Det blev en riktig isbrytartur tisdagen den 3 februari. Isens fortskridande täcke över det öppna vattnet gör förstås att båtlivet på den frysande sjön går ner till ett minimum – och gör ju på så vis arkipelagen mer otillgänglig och styrd av kollektivtrafikens utbud där exempelvis på en del håll konventionella skärgårdsbåtar ersätts av mindre svävare. Waxholmsbolaget kör med ett antal isförstärkta fartyg också så det är inte så att all trafik dras in när isen täcker en stor del av Stockholms skärgård. Men påverkan kommer helt klart på sina håll – inte bara av isläget utan också av den låga vattennivån.

En kortare skärgårdsresa som man kan göra om vintern utan att gå iland på någon ö är att åka runt Saxaröarna. Från Vaxholm finns några dagar i veckan möjlighet att göra detta alternativ – bland annat på tisdagar och då genom m/s Solöga.

Frostigt värre på ett av väderskydden vid Gåshaga brygga. Under tio minusgrader på natten gav upphov till en rätt sval morgon också.

Och isen hade alltså brett ut sig alltmer i skärgården och även inåt Stockholms centrala delar. Närmare klockan 09:00 så kom m/s Waxholm I in till Gåshaga brygga och hämtade upp några passagerare till däribland jag. Även avstigande till Gåshaga – det är vanligt med resenärer som går på vid Hasseludden mitt över farleden.

I farleden in mot Stockholm kom två Helsingforsfärjor i form av Tallink Siljas m/s Silja Serenade och Viking Lines m/s Gabriella.

Lite strandlinje syns på den västra av Granholmarna som just har bryggan Granholmen medan den östra Granholmens brygga bär namnet Edlunda. Det tornar upp sig några lustiga byggnader långt bort i bilden, och dessa ligger i Kista. Det närmsta av dessa ligger precis intill Kistamässan och då heller inte så långt från Helenelund i Sollentuna.

På långt håll kan färjan m/s Gulli synas på färjeleden mellan Norra Lagnö och östra Tynningö. Det är en färjeled som Trafikverket inte för så många år sedan tog över efter att det hade varit en privat färjeled i många år. Den ordinarie vägfärjan senaste åren har varit m/s Linea men som under januari ej varit på platsen då den har agerat bro i Vänersborg.

Vi kom till Vaxholm drygt 10 minuter efter tidtabell. Det är en tajt tidtabell med först en morgontur in från Vaxholm med en sedan direkt vändning i Stockholm och som då heller kanske inte helt passar motståndet från isen – dvs att farten går ner. Enligt tidtabell ska man kunna göra detta byte i Vaxholm med bytestiden två minuter (mellan kl 09.28 och 09:30) – men det är under skapligt isfria förutsättningar…Så en stund innan jag gick av Waxholm I kollade jag först med besättningen att det var andra som skulle åka med m/s Solöga, annars hade jag skippat detta alternativ – för att låta båten vänta på en ”rundtursresenär” som åker var och varannan dag i alla fall kan ju ändå tyckas vara onödigt. Jag är trots allt lite av en tidspessimist!

Jag ska dock inte avskräcka från att göra denna resa – så nu kommer poängen med just denna tur. 😉

M/S Rex avgick på en tur mot Ramsö. Härligt ljus va?

Isigt även på bergen på Värmdösidan av Oxdjupet. Det finns ju två gamla fästningsanläggningar på vardera sida – på Rindö är det Oskar-Fredriksborg och på Värmdö är det Fredriksborg. En viktig passage för sjöfarten i dess resor till och från Stockholm – och därmed också inte historiskt sett så konstigt att man placerat försvarsanordningar här.

Att m/s Solöga fick köra via Oxdjupet mellan Rindö och Värmdö – istället för Kodjupet mellan Vaxholm och Resarö – berodde på allt för lågt vattenstånd och det påverkar ju också då tidtabellen negativt som jag var inne på tidigare. Det har på senare tid varit runt halvmetern under normalstånd.

