Det fortsatta fina höstvädret gör ju att lusten för nya skärgårdsresor ständigt återkommer…Förstår att man tänkte på mig när regionen införde att SL:s längre periodbiljetter skulle gälla i Waxholmsbolagets trafik under lågsäsong. 😉 Stockholms skärgård är ju fantastisk, och den blir inte mindre fantastisk soliga höstdagar. Mitt resmål för lördagen 19 oktober var Norröra i Norrtälje kommun, öster om norra Blidö.

Gröna björklöv mot de brandgula lönnlöven i bakgrunden.

Det finns trots allt lite vackert att fotografera vid Gåshaga. 😉

Så närmade sig dagens första båt att resa med – m/s Viberö. Och jag reste alltså ifrån Gåshaga brygga.

Skriver ofta om Gåshaga i blogginläggen så här kommer en bild på bryggan och dess närmaste omgivning. Det finns ett väderskydd och bara 50 meter upp så finns spårvagnens slutstation på linje 21 ifrån Ropsten – den så kallade Södra Lidingöbanan som sedan drygt 50 år tillbaka är den enda Lidingöbanan.

Rött, blått, gult – ja det är ju färgerna i den åländska flaggan. Och en färja dök här upp i m/s Gabriella på ingående från Mariehamn och Helsingfors.

Framme i Vaxholm hann jag gå raskt bort till Coop och handla lite tilltugg inför resan norröver med m/s Sjögull. Finns ju kafeteria ombord dessutom och där handlade jag en köttbullesmörgås med rödbetssallad.

Vi reste genom Stegesundet där dess västra landdel är just Stegesund medan den östra delen är Skarpö. De här sköna färgerna skådades just på Stegesund, en ö som hänger ihop med Hästholmen i dess västra del. Jag har aldrig varit iland här trots närheten till Vaxholm.

Vad kan det finnas för historia bakom ett skogsområde som vid Ljusterö huvud på bilden? Jo det har legat en försvarsanläggning här, och några pjäsvärn från kanoner ska finnas kvar. Ljusterö huvud som ligger mellan byarna Laggarsvik och Öran – som bägge har trafikerande ångbåtsbryggor.

Resan från Vaxholm upp i farleden innehåller ganska långa transportsträckor med endast ett fåtal bryggtillägg som vid Stora Timrarö och Ålön. Sedan skippades Siaröfortet, med dess gamla underjordiska försvarsanläggning som nu idag är museum öppen för besök sommartid, för att sedan gå mot Vättersö.

In i Blidösundet och dess flertal bryggor på såväl Blidö som Yxlan. På Yxlan ligger bland annat byn Duvnäs som har en träbrygga i bruk för skärgårdstrafiken. Denna träbrygga är nyrenoverad.

Fyren Ålandets grund intill den stora farleden där färjorna mot Åland, Finland och Estland kör.

12:15 debarkerades m/s Sjögull vid Norröra som blev denna fina höstdags resmål. Det finns ju fler fina öar att fortsätta till i Söderöra, Svartlöga och Rödlöga. Då får man dock något kortare uppehåll, särskilt på Rödlöga skulle det blivit enbart en timme. Åtminstone i detta fina väder så ville jag ha lite mer än så.

Första delmålet under besöket blev ju inte helt oväntat miljön kring den klassiska Snickargården, som då är känt som familjen Melkerssons hus i TV-serien ”Vi på Saltkråkan” ifrån 1960-talet.

Så in i vassen vacker plats det är intill Snickargården i ”Saltkråkan”-land. Strax bredvid där jag tog denna bild satt farbror Melker och fiskade utan att få något vidare resultat får man väl säga…

En vassbild till – bäst för ödmjukheten att inte särskriva. 😉

Lite trevligare väder än den dag när familjen Melkersson kom ut till Saltkråkan för första gången. På SVT Play finns avsnitten av ”Vi på Saltkråkan” för övrigt – denna serie av Astrid Lindgren som spelades in för drygt 60 år sedan nu.

Nu lämnar vi ”Saltkråkan” för en stund då jag begav mig österut på ön. Förbi en bänk med ovanstående skyltning…Va synd att jag gick singelvägen då. 😉

Skogens trafiklyse – rött, gult, grönt…

In i lite mer snåriga trakter på öns sydöstra del som till stor del består av skog. Mycket lövskog som andra öar i området. Har ju varit några gånger på Norröra och en fin plats att också besöka är Badberget – eller som det står i Naturkartan: Norr-Holmudden.

Från Norr-Holmudden skådas sköna vyer utåt Sundskär, Kudoxa och Rödlöga bl a.

Tog jag mig ett bad då? Nej det hade inte varit frivilligt i så fall. 😉

Här syntes dessutom lite fri horisont – eller nästan fri horisont rättare sagt för x antal sjömil i sydvästlig riktning dyker till slut Gillöga skärgård upp.

Utskärgårdskänslan är svår att slita sig från, men båten hem ska inte missas heller.

Det är lätt och trivsamt att vandra längs Norröras vägar. Lugnt och stilla men ändå levande då man hör en del som arbetar eller socialiserar vid sina ställen.

Tillbaka närmare vägkorsningen och dess charmiga bymiljö omkring. Till vänster går man in mot Snickargården, rakt fram mot ångbåtsbryggan och sedan går en väg in till höger bakom det röda huset mot norra delen av ön.

Öjan är den grunda viken mellan Norröra och Söderöra samt andra småöar.

Snickargården omges av detta läckra hantverksbygge i gärdsgård.

Tiden tickar ju trots allt på under ett ö-besök, och klockan 14:40 var det dags att tacka för besöket på Norröra och stiga ombord för tillbakafärd mot Vaxholm och Stockholm.

Almviks brygga på Blidö är en av få som inte har någon semafor. Semaforen är alltså den stolpe med hängande rund platta överst som ska fällas upp i fall man vill att båten ska göra tillägg vid bryggan.

Till Almvik och Blidö julmarknad, som äger rum lördagen den 7 december intill bryggan, kommer ångfartyget Blidösund att göra en resa. Så ångbåtssäsongen är inte slut än! Boka biljett till den resan görs via Blidösundsbolagets hemsida.

Vid Småholmarna intill Furusundsleden där tidigare en massa träd med skarvbon funnits finns nu inte så många träd kvar. Men i några av dessa så kan man rätt ofta se havsörnar sitta o spana.

Jag klev av i Vaxholm klockan 17:15 för intagning av middag på en pizzeria på Hamngatan. Gick sedan förbi Rådhuset i skymningstimmen innan jag fortsatte med båt in till Stockholm.

Avgången 18.15 gick med båten m/s Sjöbris som under sensommaren agerade under en filminspelning med artistnamnet ”Saltkråkan II” – ja det har ju spelats in en ny upplaga av den klassiska serien. Så det fick väl bli en vettig avslutning på denna utflykt där resmålet gick till den ursprungliga ”Saltkråkan”. Men var ligger Saltkråkan i realiteten då? Jo det finns både Stora och Lilla Saltkråkan, men belägna söder om Ingarö mot Jungfrufjärden till.

Och så slutligen så får ni glömma bort att natten mellan den 26 och 27 oktober så ställs klockan tillbaka en timme. Vi går in i vintertiden alltså.

M v h

Mats Östman