Hej igen efter lite uppehåll – hoppas sommaren varit bra för er!

Emellan jobbpassen på Strömkajen och i Vaxholm så finns det ju stunder då det kan vara trevligt att åka någon skärgårdstur. Jo nu tänker ni som läser förstås ”vad oväntat!” 😉 Då jag kom att ha ett ledigt veckoslut 1-3 augusti så hade jag för avsikt att ett par av dagarna spendera lite tid med att åka ångfartyget Blidösund.

Tät trafik vid 09-tiden ute vid Hasseludden och Gåshaga när tre båtar samtidigt ska ut mot olika destinationer. Jag kom att resa med m/s Sjöbris som var på väg mot Arholma. Gäller att gå på rätt båt – vilket förvisso inte är något problem för mig efter 20 års resande. 😉

Finlandsfärjor på väg in till Stockholm, medan skärgårdsbåtarna är på väg ut i Stockholms vidsträckta arkipelag. Snabbåten närmast i bild är m/s Viberö – och vad namnet beträffar så ligger Viberön strax söder om Arholma. Det byggdes fem större snabbåtar i början av 1990-talet för Waxholmsbolaget och alla fem båtar fick ö-namn på V. Värmdö, Vånö, Väddö, Viberö och Vaxö. Dessa utgör efter 30 år drygt fortfarande stommen i skärgårdstrafiken.

Inte så ofta man ser tillägg vid Stora Ekholmen utanför Vaxholm. Denna ö som historiskt blev en viktig plats för ekodling där virket var gott för att producera skeppsbyggen till försvaret exempelvis (närhet till Vaxholms fästning). Ekodling ska dock inte förväxlas med ekolodning där man med ljudsignaler mäter avståndet till sjöbottnen. 😉

I slutet av 1800-talet fick Stora Ekholmens karaktär mer av sommarnöje och det är då dessa byggnader från den tiden som håller på att restaureras av öns nuvarande ägare. Fantastiskt projekt, var själv iland på en medlemsresa med just ångfartyget Blidösund för 6-7 år sedan när de startat restaureringen av öns hus och villor.

Hoppar vi fram lite i resans gång så hamnar vi just i Blidösundet och med en blick mot just ångfartyget Blidösund. Båtbyte vid Glyxnäs för de som ville åka ångfartyget ut till Svartlöga. I bakgrunden syns också m/s Sunnan på Nord-Sydlinjen som trafikerar från Norrtälje ner till Sandhamn där man kan byta till fartyget m/s Dux i fall man skulle vilja fortsätta ner till Nynäshamn. Då har man verkligen gjort en långresa tvärs över hela skärgården. Även Sunnan har anlöp vid Glyxnäs på Blidö.

Stolthet på flera sätt – inte bara i ångaren utan förstås också i att det var Prideveckan den vecka som var. S/S Blidösund som söndagar denna sommar gör turer till Svartlöga med utgångspunkt från Furusund med flera bryggor i Blidösundet. Från Stockholm kan man ansluta vid bryggan Glyxnäs på Blidö för att åka med till Svartlöga – eller så kan man göra som jag gjorde och åka m/s Sjöbris dit. Då kan man ju istället få rätt okej bilder på ångaren som med tydlighet visade upp att det just är en ångbåt. 😉

Seglare och i bakgrunden en skärgårdsbåt på väg in till den södra av örorna. Och med ”örorna” menas då Norröra och Söderöra, två öar belägna utanför nordöstra Blidö. Vädret denna dag var lite blåsigt och inte så varmt som det varit i juli – men helt okej ändå.

Skärgårdsbåten som syntes som en silhuett på avstånd i föregående bild är m/s Riddarfjärden som är en gammal Göteborgsbåt, motorfartyg redan från början år 1936, och som numera ägs av Blidösundsbolaget och till och från hopppar in i den upphandlade skärgårdstrafiken som exempelvis nu i sommar då hon ersatt den modernare m/s Yxlan mellan Furusund och Rödlöga. Vad går då ordinarie båt m/s Yxlan då? Jo i trafik från Stavsnäs till Sandhamnsområdet. Ibland när vissa fartyg förblir ur trafik en längre period så kan det ske omkastningar varav Yxlan fått byta program.

Och där dök jag upp plötsligt…Annars siktades den vackra ångbåten vid Svartlöga brygga. Under ett antal år kördes s/s Blidösunds söndagsutflykter till Norröra där Saltkråkanserien från 1960-talet spelades in till stora delar. Det har nu spelats in en ny version av Saltkråkan förra året och där har scener filmats just ute på Svartlöga.

Möte vid Svartlöga brygga. Ankomst med m/s Sjöbris dit ca 12:20. När ångbåten kommit till ön så fanns chans för ö-folket att besöka båten och intaga något gott i fartygets restaurang. Trevligt!

M/S Sjöbris figurerar rätt ofta i mina blogginlägg, och det har delvis att göra med att jag uppskattar att resa i Roslagens skärgård (i Norrtälje kommun) vilket är båtens farvatten under framför allt högsommaren. När hon lämnat Svartlöga så styrdes färden mot Rödlöga och sedan vidare upp mot Arholma. Söndagar går det att göra en riktigt lång skärgårdsresa från Stockholm till Arholma på ca 5,5 timmar. En gång i tiden kallades denna resa för ”Stora skärgårdsturen”. Nu finns ju även Nord-Sydlinjen som kan konkurrera med det epitetet.

