Så har vintern kommit så här kort inpå första advent. Tänkte då lägga ut en bildserie från en resa till Svartlöga den 29 oktober. Fortfarande en del höstfärger även om många löv tagit sin färd till marken. Solen sken stundvis denna söndag då jag och en vän for iväg med skärgårdsbåten från Stockholm, med avgång kl 10:00 från Strömkajen intill Grand Hôtel.

En som sagt fin start på dagen med blå himmel över huvudstaden. Höstöppet var det på Gröna Lund i samband med Halloween.

”Stockholm i mitt hjärta” för att citera en nyligen bortgången artist och låtskrivare. Djurgårdsfärjornas färgsättning i blått, vitt och grått (skroven är gråa) syns väl, och längst till vänster syns m/s Mysing på SL-linje 83 mot Rindö.

Från silhuett av Stockholm så tar vi oss till en silhuett av Vaxholm. Och här sticker ett torn upp i form av ett gammalt vattentorn – som numera är en exklusiv bostad. Vid Norrhamnen ligger Vaxholms hembygdsgård med sitt trevliga café som håller öppet sommartid. Hembygdsgården huserar även ett museum. Ett trivsamt ställe förutom hembygdsgården i Vaxholm utanför bild är Norrberget där det finns en allmänning med vacker vy över Norra Vaxholmsfjärden och en del av Vaxholm.

Skarpa höstfärger på Skarpö. Skarpö är en av flera ganska stora öar som omger Vaxholm, och till Skarpö kan man ta sig medelst bil faktiskt. Först vägfärjan över från Vaxholm till Rindö och därefter en broförbindelse från Rindö. Skarpö har också en brygga som används av skärgårdsbåtarna vid Skarpöborg, denna brygga ligger inne i Stegesundet.

Precis norr om Skarpö och Stegesund så dök denna säl upp…Utanför ön Ekholmen, där man förutom säl ofta kan se havsörn. Så säl och örnsafari kan man även göra inomskärs.

Från Ekholmen till Ekorren, jo denna ö med en fyr på dess östsida bär det djurklingande namnet. Norr om denna lilla ö så tornar en större bebyggelse upp på Stora Timrarö, en ö som har reguljär båttrafik året runt numera.

Östanå slott ligger på fastlandet i Österåker kommun. En knapp kilometer därifrån finns Östanå färjeläge, och det färjeläget nyttjar de som ska resa till den stora ön Ljusterö, allmän vägfärja som korsar Furusundsleden. Förut fanns en tilläggsplats för skärgårdsbåtarna vid just Östanå men denna drogs in av säkerhet och tillgänglighetsskäl för ett antal år sedan, då bryggan i sig var en gammal färjeramp och inte helt enligt Trafikförvaltningens visioner på hur en brygga ska se ut.

Svanmärkt utanför Vettersö med Skatfjärden i nordostlig riktning. Och landmassan längre bort tillhör den sydligaste delen av den avlånga ön Yxlan. Vagnsunda är den sydligaste byn på ön. Närmare Blidösundet byter fjärden namn till Vamban och i dess östra del mellan Själbottna och Blidö så finns ett gytter av öar. Det är också där som farleden Husaröleden, som jag nämnde i ett tidigare blogginlägg, har sin passage. På södra Blidö nära Långviken hade för övrigt Tove Jansson ett sommarnöje, en del av inspiration till Mumindalen.

Emellertid i början av Blidösundet så tog jag faktiskt lunchpaus. Så jag satt inne och njöt av såväl utsikt som god mat.

Väl planerat för en strålande skärgårdstur eller var det just bara tur med vädret?

Som ett sträck mot ytterskärgården.

Svartlögafjärden går norrost om Svartlöga över i Kudoxafjärden då den närmar sig Kudoxa och Vidinge. Det finns många öar i området som bara går att nå med egen båt, men under sommaren så kör ångfartyget Blidösund bland annat några utskärgårdsresor till svåråtkomliga öar. Jag var med på den första av dessa resor i somras som gick till Sundskär och den ön ligger precis norr om Kudoxa och Vidinge.

