En snötäckt tomt och ett hus i vintervila till trots så är det charmigt att besöka Dalarö om vintern. Skulle man dock som mig vara lättfrusen så kan man med jämna mellanrum tar sig in i värmen på någon av samhällets öppna serviceställen i form av kanske ICA Norbergs livs eller macken nere vid Hotellbryggan. Jag åkte alltså ut till Dalarö tisdagen 27 januari – och tror ni inte att jag lyckades få med en båttur på köpet också. Eller den ingick ju i SL-kortets nyttjande – för fram till slutet av april kan man ju åka på SL:s 30-dagarsbiljetter eller längre perioder än så, men det har jag väl tjatat väl om vid det här laget.

Resan ut till Dalarö landvägen går med busslinje 839 ifrån Handens station och den relativt nya bussterminalen som numera är inomhus. Bussterminalens namn är alltså Handens station vilket ju låter på namnet att någon form av tåg skulle också kunna trafikera i anslutning – och mycket riktigt är det pendeltåget som går i sydlig riktning mot Västerhaninge och Nynäshamn – och i nordlig-nordvästlig riktning mot Kungsängen eller Bålsta. Bussresan ut från Handen till Dalarö tar en dryg halvtimme.

Mysig miljö närmare Amerikaberget längs Birger Jarlsvägen.

Väl uppe vid Amerikaberget där det utanför bild finns ett hus som kallas Nordamerika (efter en boende som i slutet av 1800-talet återvänt från just Amerika). Mitt i bilden syns ett annat berg bortåt Ornö – Telegrafberget som jag rekommenderar att besöka (2 kilometers promenad från Hässelmara).

Bildtema husbygge och renovering längs Odinsvägen. Ja någon lunch på Dalarö Bageri blev det inte då de höll stängt just måndag-onsdag den veckan p g a renovering – annars har de väldigt bra kvalitet på sina luncher (ja utbudet i övrigt också för den delen).

Nu hade jag åkt med systerfartyget m/s Waxholm I en hel del på senare tid – delvis för att hennes trafikprogram sträcker sig närmare Lidingö än m/s Waxholm II som håller till i just södra skärgården. Här kommer hon in på Dalarö ström efter en tur bortåt Kymmendösund. Jag kom att åka med just m/s Waxholm II på en tur med avgångstid 12:40 från Dalarö – och med återkomst knappt två timmar senare.

Det nya bostadsområdet vid hamnen med dess täta kvarter. Det var alltså här som gamla Strand Hotell stod som revs 2019. Det som påminner om hotell numera är väl just Hotellbryggan som sätter namn på såväl busshållplats, brygga och även detta nya bostadskvarter.

Den mest frekventa trafiken till Ornö ifrån Dalarö står Ornö Sjötrafik för genom dess färjor m/s Ornö Kurir och m/s Ebba. Ornö Kurir är den mindre av färjorna och kör som mest frekvent under vintern. Sommarhalvåret används den större Ebba i huvudsak.

Idag med smartphones och allt vad som finns att kommunicera med så känns ju optiska telegrafer inte lika aktuella längre. Men spår finns kvar i skärgården av dessa även om det är mer av rekonstruktioner – här bland annat vid Dalarö skans. Sedan har ju ett antal geografiska platser namngivits efter just dessa telegrafstationer – nämnde tidigare exempelvis Telegrafberget på Ornö som har en fantastiskt fin utsiktsplats.

Här har vi då ”Skansen” – den gamla militäranläggningen ett par sjömil utanför Dalarö.

Ja här har vi de bägge vid Hässelmara på västra Ornö. Den mindre Ornö Kurir har sitt ursprung i vårt östra grannland Finland medan den större Ebba har sitt ursprung i fjordar i vårt västra grannland Norge.

En del gods, bland annat i form av livsmedel, skulle lastas iland vid Hässelmara ifrån Waxholm II.

I Waxholmsbolagets turlista står just denna tisdagstur markerad med ett G som antyder att det kan finnas gods på turen och därmed kan förseningar uppstå. Nu var det ju mest gods som skulle resa med denna tur – så förutom någon passagerare av på Fåglarö så var jag den enda passageraren – en så kallad rundtursresenär. 😉

Det var aktivitet bland traktens havsörnar denna tisdag. Sjöfåglarna var därmed också rätt oroliga.