Ett besök på Svartlöga går inte an utan att besöka den fantastiskt pittoreska byn. På många håll syns solpaneler på öns hus – för det är så att på denna ö finns ingen elektricitet som anslutits från fastland.

Sjöbodar som minner om tiderna när fisket var en betydande del kring Svartlögas omgivning. Nu är det inte mycket fiskenäring kvar i Stockholms skärgård.

En överblick över en del av byhamnen.

Blomster är alltid skönt att se.

Just blomsterrikt kan det vara på öns på ängsmarker – men också om man gör ett besök i arboretum Lassas hagar intill byn. Det gjorde jag inte denna gång men förra året var jag där med en förening. En man (tyvärr numera bortgången) som rest världen över och skapat ett växtcentrum på denna låglänta utskärgårdsö.

Efter en runda i bymiljön så lockades det med ett bad från naturligt nog ”Badviken”. Not so bad – så att säga! Och varmt var det i vattnet – över 20 grader!

De grunda farvattnen karaktäriserar området kring Svartlöga och det är långgrunt i vikar kring ön. Så här har jag gått ut ett 50-tal meter i vattnet med kameran runt halsen. Att däremot bada med kameran var dock ingen tanke jag hade. 😉

Härliga miljöer kring Svartlöga. Öns vegetation består till största del av lövskog. Gällande öns namn så sägs det komma av att ön ser ut som en svart rand på avstånd.

Innan avgång kl 14:30 så bjöds det på musikunderhållning på fördäck genom en man som spelade nyckelharpa. Mycket trevligt! S/S Blidösund är ju för övrigt också förknippad med just musik då man under många år genomfört musikkryssningar ifrån Stockholm men också exempelvis från Norrtälje.

Utskärgårdsmiljöer är aldrig fel.

Drygt en kilometer är det mellan Svartlöga by och ångbåtsbryggan ute vid Stora Rönnskäret. På grund av de grunda farvattnen så finns inte möjligheter för större fartyg att lägga till på så många håll runt ön.

Efter att ha lämnat Svartlöga klockan 14:30 så gick färden i nordvästlig riktning mot Furusund men med passage först av Söderöra (på andra sidan fjärden från Svartlöga sett). Söderöra som har haft båtbyggeri som en kärnverksamhet på ön historiskt. Även på denna ö har en del av Saltkråkan-serien från 1960-talet spelats in.

I Furusund kan det vara både färgrikt och färjerikt…Vägfärjorna som trafikerar mellan Furusund och Köpmanholm på Yxlan. Vill man vidare till Blidö så ska ytterligare en vägfärja nyttjas över Blidösundet. En skärgårdsbåt av dess karaktär är Finlandsfärjan m/s Viking Glory som dagligen kör mellan Stockholm och Åbo via Mariehamn (eller nattetid Långnäs i riktning mot Stockholm). Hon passerar därigenom tre skärgårdar i form av Stockholms skärgård, Ålands skärgård och Åbolands skärgård. Det blir många öar det!

Det var kul att skåda så många resande till Svartlöga denna söndag. Desto färre är det på den reguljära resan in från Blidösundet där det förvisso var en hel del anlöp denna söndag – men med tillägget att de flesta skulle av båten i de fallen….

Ett stort besök utanför Alsvik på Yxlan. Fartygets namn är Antigua.

Via Siarösundet där det hälsades till Jussi Björlings gula hus i vanlig ordning (dock inte på bild). Efter passage av sundet så gick jag och mina tre resevänner in i 1:a klass-matsalen på båten och intog en god måltid.

Som medlem i stödföreningen s/s Blidösund får man väldigt gynnsam rabatt på resorna till och från norra skärgården – vilket förvisso inte ska ses som huvudsaken till att åka, utan framför allt är det för trivseln och charmen att åka med kulturskatten s/s Blidösund. Men stöttar man fartyget så är det dumt att inte resa när nu stödföreningen är så generösa i förmånerna man får som medlem.

När biljettpriset sedan inte blir särskilt betungande för plånboken så kan man förstås spendera pengar på en god måltid i fartygets restaurang på övre däck. Det finns ju tre matsalar där man dukar upp – inte alltid som alla används. Fredagsturerna till Norrtälje brukar gå välfyllda i alla salonger. Söndagsturen in till Stockholm något sparsammare.

En väldigt trevlig och god måltid blev det i gott sällskap med mycket skratt. Så som det ska vara på en ångbåt. 😉

Detaljbild från mellandäcksgången där man kan skåda ner i maskinrummet där det eldas och utförs manövrar utifrån befälhavarens önskemål uppifrån kommandobryggan. Manövrarna meddelas genom en maskintelegraf varav det karaktäristiska plingande ljudet som hörs på varje ångbåt uppstår.

Här syns Waxholmsbolagets ångfartyg Storskär och Norrskär liggandes nedanför Nationalmuseum, tillbaka i stan efter resor till Husarö respektive Sandhamn. Fantastisk ångbåtstrafik som Stockholm har.

Solljuset går dock på en modernare båt – m/s Söderarm, byggd 2004. Jag har varit väldigt tacksam för detta fartyg med två systrar i Dalarö och Sandhamn denna sommar när jag varit servicevärd på kajerna i Stockholm och Vaxholm. Med extra styrman till ordinarie besättning så får dessa Waxholmsbolagets största fartyg svälja 500 passagerare och den kapaciteten har behövts när trycket varit enormt till och från Vaxholm i sommar.

M v h

Mats Östman