Innan nu våren riktigt tar vid så ska jag fylla på med lite Roslagsvinter – och detta då från söndagen 8 februari då tog jag en utflykt uppåt Roslagen med först ett besök i Norrtälje.

En buss passerar på bron över Norrtäljeån, och just buss ledde mig upp till denna Roslagens huvudstad.

Och på tal om leder – just längs Norrtäljeån här så går en del av Roslagsleden. Den etapp som sträcker sig genom denna småstad är etapp 7 och som går från Penningby på landsbygden söder om Norrtälje till Vigelsjö i västra utkanten av Norrtälje.

Nog är det charmigt att beskåda bebyggelsen och miljön kring Norrtäljeån. Denna å som i västlig del går in i sjön Lommaren som för mycket länge sedan var en del av Norrtäljeviken.

Grönt och gult, färger som påminner om sommaren.

Kontraster, en gång i tiden stod det silos på platsen intill den fagra s/s Norrtelje. Det blev höga ersättare till dessa silon – och ja det finns väl som vanligt olika uppfattningar kring det hela estetiskt. Jag skulle dock inte tacka nej till en lägenhet högst upp – men det får nog vara nog med drömmar… 😉

Däremot kan en dröm om en god fika slås igenom desto fortare. Tösse Konditori inne på Sjötullsgatan, bakom husen till vänster, med sitt härliga utbud bjöd på gott kaffe och en smakrik semla.

Nog kommer det åter en sommar snart – och när den väl är tillbaka så är också exempelvis ångfartyget Blidösund tillbaka på sina fredagsturer som erbjuder Sveriges längsta reguljära ångbåtsresa ifrån Skeppsbron i Stockholm upp till just denna kajdel i Norrtälje hamn. Norrtäljeviken som jag nämnde ovan kan man ju också resa längs med Nord-Sydlinjen (Waxholmsbolaget linje 40) eller Norra Båtlinjen (som Blidösundsbolaget kör i samarbete med Norrtälje kommun). Dessa resalternativ är ju dock koncentrerade till högsommaren. Ska man resa i Roslagens skärgård så behöver man resa vidare med buss ifrån Roslagens huvudstad.

På isarna kan man ju se och annan ”strövare” – som exempelvis denna gråhäger i yttre delen av Norrtälje hamn. Nu stod den förvisso still vid fototillfället men den var på sin vakt när man kom gåendes på gångbron intill.

Jag traskade längs hamnen och dess nya moderna kvarter tillbaka raskt mot busstationen för att ca 13:15 åka iväg med linje 632 mot mitt nästa mål i Furusund.

Väl framme i Furusund gick jag ner på delar som jag tidigare ej besökt. Ett trevligt ställe närmare Eknöströmmen där jag kunde avnjuta härliga vidder.

I nordvästlig riktning över fjärden så kommer i arkipelagen bland annat en mellanstor ö med en hel del bebyggelse – men utan regional båttrafik. Det är en ö som heter Stomnarö och dit har faktiskt åkt ångbåt genom s/s Blidösund som gick en resa från Norrtälje för snart tio år sedan och som besökte skärgårdarna innanför Furusund (i västlig riktning mot norr och söder). S/S Blidösunds ursprungliga trad gick till Hysingsvik som ligger längs vägen ut till Furusund. På denna resa i juni 2016 så gjordes ett anlöp vid Stomnarö och sedan gick man genom Svartnöströmmen ner mot Högmarsö för att gira västerut och ta sig in så långt det gick mot Hysingsviks gamla brygga. Dock mer grunda vatten idag, så det blev att vända på fjärden utanför.

Längs Nordkapsvägen gick jag mot Furusundsskaten.

Här siktas Lilla Gräskö och Marö på håll över Furusundsfjärden.

En fin plats att stanna till vid på Furusunds nordöstra udde – dvs Furusundsskaten. En udde längre västerut på norra delen bär namnet Zorns udde och det efter just konstnären Anders Zorn.

Isigt värre – man fick ta det försiktigt på en del håll.

Ståtliga villor tar plats på en del håll. Även om det förstås finns en del året runt-boende kring Furusund så blir förstås det ännu mer levande under sommarhalvåret – men det gäller förstås ganska många platser i Stockholms skärgård. Furusund har ju dock fördelen på så vis att det finns broförbindelser med fastlandet och då närmaste större ort i Norrtälje. Själv njuter jag extra av att åka busslinje 634 som där en busshållplats mellan Penningby och Hysingsvik bär namnet Matsgården.

Ännu en optisk telegraf i mina bloggar. 😉 Inte särskilt långt från ångbåtsbryggan i Furusund.

Avseende rubriken så tog jag inte vägfärjan över till den långsmala ön Yxlan utan jag valde istället att resa med skärgårdsbåten m/s Yxlan. Faktiskt det senaste nybygget som Waxholmsbolaget införskaffat – levererat 2018.

M/S Yxlan på väg i motljuset in mot Furusund. Här hade hon varit på en tur på Waxholmsbolagets linje 25 som går in i skärgården sydväst om Furusund med tillägg under vintern vid bryggorna Fårgångsö, Högmarsö och Söderäng (på Hemmarö). När denna blogg publiceras så har just denna linje 25 varit inställd ett antal veckor p g a kraftig isläggning som det blev. Sakta men säkert närmar sig väl trafiken att komma igång dit också.