En blick söderut och det är den vida Mysingen som möter en. Åker man denna stora fjärd söderut så kommer så småningom det öppna havet utanför Nynäshamn och Nåttarö. Sommartid går ju Nord-Sydlinjen, Waxholmsbolagets linje 40, längs med Utös västsida på väg till och från Nynäshamn.

Vare sig blåbär, lingon eller hjortron bär namnet på denna udde som är en del av Gålö – utan det här är Havtornsudd. Kuperad terräng med en hel del naturstigar bland mest barrskog som går ömsom uppe på höga punkter som närmare strandkanten. Ett annat naturområde längre upp på Gålö, inte så långt från Dalarövägen, är Stegsholm som däremot i stort sett är ett flackt område med mycket lövskog och strandängar. Så i naturen finns variation på Gålö.

Mellan Havtornsudd och Apelviksudd på Gålö ligger Skälåkersviken och vid dess strandlinje finns Gålö Havsbad. Inkluderat vid denna badplats är också ett populärt campingområde.

På den andra delen av Gålö, längst in i Låggarnsfjärden bortåt Oxnö, finns en gammal sälstation som idag erbjuder aktiviteter och övernattning. En del av militärens spår på halvön – vilket finns kvar vid dess sydvästra spets där Veteranflottiljen håller till.

Hela övre salongen, ja nästan hela båten undantag besättningen för mig själv. Just Waxholm I och Waxholm II har ju trevliga övre salonger med god utsikt mot skärgårdens miljöer och landskap.

Första gången jag åkte med Waxholm II var på en skolutflykt till en klasskompis landställe på Lilla Betsö i Lindalssundet. Jag tyckte då att det såg spännande ut med alla fönster på övre däck och hade gärna tillbringat resan där – men var hamnade vi om inte i den nedre salongen som inte alls är lika rolig och har betydligt glesare mellan fönsterna. Besvikelsen minns jag än idag! 😉

En definitiv sevärdhet under färd i dessa farvatten mellan Dalarö och Ornö är ju förstås Dalarö Skans på Stockskärsholmen. Numera används själva fästningen som fest- och evenemangslokal – inte minst bröllop.

Vinterlandskapet breder ut sig i bilden bortåt strandängarna i Sandemars naturreservat. Det är ett naturreservat som inte minst under vår och försommar är en riktigt praktfull plats – delvis med fågellivet men också dess blommande ängsmarker med bland annat kungsängsliljor och orkidéer. Kan också rekommendera att gå upp på berget Höggarn (om man tycker om snårigare och brantare naturstigar det vill säga) där en härlig utsikt visar sig över bland annat Svärdsnäsviken – och just det sistnämnda namnet är just busshållplatsens namn för 839 eller 869 om man ska gå in den huvudsakliga entrén till naturreservatet.

Efter passage genom Aspösundet (en trängre passage mellan Aspö och Stenholmen) så siktades Dalarös tätbebyggda samhälle igen. Mitt i bilden på Dalarö så syns Lotsberget – som kanske inte ser så imponerande ut från denna vinkel men utsikten därifrån är härlig.

För här är den. 😉 Då en i besättningen på Waxholm II skulle ta sig en promenad på Dalarö under en längre rast, så erbjöd jag att visa en trevlig promenadsväng bortåt gamla folkhögskolan Lyngsåsa där numera bostäder huserar området och den gamla huvudbyggnaden. Men först gick vi de snåriga vägarna från Fiskarhamnen och sedan upp på Lotsberget, för att därefter fortsätta förbi gamla hotell Bellevue som likt folkhögskolan håller på att omvandlas till bostäder. Baldersvägen upp mot Smådalarövägen, och vid just Lyngåsa finns en trevlig allmänning vid vattnet med utsikt mot Jungfrufjärden och i andra riktningen Dalarö Skans. Innan Smådalarövägen nåddes vid Baldersvägens slutände i norr så gick vi in i ett skogsparti på en stig upp till Jungfruberget.

Uppe från Jungfruberget skulle jättefin utsikt kunna has över båda sidor av Dalarö. Men en del skog skymmer. Delen mot Vadviken har däremot skapliga vyer, och även härifrån tyckte jag mig ha örnkoll. 😉 Torsvägen tog oss tillbaka mot Dalarö och dess centrala del vid torget. Jag stack hemåt med bussen strax efter klockan 16, medan Waxholm II kom att köra en ny tur klockan 17:00 – men denna gång mot Mefjärd på Ornös östsida.

M v h

Mats Ö.