En liten promenad som i tid sträckte sig på ca 3,5 timmar blev det lördagen den 14 oktober. Denna lördag bjöd på trevlig och ganska så varmt väder, så vandringslust hade jag när jag begav mig iväg från Lidingö vid 12-tiden. Bland dessa tre och en halv timmarna så hade jag ju förstås en hel del fotostopp längs vägen…

Jag åkte ut med tunnelbanan till Kista. Ut genom den stora gallerian tog jag mig till företagsdelen av Kista, som ligger mellan tunnelbanan och E4:an. Sedan tog jag sikte på grönområdet Kymlinge och påbörjade därmed min vandring söderöver.

Kymlinge är beläget precis söder om Kista, och har faktiskt en tunnelbanestation – om än inte öppnad sådan. Stationen kom upp i samband med byggnationen av den Blåa linjens tunnelbana, den så kallade Järvabanan, som startade i mitten av 1960-talet. Tanken var att Kymlinge skulle bli ett exploaterat område med främst kontor, främst för myndigheter, men den planen gick om intet och stationen förblev därmed en ”spökstation” istället.

En del av Kymlinge ligger i ett naturreservat, vilket är Igelbäckens naturreservat. Igelbäcken är ett vattendrag som sträcker sig ifrån Säbysjön i Järfälla till Ulriksdal i Solna där utmynningen sker i Edsviken. Något som ger Igelbäcken ett större värde är dess population av fisken grönling – en fiskart som inte är helt vanlig i Sverige.

Blåa linjens enda kontakt med dagsljus är kring Kista. Och strax norr om Kymlinges så kallade station och bort till Kista så går tunnelbanan på en bro över kilometern lång, en så kallad högbana. Tåget på bilden ska dock bara ut på en kortare bro över dalgången där Igelbäcken rinner, sedan är närmaste station söderut Hallonbergen.

Gult är absolut inte fult, inte minst om hösten.

Att gå på Järvafältet innebär att man kretsar kring olika kommuner, själv var jag inne i såväl Stockholm, Solna och Sundbyberg. Går man mer norröver så kommer man även in i Järfälla kommun, och snuddar även Sollentuna.

En gång och cykelbro går över järnvägen en bit norr om Ulriksdal. Och den bron leder direkt över till Överjärva gård, en mycket fin gammal jordbruksmiljö. Byggnaden på bilden är Statarlängan.

Gula villan vid Överjärva gård, byggd i så kallad scweizerstil med mycket snickarglädje.

Dessa nya bostäder i Ulriksdal har nära till golfbanan som ligger mellan Ulriksdals pendeltågsstation och Överjärva gård. Denna nya stadsdel kallas för Nya Ulriksdal passande nog. 😉

Bland alla nya hus så fanns det träd med magiska färger.

Den finare delen av Ulriksdal i mitt tycke är dock området öster om E4:an, alltså närmare Edsviken till. På väg mot slottsområdet fick jag syn på denna hackspett.

Det som syns bakom de röda, vackra bladen är ett koloniområde.

Ulriksdals slott med dess härliga park framför. Jag hade en tanke på att fika på slottscafét, men kön var så lång så jag avstod denna gång. Annars hade det passat att sitta ute, för i solen så var det riktigt behagligt.

På andra sidan Edsviken ligger Danderyd, med Kevinge strand som specifikt område i kommunen.

Från Ulriksdals slott gick promenaden vidare förbi Ulriksdals slottsteater, även känt som Confidencen, och sedan ner mot ytterligare ett koloniområde innan E18-vägen passerades under på väg mot Bergshamra.

Bland alla höstfärger, och inte minst lönnens vackra löv, fortsatte strövandet efter Bergshamra bort mot Norra Djurgården.

En gråhäger landade i vassen vid den lilla sjön Lappkärret.

En försvinnande syn är den stora Gasklocka 3 som snart kommer demonteras, för att det sedan istället ska byggas ett något högre bostadshus på platsen i Hjorthagen. Norra Djurgårdsstaden är ju en nybyggd stadsdel som ständigt kommer växa de närmaste åren.

Efter ett besök på Coop i Norra Djurgårdsstaden så avslutade jag sedan denna över 15 kilometer långa vandring vid Ropsten, sedan var det bara att åka över vattnet till mitt kära Lidingö. 😉

/Mats Ö.