Inne vid Furusunds brygga låg redan den mindre båten m/s Lusca som under isläggning i dessa dessa delar kör viss trafik som annars den snabbgående båten m/s Skraken kör. Den här Lusca är en tidigare lotsbåt varav dess speciella utseende.

Så kommer m/s Viking Glory i isen. Från Mariehamn på Åland och dessförinnan Åbo på finländska fastlandet. Sista 15 åren har ju en generationsskifte skett på den så frekvent trafikerade Åbolinjen när det gäller Viking Lines trafik. 2013 kom m/s Viking Grace som ersättare för m/s Isabella, och ca 10 år senare kom m/s Viking Glory som ersättare för m/s Amorella.

Även mobilkameran kan ju leverera och det tyckte jag den gjorde här. Kraftig vidvinkel på detta rätt eleganta fartyg tycker jag. Har dock bara åkt med m/s Viking Glory en gång – jag har bekanta som har åkt betydligt mer än så. 😉 Däremot har jag åkt m/s Västan några fler gånger – men det är ju som bekant ingen Finlandsfärja men däremot skärgårdsbåt – och det kan man ju onekligen säga att också Viking Glory är som trafikerar dagligen genom tre skärgårdar.

Fascinerande och inte varje år med isläget så här långt ut i skärgården.

Här låg minsann en säl och vilade på isen. När istäcket breder ut sig så kan man ju se ett och annat djur där – säl, räv och havsörn exempelvis.

Guldaktig tillvaro i skärgården har jag upplevt många gånger, denna februaridag var inget undantag.

M/S Viking Glory styr vidare söderut i Furusundsleden. Det börjar slockna med dagsljuset men innan mörkret tog vid så blev det en härlig färgrik solnedgång.

Ismönster i färg.

Syns väl kanske var båten har kört. Från Östernäs korsades den stora farleden över till Gräskö.

Och efter Gräskö fortsatte färden först i sydvästlig riktning några minuter innan det girades österut Norrfjärden. Denna vy på bilden går dock mot Gräsköfjärden på östsidan av Gräskö och på håll syns till vänster i bild Sundskär och till höger Vidinge.

Rodnande himmel över Blidönejden. Den långsmala ön Blidö har ju ett antal bryggor på öns västsida som anlöps av Waxholmsbolagets trafik under vår, sommar och höst. Den sida som ligger mot Blidösundet. På nordöstra Blidö (ja Blidös östligaste punkt faktiskt) finns en brygga som används för överfart till inte minst Söderöra och det är Bromskärs brygga – och kanske framför allt här kör båten m/s Lusca som visades på en av bilderna ovan.

Norröra brygga var en av alla i Waxholmsbolagets trafik som några dagar fick indragen trafik när det låga vattenståndet blev väldigt lågt. Denna söndag var en av de tillfällena. Nog såg det lite ödsligt ut här…

Däremot trafikerades grannön Söderöra, och just vid Söderöra vände denna tur med m/s Yxlan. Jag satt lugnt kvar ombord i värmen och fortsatte till Furusund.

M/S Skraken låg infrusen och väntade på bättre tider. Med denna båt åkte jag en av sommarens härligaste rundturer när jag åkte från Ängsö nationalpark till Furusund och sedan vidare upp till Gräskö. De första och sista etapperna på den rundresan (som faktiskt gick kan man säga runt Yxlan) var med m/s Sjögull och m/s Sjöbris och det är ju de båtar som under högsommaren är mest bekanta här uppe när det gäller trafiken till och från Stockholm – på de så kallade långlinjerna.

Och de så kallade långlinjerna gällande Waxholmsbolagets linjetidtabell 26 och 27 går till Rödlöga respektive Arholma. Linjen till Rödlöga går ju också via Svartlöga som syns på denna ödsliga bild. På helger under högsommaren kan man ju åka m/s Sjöbris via Rödlöga från Arholma till Stockholm på lördagar och via Rödlöga till Arholma från Stockholm på söndagar – där snackar vi riktigt rejäl skärgårdsresa.

Lugnt och skönt i den övre salongen med dess stora fönster – som resenär tycker jag den är trevlig att resa med. För min mobil med svagt batteri så var förstås ladduttagen av betydelse.

Skymningen skådar jag förstås även ute på soldäcket. 😉

Denna söndagstur på eftermiddagen led mot sitt slut ca kl 18:00. Då när jag debarkerade till ångbåtsbryggan i Furusund så hade skymningen blivit till mörker. Det väntades ca 30 minuter i Furusund, i ett totalt lugn kan jag ju säga, innan buss mot Norrtälje kom av vägfärjan ifrån Yxlan.

In till Norrtälje igen, gå av vid Gustavslund för att besöka ICA Flygfyren innan hemfärd till Stockholm med SL-linje 676 som trafikeras av dubbeldäckare. Härlig och avkopplande resa hem.

M v h

Mats Östman