Stockholms skärgårds yttre delar går på flera håll alldeles utmärkt att nå med reguljär skärgårdstrafik. Sedan finns förvisso väldigt många öar som inte går att nå – men det är en annan historia. För till Nåttarö som smeker havet utanför Nynäshamn tar det knappt två timmar att åka ifrån centrala Stockholm. Ön tillhör faktiskt Haninge kommun och inte Nynäshamn trots närheten dit.

För resa till Nåttarö med kollektivtrafik så är det pendeltåg från Stockholm City ner till Nynäshamn och man når den trivsamma tätorten i sydligaste Södertörn på en timme och väl framme vid slutstation så är det inte många meter ner till hamnområdet där skärgårdsbåten väntar. Man passerar det trevliga rökeriet med servering längs vägen ner.

Min resa till Nåttarö gjorde jag söndagen den 25 februari då de första tecknen av vår kunde kännas faktiskt.

Jag åkte till Nynäshamn med marginal inför båtavgången och tog därmed en promenad genom tätorten, med avstigning från pendeltåget vid station Nynäs gård. På en höjd centralt ståtar Nynäshamns kyrka.

Svanar flög förbi nere i hamnen nära pendeltågsstationen Nynäshamn. Som sagt, bara ca 100 meter från station ner till bryggan eller pontonen där m/s Skarpö låg förtöjd inför resan över södra Mysingen mot Ålö med avgång kl 13:20.

Skönt ljus här där solen kom igenom molntäcket. Här syns två öar med fyrar varav den närmsta är Mällsten, och i bakgrunden blickas den sydligaste ön som Waxholmsbolaget har trafik till – nämligen Öja med fyrplatsen Landsort. Till Landsort åker man båt ifrån Ankarudden på Torö i Nynäshamns kommun, busslinje 852 ansluter från Nynäshamn.

Östersjön, vårt kära hav som dessvärre har sina stora bekymmer med inte minst övergödning, miljögifter och ett fiskebestånd som utarmats.

En dryg halvtimmes överfart från Nynäshamn till Nåttarö där jag debarkerade m/s Skarpö. Denna klassiska skärgårdsbåt byggd 1965 som tredje fartyget i en serie som brukar kallas ”Ö-båtarna”. Systerfartygen heter Ramsö och Tynningö – och fartygens namn kommer av öar precis utanför Vaxholm. Den först byggda Tynningö såldes från Waxholmsbolaget år 2007 till att bli bostadsfartyg så hon är numera ej användbar i skärgårdstrafiken.

Jag var inte ensam att gå av på Nåtarö som den äldre stavningen på bryggskylten här förevisar.

Nu när SL:s längre periodbiljetter gäller under lågsäsong (mitten av september till slutet av april) så finns ju tillfälle för många att upptäckta vår fascinerande skärgård till förmånligt pris – d v s man bara lägger sitt kort/mobil med SL-periodbiljetten mot en biljettläsarautomat ombord och man får ut sin biljett som man sedan lämnar till besättningen vid landstigning. Sista datumet för nyttjande av SL-periodbiljett i Waxholmsbolagets trafik innan sommaren är 29 april. Sommarhalvåret finns Waxholmsbolagets egna periodbiljetter om man vill åka oftare än enstaka turer ibland.

Så sticker båten iväg då…Värt att nämna är att sommartid stannar Waxholmsbolagets Nord-Sydlinje vid ön, linjen som man kan åka från Nynäshamn till Norrtälje och vice versa. Den startar måndagen efter midsommarhelgen.

Sommartid är möjligheterna mycket goda till övernattning på Nåttarö. Inte så långt från ångbåtsbryggan finns ett större område med stugor och tältplatser, samt norrut på ön finns även ett vandrarhem.

Ett av Nåttarös verkliga dragplåster är förstås närkontakten med havet. Från bland annat stränderna på öns östra och nordöstra del finns magnifik vy ut mot Östersjön. Och när den ljuva sommaren nalkas är det inte svårt att förstå att det kan vara populärt att bada vid Storsand – eller dit jag gick längre norrut denna söndag: Skarsand.

