhavet. En frukost intogs i serveringen Mundo längs promenadgatan.

Lots hämtades upp utanför Sundsvall.

Vi började onekligen närma oss Höga kusten. 🙂

Söderifrån så rundar man Härnöns norra sida för att komma in till själva staden som delas av ett vattendrag, där ena stadsdelen med bland annat tågstationen ligger på fastlandet och den andra – själva stadskärnan – ligger på Härnön.

I Djuphamnen lade Silja Symphony till strax före elva den 24 oktober. Avstigning kom att ske via bildäck, på en röd matta, och i olika omgångar där de som skulle med någon av utflykterna man kunde deltaga i fick företräde. Sedan skedde avstigningen i omgångar där man körde däck för däck där hytterna låg. Men det hela gick rätt fort och smidigt – och någon brådska fanns ju inte då fartyget kom att ligga över natten i Härnösand. Min plan för dagen var att gå bort till berget i bakgrunden – Vårdkasberget.

Väl iland gick jag först en sväng bort till stadsdelen Norrstaden, där emellan trähus på en gata jag fick en blick av fartyget.

Centralt i staden ligger denna verkligt pampiga byggnad, Rådhuset, där den centrala förvaltningen i Härnösands kommun sitter.

Härnösand har en hel del äldre bebyggelse i sin stad, där delen söder om domkyrkan särskilt visar upp detta. Stadsdelen är Östanbäcken och rymmer flera gamla trähus från 1700 och 1800-talet.

Så blankt och vackert när jag promenerade längs den inre delen av Södra Sundet.

Magiskt verkligen.

Efter att passerat Härnösands kyrkogård så var det sedan dags att gå upp vägen till Vårdkasberget, och som synes var det lite uppför att gå. 😉

Väl uppe, 175 meter över havet, så fick man ju en belöning i form av underbar utsikt över Härnösand med omgivning.

Hänförande vyer. Längre bort i bild syns ön Högbonden. Härnön är en av Sveriges 30 största öar, och topp 5 gällande öar längs Norrlandskusten. Under 45 år låg Härnösands kustartelleriregemente på ön, men den militära verksamheten är, sedan 20 år tillbaka, i begränsad form i staden. Goda möjligheter till att vandra finns på Härnön med många vägar och leder, och med den kuperade terrängen så finns även slalombackar, bland annat i närhet till utsiktstornet på öns höjda punkt.

Centrala stadskärnan med domkyrkan från 1846, själva staden grundades 1585.

Vy söderut där Södra Sundet mynnar ut i Bottenhavet.

En inte lika imponerande utsiktsplats, eller utsiktsplats över barrträd kanske åsyftas? 😉

Att landhöjningen varit rätt påtaglig sedan senaste istiden visar sig inte minst i områdena kring Höga kusten, där den tidigare högsta vattenlinjen legat några hundra meter högre än idag. Det här klapperstensfältet är ett minne från där strandlinjen tidigare varit och hittas inte så långt från utsiktstornet på Vårdkaseberget. Fältet kallas för Vårdkasmalen och är ett naturreservat.

Så har jag lämnat Vårdkasberget och kommit närmare stadskärnan igen, och här var det härligt ljus mot den gamla stadsdelen Östanbäcken.

Som sagt, charmig bebyggelse.

Ett bilmuseum finns i Härnösand, med en stor samling gamla bilar, ganska nära Djuphamnen där Silja Symphony låg förtöjd. Strax utanför museet fanns denna fina uppbyggda miljö. Jag hann nu inte besöka museet på grund av min långa vandring som gjorde mig lite hungrig mot slutet, så jag drog mig rätt snabbt mot båten vid denna tidpunkt runt 16:30.

Efter över fem timmar iland så var jag ombord igen strax före fem. Många tusen steg blev det i denna trevliga stad Härnösand.

Skymningen skådades från soldäcket på däck 12. Den blåa timmen var slagen. Och timmen var slagen för en måltid i Mundo, där jag tog Fish’n Chips.

Så tog sig månen upp över staden.

Och ett däck upp gick jag, till däck 13 och New York Club & Lounge för en San Franscisco. 😉 I denna del av fartyget brukar det normalt vara disco om sena kvällar och nätter, men det var och är inte direkt läge för sådana aktiviteter. Så här uppe var det rätt lugnt med folk, så man kunde ta sin drink i ensamhet.

På förmiddagen den 25 oktober kom vi att lämna Härnösand, men inte för en direkt hemresa, utan nu skulle det bli en resa genom Höga kustens omgivning. Första biten gick genom Hemsösundet. Hemsö med sin gamla militära anläggning som numera är museum, och till ön går det trafik med linfärja från färjeläget Strinningen, en dryg mils bilväg från Härnösand.

