Snart är det vår – men än gäller Waxholmsbolagets vinterturlista. Det betyder dock inte att alternativen är få till att göra någon rolig utfärd, dessutom när SL-periodbiljett (30 dagar och uppåt) är gällande till slutet av april. Det går inte att nog påminna om denna förmån!

Vart gick färden lördagen 22 mars? Jo till två öar i Finnhamn och Svartsö. Dessutom blev det fyra olika skärgårdsbåtar – för det gick att få till. 😉 Jag och min vän startade resan på olika bryggor – men kom allteftersom att träffas ombord m/s Dalarö som blev dagens första fartyg.

Ibland får det giras för de stora färjorna i farleden. Här när m/s Dalarö möter m/s Silja Serenade mellan Hasseludden och Gåshaga. Jag kom ner med spårvagnen till bryggan 09:08 så behövde inte direkt vänta länge då avgångstiden för m/s Dalarö var 09:10.

Silja Serenade, byggd det respektabla året 1990 (hm…), kör på sina resor mellan Stockholm-Mariehamn-Helsingfors. Här är hon på väg tillbaka till Värtahamnen.

Ja resan från Gåshaga ut till Vaxholm är väl annars inte så mycket att orda om – x antal många hundra gånger har jag ju åkt där. 😉 Väl inför anlöp Vaxholm så informerades det i högtalaren om ett par båtbyten – här låg nämligen m/s Gällnö och m/s Mysing (ersatte m/s Solöga) o väntade på resenärer mot Ramsösund-Norra Lagnö respektive Saxaröarna-Ljusterö.

Det pågående kajprojektet i Vaxholm där arbeten är i full gång så väl i Västerhamnen (vid gästhamnen och nära vägfärjeläget mot Rindö) som i Österhamnen (kajsträckan längs Strandgatan som vetter mot sundet mot Kastellet). När Österhamnens kaj är i färdigställande, vilket räknas bli framåt maj-juni, så kommer skärgårdstrafiken att nyttja denna del för anlöp. Söderhamnen vars kaj är i risigt skick kommer då inte ha några anlöp – men den publika ytan ska vara tillgänglig om inte någon akut avspärrning sker.

I motljuset lämnades Vaxholmen akter om oss – och då är det alltså ön som fästningsanläggningen ligger på som bär det namnet. En av de andra skärgårdsbåtarna i form av m/s Mysing följer efter.

På tal om motljus, här såg det ju lovande ut med solens närvaro. Det blev dock inte jättemycket till av den varan resten av dagen.

Halleberg är en av bryggorna i Lindalssundet, och den är belägen på ön Vårholma som har tre bryggor som anlöps av Waxholmsbolaget. Förutom Halleberg så finns just bryggan Vårholma men också Vårlunda. Om våren så är ju det passande bryggor att nämna. 😉 Ett mer känt Halleberg finns för övrigt i Västra Götaland – ett av de platåberg som ligger vid södra Vänern intill Vargön och Vänersborg.

I Lindalssundet finns även ett par bryggor på Värmdölandet – bland annat Skärmaräng som ligger två kilometer bort från Lillsved.

Över trädtopparna på Grinda flög den majestätiska havsörnen.

Replipunkt – vad är det? Jo förutom dess ursprungliga militära betydelse i form av skyddad plats så syftas det i det här sammanhanget på en viktig utgångspunkt för transport (både människor och gods) till och från skärgården – med bytesmöjligheter till exempelvis SL-buss eller andra landburna transporter. Många tar ju exempelvis bilen ut till dessa replipunkter.

Boda brygga på Värmdö är i alla fall en av dessa flertal i Stockholms skärgårdstrafik. Som synes stod en buss på linje 438 inne, kapten frågade tydligt ut om det fanns intresserade som ville resa med denna då vi var några minuter försenade, men det fanns inga så bussen stack iväg strax efter fotoögonblicket. En del resenärer skulle embarkera däribland mitt ressällskap.

Taxibåtarna är en del av den privata sfären av skärgårdstrafik. Och det är klart att de behövs då långt ifrån alla öar i Stockholms skärgård har trafik – trots att det finns boende i någon form (heltid/deltid). Möja Båttaxi är en av de lokala aktörer som syns i området kring Möja och Stavsudda framför allt och kanske någon upphämtning vid då Boda brygga – som vid detta tillfälle.

Denna taxibåt m/s Jessica gjorde ett kort inhopp på Skärgårdsbåtens dag förra året när man akut kom att ersätta Stavsnäs Båttaxis m/s Långvik som skulle göra en resa in till Vaxholm ifrån Stavsnäs och öar i mellanskärgården. M/S Långvik kom dock inte så långt innan det tyvärr blev tekniska problem – men då på mycket kort varsel kom m/s Jessica till undsättning som ersättare – och turen blev alltså inte inställd även om fartyget blev av den mindre storleken. Stor eloge till de inblandade för den lösningen!