Inga intresserade att gå av på Storkrån eller Lilla Saxaren – ja då kunde vi passera dessa bryggor och gå direkt mot sundet mellan Lilla och Stora Saxaren.

Iskross – ett mycket speciellt och härligt ljud när lättare nyis bryts.

Isbrytningen fortsatte genom sundet mellan Lill-Saxaren och Stor-Saxaren (på bilden).

Östra Saxarfjärden låg oklippt så att säga.

När det blir kraftigare isläge så ställs vissa bryggor in i Waxholmsbolagets trafik – och på Ljusterö gäller detta bryggorna Linanäs (på bilden), Öran och Grundvik.

I nordlig riktning bröts det på genom isen. Det hela blev en riktig läcker tur med strålande väder – sedan är det klart att den vind som kom var inte direkt skön…Men jag åkte ju Solöga och inte Vindöga. 😉 Två systerfartyg som byggdes så centralt i Stockholm som Finnboda varv år 1978. Detta varv byggde också bland annat isbrytaren Sankt Erik och den tidigare Ålandsbåtsklassikern Birger Jarl (som numera håller en trist tillvaro vid kaj uppe i Ådalen, Ångermanland).

Att beskriva Ljusterö som en stor ö är ingen överdrift, och det finns ett ganska omfattande vägnät som förgrenar öns olika delar. Den sydligaste spetsen på Ljusterö är Kårnäs som ligger mitt emot nordligaste delen av Grinda.

En blick norrut med färjeleden mellan Östanå och Ljusterö där en av de gula färjorna syns till höger i bild. Den vita på ena sidan av bilden är m/s Birka Gotland på väg in mot Stockholm från en dygnskryssning.

Från Stora Timrarö gick färden vidare mot Fåglarö och öarna närmare Österåkers fastland.

Knölsvanar på isen.

Det gäller att det inte blir för lågt vatten så båtarnas stävar inte tar emot den svarta avbärarytan på bryggorna för som ni ser på Elgö bryggas konstruktion så är det ju en del mellanrum i dess nedre del där betongfundament bär upp själva bryggdelen. Just skärgårdstrafikens alla bryggor har sina olika utseenden – och det inte bara betongbryggor som nyttjas utan det finns också en och annan träbrygga.

Så närmar vi oss Lervik som är den enda bryggan på Österåkers fastland som har trafik med Waxholmsbolaget. Två kilometers promenad längs Lerviksvägen så nås sedan Margretelundsvägen där det finns busstrafik till Åkersberga.

Väl tillbaka i Vaxholm var vi till klockan 13:15 vilket innebar en försenad ankomst på dryga timmen. Efter ankomst Vaxholm gick jag för att äta lunch på en pizzeria på Hamngatan.

Har ju tidigare rapporterat om Vaxholms kajrenovering som nu fortskrider i Söderhamnen framför allt. Den nya kajdelen här i Österhamnen har blivit några centimeter högre än tidigare vilket ju då vid detta lågvatten märks av. Gods skulle lastas ombord m/s Solöga inför nästa runda runt Saxaröarna på eftermiddagen.

Vaxholm lämnades för egen del klockan 14:25 med m/s Nämdö.

Snart framme i huvudstaden, och i tider med lågt vattenstånd så har stundvis tilläggsplatsen vid Gamla stan (kallad Slussen) nyttjats på alla Waxholmsbolagets turer – även där det inte står med i turlistan. Strömkajens relativt höga kaj ger upphov till rätt branta lutningar på fartygens landgångar just när det är kraftigt lågvatten. Tilläggsplatsen Slussen är för övrigt en pontonbrygga som ansluter genom gångramper ner från Skeppsbrokajen.

Upplev vintern i Stockholms skärgård – det är magi det också!

M v h

Mats Östman