Nyligen skrev jag ett inlägg om vad som är en typisk ”Mats Östman”-utflykt i skärgården. Och jag tänkte fortsätta på det temat nu. Onsdagen 2 juli tog jag mig en utflykt upp i Roslagen och dess härliga skärgård en bit utanför Norrtälje. Ja senaste blogginlägget var ju från dessa delar också, men det var en specialresa med ångfartyget Blidösund. Den 2 juli åkte jag med reguljär skärgårdstrafik helt och hållet.

För att också anspela på s/s Blidösund lite mer så hade man för ett antal år sedan en trevlig söndagsutflykt där man åkte veterantåg från Stockholms Östra till någon station norr/österöver på Roslagsbanan för byte till veteranbuss som sedan körde till Furusund där man gick ombord på det stolta ångfartyget Blidösund. Därav namnet Roslagsrundan som verkligen var ett trevligt koncept och som gav ångfartyget lite fler resenärer på söndagsturerna in mot Stockholm, det är ju tyvärr för skralt på den punkten annars. Jag hann tyvärr inte göra denna rundresa själv. Men andra så kallade ”Roslagsrundor” går ju att ordna…

Min tanke för utfärden 2 juli var att besöka flera öar i denna del av skärgården under samma dag – likt som jag gjorde för ett par år sedan men med lite annorlunda avslutning denna gång. Om just den gången finns att läsa på bloggen ”Tre öar i Roslagen” – och från den gången skrev jag så här till en bild ”Hade jag velat vandra lite till så hade jag kunnat gå av i Kapellskär och besöka Riddersholms naturreservat, och sedan tagit bussen hem.” Inte för att jag själv läste dessa rader inför denna onsdag – men så blev utfallet faktiskt.

Varje resa är unik så även om det blir repris i resväg och kanske vissa bilder så finns alltid saker som förändras, nya motiv och/eller annorlunda väder. Håll tillgodo!

En modern stadsbild av den ort vi lämnade kl 08:30 – nämligen Norrtälje. Bussavgång från Tekniska Högskolan i Stockholm med linje 676 var kl 06:51 – tidigt, men med de sköna dubbeldäckarna som trafikerar så hade jag en fin resa upp.

Rätt fort kommer landsbygden ut i viken. Ett par bryggor anlöps längs vägen ut till de större fjärdarna – men Lågarö är sedan länge en nerlagd historia och det syns väl på bilden. Förvisso står vänthuset på sin plats – men detta kommer nog förbli väntande på framtida resenärer…

Efter en timmes färd från Norrtälje så var vi framme på Lidö och m/s Sunnan fortsatte sin långa färd mot Sandhamn och Stavsnäs.

Nord-Sydlinjen kallas ju Waxholmsbolagets linje 40 som man kan åka från Norrtälje till Nynäshamn via Sandhamn där det erfordras ett båtbyte. Det är en linje som passar utmärkt bland annat om man vill övernatta på olika öar samt vandra längs den nya vandringsleden Stockholm Archipelago Trail. Dessutom är det en väldigt vacker linje och man slipper dessutom högtrycket av folk till Vaxholm. 😉

Lidö blev alltså dagens första resmål och ö.

Så kallade skogsnycklar – orkidéer. Så blomsterfagert det var på Lidö vid besöket, särskilt längs vägen från Lidö gård bortåt Österhamnen.

Här har vi den vackra och populära naturhamnen som är belägen på östra delen av Lidö varav namnet Österhamn inte är helt ologisk…Landmassan längre bort i bilden utanför farvägen in och ut från naturhamnen är Tyvö. En mindre ö närmare naturhamnen bär namnet Örskär, precis som fyren norr om Gräsö och Öregrund.

Lätt hinder på vägen.

Från ”Kanonberget” – en del av det tidigare militära på Lidö – så har man bland annat blick mot arkipelagen utåt Håkanskär som jag besökte med ångfartyget Blidösund bara några dagar innan.