När det blir lugnt i den främre salongen på övre däck – då är det klart att man sätter sig där. 😉 Vid Södra Ingmarsö brygga, en av tre bryggor på Ingmarsö – där en av bryggorna ligger på halvön Brottö. Vid Södra Ingmarsö brygga finns en året-runt-öppen Coop-butik och så Ingmarsö krog.

Klockan hade passerat halv två när vi kom fram till Finnhamn. En dryg timme kom vi ha iland och då undrades det hur utsikterna för en promenad såg ut – jo tämligen goda. Och varför inte börja med att gå förbi just vandrarhemmet Utsikten som numera ingår som en del i STF (Svenska Turistföreningen). För att sedan komma till en annan utsikt – det sedan några år uppställda fågel/utsiktstornet intill Busströmmen – så passerar man denna pampiga byggnad till dess södra kortsida (vilket är till höger i bilden).

Att besöka skärgården under tidig vår har sina stora tjusningar. Det lugnet som man kan finna är slående. I tornet så finns information om diverse fåglar som kan skådas i omgivningen. Rovfåglar är inte ovanligt att se – häromåret såg jag vid samma tillfälle både havsörn och lärkfalk.

Att finna någon hamn var just vad seglande finländare en gång i tiden gjorde från farleden utanför ögruppen bestående av Stora Jolpan, Idholmen och Lilla Jolpan.

Vi mötte inte särskilt många andra människor på Finnhamn under den dryga timmen vi var iland, men fågellivet fanns där. Grågässen höll allt koll. 😉

Och här kommer då båten och far förbi Finnhamns brygga, och då blev vi alltså strandsatta på ön tills nästa avgång…

Krogen väntar på att sommarsäsongen ska komma – och med den hungriga gäster från skärgårdsbåtar och fritidsbåtar. Jag och min kompis fick alltså hålla oss varma tills nästa gång det avgick en båt från ön…

…vilket dröjde ungefär en kvart. 😉 M/S Askungen kom in från Möja på väg mot Åsättra på Ljusterö – en annan så kallad replipunkt. Vi kom dock att stiga av längs vägen – dock på en annan ö än just Ljusterö.

Övernattat har jag gjort på Svartsö under mina barndoms somrar i byn Alsvik. Dock har jag än inte testat på att bo på Svartsö Skärgårdshotell & Vandrarhem beläget bara ett stenkast från Norra Svartsö brygga. Några av gästerna på stället testade på bastu med vårvinterbad – av reaktionen betraktad av sistnämnda var det inte så skönt i vattnet.

Annars är det trivsamt att sommartid bada i någon av öns insjöar – här på bilden är det då en del av Storträsket.

En promenad i stillheten på Svartsö hann vi med under en ca timmes paus på ön. Här hittade vi till och med lite grönska. 😉

Sånt där härligt ljus uppenbarade sig när vi befann oss på Norra Svartsö brygga.

Vårtecken är förstås de ståtliga tranor som nu kommit tillbaka till nordliga breddgrader igen. Några som redan lämnat efter kanske inte ens besökt tranornas ”dansbana” nummer 1 i Sverige – nämligen Hornborgasjön mellan Skara och Falköping.

Från Norra Svartsö brygga kl 16:25 gick färden mot Lillsved (nästa replipunkt) med m/s Nordan – hemmahörande på Ingmarsö. I Waxholmsbolagets trafik går trafiken till och från Norra Svartsö under linjenummer 12. Södra öns bryggor (Söderboudd, Skälvik och Alsvik) går längs linje 13.

Den övre salongen ombord m/s Nordan. Hon byggdes 1970 i Östhammar som det tredje och sista fartyget i serien som kom att kallas för ”Vindbåtarna”. Det var Waxholmsbolagets första större serie av modernare och snabbgående fartyg som kom att bli Sunnan, Östan och Nordan.

Jag har ju nämnt ett par andra geografiska områden kopplade på mer eller mindre långsökt vis till något som bilderna visat. I Nordans fall så kan ju nämnas att hon under ca 20 år trafikerade Vättern under namnet Madame Tingley (efter teosofen Katherine Tingley som vistades på Visingö) och trafikerade mellan Gränna och Visingsö.

Dessa ”Vindbåtar” utrangerades från Waxholmsbolaget till förmån för de större V-båtarna (Värmdö, Vånö, Väddö, Viberö och Vaxö) som levererades i början av 1990-talet. Då ansågs ”Vindbåtarna” blivit omoderna. Nu ca 30 år senare är alla tre systerfartyg i högsta grad stora aktörer i skärgårds- och pendelbåtstrafiken.

Då var det båtbyte igen. Från m/s Nordan till m/s Gällnö – för sista etappen in till Stockholm.

I grånaden syntes lite andra färger korta stunder. Bågen som syns i bilden är bron från Kullön till Vaxholm/Vaxön – den bär namnet Vaxholmsbron sonika. Och det är länsväg 274 från Arninge som passerar över och som går över Rindö bort till Värmdö via två vägfärjeleder.

Klockan 19:40 var vi iland på Strömkajen i Stockholm och en mycket trevlig dag var till ända.

M v h

Mats Östman