En känd bro närmade sig…

Närkontakt med den långa hängbron Högakustenbron, som innehar det längsta brospannet i Sverige med 1210 meter mellan bropelarna/pylonerna som i sig är 182 meter höga, och därmed så räknas Högakustenbron även in bland de högsta byggnadsverken i Sverige.

Vi girade runt vid Högakustenbron, för under kom vi inte då brons segelfria höjd är 40 meter, vilket är ett tiotal meter för lågt för Silja Symphony. Älven som löper inåt landet är ju Ångermanälven, som leder förbi en orter som Ramvik, Kramfors, Nyland och Sollefteå bland annat. Ramvik kan ju ”stoltsera” med att ha byggt två Waxholmsbåtar – Waxholm I och Waxholm II. Från Lunde varv år 1983 så levererades dessa två, till utseendet, skorkartonger men som är rätt trevliga att åka med.

Färden längs Höga kusten, med guidning längs vägen, gick inte i det trevligaste vädret – men till en börja så regnade det inte så mycket, så det fungerade att stå ute åtminstone på däck 7 där man har lite väderskydd från tak och livbåtar. 😉

Högbondens fyr är den näst högst belägna fyren i Sverige. Det är bara nere på Kullaberg i Skåne som det finns en högre belägen fyr – Kullens fyr. Fyren Högbonden bär namn efter ön som är ett naturreservat. Ett av väldigt många skyddade områden längs Höga kusten, det är en bit över 100 naturreservat, samt en nationalpark i Skuluskogen.

Vi rörde oss in i surströmmingstäta trakter, och passerade det gamla fiskeläget Bönhamn. Där på några låga klippor stod ett gäng och observerade Silja Symphonys framfart i farleden.

På tal om Skuluskogens nationalpark, här är just vy mot nationalparken längre bort i bilden. Området är beläget några mil söder om Örnsköldsvik.

Grått men ändå lite läckert, men mycket beroende på att området vi åkte igenom var så storslaget i dess natur. Vädret var inte direkt storslaget, men längst förut på Silja Symphony på däck 12 finns en observationsplats med vy föröver, precis nedanför kommandobryggan, där var det lite lä i alla fall

Vi passerade Ulvöarna som har historik för sin surströmmingstillverkning, och inte minst då fiskeläget Ulvöhamn på Norra Ulvön, som ligger en bit in i Ulvösundet, men som vi inte kunde se från fartyget. Det går båttrafik till Ulvöarna ifrån tätorten Köpmanholmen.

Vacker arkipelag. Ulvöarna blev sista större öar vi passerade innan det var dags för lotsen att lämna fartyget, och därmed dags för Silja Symphony att gå ut på öppet hav.

Lotsbåten på gång för att ta med sig lotsen tillbaka till Skagsudde och dess lotsstation. Nu väntade en resa på ett Bottenhav där det gick bra med gäss, då det var rätt hårda vindar. Men då vinden var sydlig så blev det mest att gå mot vågorna.

Efter att stått ute på däck ganska regelbundet under några timmar så var det skönt och gott med en ordentlig måltid, som intogs i Grill House. En pepparstek med gratäng satt inte fel! Väldigt gott var det. Tog ingen efterrätt då jag såg att de på Mundo hade Budapestbakelse, vilket var evigheter sedan jag åt.

I showbaren Starlight finns ett trevligt utrymme längst föröver, där slog jag mig ner en stund med en dricka. Här var varannat bord avspärrat för att man inte skulle sitta för nära andra.

Senare på kvällen när hungern slog till igen så tog jag en liten sushimåltid. Nu är det med all tydlighet mat och dryckdelen av detta blogginlägg. 😉 Handlade även i tax-freen under dagen.

Måndag morgon och Stockholm bjöd inte på mindre grått väder än vad Ångermanland gjorde under söndagen. 😉 Men fina höstfärger fanns fortfarande kvar, här märktes den kartgeografiska skillnaden då det i Härnösand inte var många löv kvar på träden. Vägfärjan Fragancia vid Rindö smälte in rätt i bra höstlovens färger. 😉

Bebyggelse på Tynningö.

Granholmen från ovan, nu var det inte långt kvar på resan.

På väg mot stan var också m/s Roslagen.

Resan avrundades vid Värtahamnen kring 10-tiden. Jag begav mig hemåt direkt för att lämna av min mindre resväska som var fylld med lite godsaker, för att sedan åka till jobbet igen då det ju var måndag. 😉

Fantastiskt trevlig kryssning, och väl organiserat ombord tyckte jag. Jag höll mig förstås på egen hand under hela resan, och kunde inte se några större bekymmer ombord utifrån hur läget var vid tidpunkten. Nej Silja Line/Tallink Silja ska ha den största äran för genomförandet av dessa nordliga kryssningar. Med förhoppning om att man kan komma igång någon gång senare nästa år igen – och om det blir Helsingfors eller resmål i Sverige lär väl tiden visa.

Mvh
Mats Ö.