Molnen drog in från land, men även med moln så kan det skapas magi förstås.

Framme på Svartlöga till kl 13:40. Slutbryggan på Rödlöga for m/s Sjögull vidare mot med en timmes paus där.

M/S Yxlan fick invänta att Sjögull passerat innan hon kunde ta den prickade farleden in mot Svartlöga brygga. Det är grunda farvatten här ute.

Waxholmsbolaget under 2000-talet har levererat 6 nybyggen – varav Yxlan är det senaste, byggd 2018. Byggt i stål för att köra i is och är då prioriterad för trafiken från Furusund till Gräskö, Norröra, Söderöra samt Svartlöga och Rödlöga.

Grunda farvatten nämnde jag, och jodå Mönäsviken är rätt grund den också.

Svartlöga har jag beskrivit tidigare på bloggen, ett höstbesök där gjorde jag förra året också. Men det är väl aldrig fel med ”repriser” från så vackra delar av Stockholm. 😉

”Obligatoriskt” att ströva ner till byhamnen förstås.

En blick inåt. Byns läge blickar mot sydost. Blickar man mot byns röda hus så går det att upptäcka en och annan solcellspanel, ty Svartlöga är en ö fri från elledning. Däremot har man haft fast telefoni till byn tidigare för att kunna vid nödsituationer larma fastlandet, men dessa teleledningar är sedan några år historia och nu ger en mobilmast på nordvästra ön Svartlögaborna täckning.

I denna vida arkipelag så blickas ifrån byhamnen på Svartlöga mot sydost Kobbfjärden med Ängskärs skärgård längre bort. Därefter Fredlarna och slutligen Svenska Högarna.

De gamla sjöbodarna.

Bland det gråa lyste det upp på sina ställen. Åker man till Svartlöga under den gröna årstiden så är ett besök på arboretumet Lassas hagar säkert sevärt med dess alla olika växter.

I naturen så ståtar mestadels lövskog på Svartlöga. Finns ett par motionsslingor man kan vandra runt på Svartlöga, markerat i blått, gult och rött. Nu var förvisso vårt besök på ön inte längre än 1,5 timme ungefär så vi höll oss till den ”stora” vägen. 😉

Skogsmönster. Fällda träd, och inte helt osannolikt efter stormen Alfrida som i januari 2019 gjorde stort avtryck på skärgården i Roslagen med mängder raserade träd på de låglänta öarna.

Vid bryggan inför avgången 15:15 så samlades det ordentligt med folk. Inte helt otänkbart att en del hade stängt ”stället” för säsongen. Efter denna söndag 29 oktober så återstod bara en helg till med trafiken från/till Stockholm med m/s Sjögull för säsongen.

På tal om öar med djurklingande namn tidigare – till vänster i bild Hästskär. I väntan på båten hem.

Även om solljuset försvann så försvann inte magin gällande ytterskärgårdens landskap. De kala kobbarna och skären, med en och annan bevuxen ö i fjärran.

M/S Sjögull har nu i dryga 40 år trafikerat Stockholms norra skärgård. Med enstaka inhopp på andra sträckor nu när Transdev/Blidösundsbolaget kör så omfattande i skärgårdstrafiken efter senaste upphandlingen.

Jösses vilken måne som uppenbarade sig och skapade stämning i Blidösundet.

Det var en mycket trevlig intur från Svartlöga då man hade sällskap av flera vänner. Det är en del i att åka skärgårdsbåt – det sociala, då man ofta träffar på någon bekant. Men det är klart att när månen visade sig så här fint, då blev jag asocial och sprang ut på ”måndäck”. 😉

Ibland behöver man inte beskriva särskilt mycket. Blidösundets södra del i skymningen. Resten av resan blev vikt åt det sociala, så inlägget slutar då här. 😉 Resan i sig slutade vid Strömkajen kl 19:15.

Ännu en fantastisk dag i Stockholm skärgård, och vill fortsätta poängtera det förmånliga med att resa med SL:s längre periodbiljetter fram till slutet av april 2024.

M v h

Mats Östman