Nu var det som dag och natt… 😉

Något annat gult och blått – som går att vandra längs.

Segelbåt i sikte bortom de vackra slätterna.

Under högsommaren så kan man bo och äta på Lidö värdshus. Olika former av boenden erbjuds. I övrigt så brukar ett och annat bröllop hållas här vid det gamla säteriet.

På tal om kärlek så kom skraktåget minsann.

Klockan 11:40 var det dags att lämna Lidö för att åka vidare till nästa ö som kom att bli Fejan.

Specialaren för denna resa var att turen från Lidö till Fejan kl 11:40 var tvungen att förbokas – vilket jag gjorde genom Waxholmsbolagets hemsida och dess reseplanerare. Man skriver in vart man ska åka från den bryggan man bokar ifrån, och så får man skriva sitt telefonnummer för att sedan få en bekräftelse på bokningen. Detta gäller alltså vid de i pdf-tidtabeller markerade med bokstaven ”b” oftast. I reseplanerarna på Waxholmsbolaget och SL så ska det framgå vid sökning.

Läkarvillan som skulle till Kongo men som hamnade på Fejan istället.

Promenerade en bit söderut på ön som har mycket tät vegetation.

En del av det gamla kolerasjukhuset von Döbeln. Fejan blev en karantänstation för fartyg som kom från öst (Finland och Ryssland) och var i drift från 1892 till fram till 1930-talet. Bland annat kören Orphei Drängar hamnade här efter en turné i Ryssland under 1890-talet när en passagerare på fartyget de färdades med insjuknade och gick hädan i denna då fruktade tarmsjukdom Kolera.

Att befinna sig i karantän torde inte varit så upplyftande – men tydligen ska denna kör ha bildat en ny grupp kallad ”Koleratursångarna” under vistelsen…Ska tilläggas här då att ordet ”koloratur” (betydelsen färgning) menas med en konstform inom musiken (oftast opera).

Även på Fejan syns spår efter Alfrida. Det blev ett väldigt jobb för skogsägare att få bort virket efter denna beryktade storm – och gärna så snart det bara gick för att inte gynna granbarkborren som kan skada skog ännu mer om den får för stort fäste bland stormfällda träd (vindfällen) där de kan föröka sig väl.

Har ni läst mitt senaste blogginlägg från skärgården utanför Fejan så har ni sett vilken fantastisk arkipelag det är. Och det är väl vid lugnare väder en fin del att göra turer ut med kajak till – vilket går att hyra på just Fejan.

Efter en timme och femton minuter på Fejan så var det dags att ta sig vidare till ö nummer tre. Vindförhållandena denna dag var växlande faktiskt – men jag tror inte det var någon Sjöbris förutom båten då. 😉

Arholma lanthandel som finns precis vid bryggan har ju öppet året runt. M/S Sjöbris resa ifrån Stockholm tar 4,5 timme om man inte kör via Rödlöga vilket man gör på söndagar – då tar resan en timme extra drygt. Så till Roslagens skärgård går det att göra långa båtresor från Stockholm.

Biljettpris Stockholm-Arholma är 186 kronor enkel väg för vuxna – och här tjänar man inget på att använda SL-biljett Stockholm-Vaxholm då biljettpriset från Vaxholm till Arholma är samma som ifrån Stockholm. Det finns alltså undantag gällande detta nya biljettsystem inom det området – för i de flesta andra fall om man har en aktiv SL-biljett (månadskort, en enkelbiljett som är aktiverad och giltig inom 75 minuter etc) så blir biljettpriset billigare längre ut i skärgården om man bara köper från Vaxholm till respektive ö. Men till vissa öar i norra skärgården, de som ligger längst bort så att säga, så är fallet inte så – däribland Arholma.