En utskärgårdsö har naturligtvis också klippor.

En överblick av strandområdet vid Skarsand. Inte samma stora sandyta som vid Storsand men likväl skön plats för rekreation. Nåttarös sandiga landskap karaktäriseras av senaste istidens avsmältning då ön ligger i den mellansvenska israndszonen. En avstannande period under issmältningen gav upphov till stora sandavlagringar som sedan också omformats med åren men som skapat Nåttarö dess nuvarande miljö kring ön med dessa sandstränder och områden med klapperstenar.

Lavprydda hällar.

Vy mot ön Stora Björn till vänster i bild. Den ligger mellan Aspö och Ålö, två öar som också har trafik med Waxholmsbolaget.

Nåttarö är ett naturreservat i stort sett hela ön, det är också ett av skärgårdens få marina naturreservat. Och det som bland annat skyddas under ytan är ålgräset, en typ av sjögräs som är ett viktigt ekosystem i de marina miljöerna. På stränderna kan man hitta blåmusslor som är en viktig föda för ejdern bland annat.

Arholma-Idö, Svenska Högarna, Stora Nassa, Villinge Boskapsö och Rånö-Ålö är de övriga områden som har marina naturreservat i Stockholms skärgård. I dessa områden är det alltså inte bara landområdet som ska förvaltas, utan alltså även livet under ytan. För att upptäcka livet under ytan vid Nåttarö så finns intill ångbåtsbryggan en snorkelled, men kan antas att vattnet var något för svalt vid detta tillfälle.

Varför inte sätta sig en stund och njuta av en utsikt som knappast kan bli så mycket skönare.

Ja ett sista vykort då. 😉

Efter Skarsand tog jag vägen förbi vandrarhemmet vid Östermar innan jag fortsatte söderut på ön igen.

Östermarsfladen i ett lugn vid den årstiden som varade. Även här finns en sandstrand för bad och att det är en fin naturhamn skvallrar nog bilden lite om.

1 timme och 40 minuter blir rätt komprimerat om man ska röra sig över en stor del av ön, som faktiskt är rätt stor. Fågelvägen är det ca 4 km från Östermar ner till Nåttaröhals. Ska försökta ta mig tillbaka till ön inom kort för att just promenera åt det hållet på ön, den sydligaste spetsen, där militären tidigare hållit till och där det ska finnas en rik flora. Svårt förvisso att hitta annat än barrträd gällande grönska i februari… 😉

Sommartid är det fart på ön med alla besökare oavsett om de åker över dagen eller stannar för någon eller flera nätter. Ett par ställen jag inte kom förbi denna dag var bland annat Storsand och Drottninggrottan där det sägs att Maria Eleonora ska ha gömt sig i sin under några dagar i flykt från Sverige kring 1640.

Under vintertid är det oftast m/s Skarpö som trafikerar linjen från Nynäshamn ut mot Ålö. Turer onsdag, fredag, lördag och söndag.

Med den sydliga vinden och en del dyningar så blev det viss rörelse under färden över sydligaste delen av Mysingen med till höger i bild Danziger Gatt som löper ut i det stora havet. Denna passage ligger för övrigt just mellan Nåttarö och Mällsten som visades på bild i början av inlägget.

Och just Mysingen är en väldigt stor fjärd, den sträcker sig ända upp till Ornös sydligaste delar.

Här har vi inte Danziger Gatt, men däremot Norviks hamn. En hamn som prioriterar last med bl a containers i första hand, men fartyget Stena Baltica som på bilden ligger inne går att åka med som passagerare. Containertrafiken till Stockholm går numera via Norvik sedan denna hamn ersatte Frihamnen centralt i Stockholm år 2020.

Tillbaka i Nynäshamn ca 16:15, och här syns då den till stor del av året ordinarie båten Utö Express vid kaj, tillbaka i trafik till påskveckan.

En mycket trevlig utflykt till ända, men på Nåttarö ska man helst stanna mer än 1,5 timme för ön är verkligen värd tid att utforska och njuta mer av.

Glad Påsk alla läsare!

M v h

Mats Östman