Waxholmsbolaget har ju också periodbiljett man kan köpa (5-dagars, 30-dagars och för ungdomar 6-månaders). Jag nyttjar inte helt obekant 30-dagarsbiljetten på mina resor – för det är väl klart att jag vill åka längre ut än Vaxholm på min lediga tid. 😉

Arholma båk i det fina vädret som passande kom när jag steg iland på denna så sköna ö Arholma. Båk som liknar en fyr fast som då inte har några ljussignaler att rikta sjöfarares uppmärksamhet mot. Båken på Arholma kommer man upp till genom en promenad på ca 5-10 minuter från ångbåtsbryggan.

Den alltid lika hänförande utsikten från Båkberget med Ålands hav i bakgrunden.

Från båken gick jag sedan en runda i den härliga bymiljön på Arholma, mot Österhamnen och sedan tillbaka mot ångbåtsbryggan.

Trevligt att skåda allmogebåtar ute i vattnet utanför Arholma. Så vackert, så vackert!

Ganska snart efter midsommar så kan jag ju inte låta bli att få med öns praktfulla midsommarstång på bild. Innan båtens avgång kl 16:00 så tog jag en glass intill bryggan. God glass från Väddö.

Allmogebåtarna ja, det finns ett årligt evenemang i en tävling som kallas Postrodden som hedrar den historiska postgången/sjötransporten av post mellan Sverige och Finland. I detta evenemang är det allmogebåtar som deltar vilket måste vara en mycket skön syn att skåda. Från Sverige till Åland kör man från Grisslehamn på Väddö till Eckerö – eller om det är vice versa riktning. En annan del är uppe mellan Umeå och Vasa där det seglas från Holmön till Björkö (eller vice versa). Den svenska arrangören för delen på Ålands hav är Roslagens Sjöminnesförening.

För att avsluta min egna ”Roslagsrunda” så debarkerade jag m/s Sjöbris vid Kapellskär kl 16:45 – efter en kortare resa från Arholma. Sjöbris fortsatte flera timmar till in till Stockholm. Ursprungsplanen för min del var att gå iland på Gräskö, en för mig i så fall ny ö, men att komma tillbaka till Norrtälje vid 20-tiden för att dagen efter upp o jobba kl 08:00 – nja det fick bli en snabbare variant denna gång.

Men Kapellskär har sina frodiga sidor också! En del bekanta tycker väl hamnen är det intressanta, men jag ser hellre andra sidor. 😉 Medan m/s Sjöbris lade till vid Marö så promenerade jag vidare mot Riddersholm och dess naturreservat som ligger precis intill Kapellskär. Jag hade 50 minuter tillgodo efter debarkerande så det blev en lagom promenad på en slinga på ett par kilometer.

Kapellskär har ju inte bara färjor till Finland och Estland, utan man har även en lotsstation för att navigera gästande fartyg rätt i farlederna utanför och in mot Stockholm.

Vid strandkanten skådades en vadarfågel. Strandängar som är betydande livsmiljö för just vadarfåglar finns det i Riddersholms omgivning.

Nu hann jag inte gå så jättemycket i Riddersholms naturreservat bland dess naturstigar – men det är verkligen en härlig natur som går att uppleva där. Nu om sommaren betas en del av markerna, framför allt strandängarna då, för att hålla landskapet öppet och främja den biologiska mångfalden. Åker man hit under försommaren så är det väldigt praktfullt med blommor.

Skylt med karta över naturreservatet och information om vad som kan skådas. Riddersholm är ett av de naturreservat som Skärgårdsstiftelsen håller efter. Denna skylt finns att nå ca 10 minuters promenad från busshållplatsen i Kapellskärs hamn.

Och i Kapellskärs hamn behövde jag inte vänta mer än 5-10 minuter på busslinje 631 som tog mig på smala vägar på Rådmansö vidare bort till Campus Roslagen, i Norrtäljes utkant, för hemresa sedan med dubbeldäckaren på busslinje 676. Hemma på Lidingö var jag sedan till klockan 20:00.

Med vänlig sommarhälsning

Mats Östman